|
Buores.
Februari månad är slut. Månaden började med Jokkmokk och avslutades i Bryssel. Skillnaden kan verka stor men det är samma marknadsekonomi som styr. Möjligtvis skiljer sig klädkoden något. Armani vs Gakti. Under marknadsdagarna hade jag tillfälle att träffa vår kulturminister Parisa Liljestrand. Det var ett trevligt samtal, och det är tydligt hur osynlig den samiska kulturen och i synnerhet renskötseln är i majoritetssamhället. Skulle det mot förmodan inträffa något som stärker renskötseln och samebyarnas möjligheter till inflytande i samhällsutvecklingen är samhället genom industrier och politiker genast där och tar udden av ett sådant skeende (Girjas domen, Fovsen m fl). Det är märkligt hur samhällsbärande myndigheter och politiker förväntar sig att en redan hårt utsatt grupp människor ska förhålla sig passiva till ständiga övergrepp, somliga direkt drabbade av våra politikers val att inte lyssna eller se.
Andra händelser är direkt kopplade till industrins utspel. Den så kallade gröna omställningen är inget annat än en ny industrialiseringsvåg som äter upp renens land. Den enda kraft som verkar gälla för många är tilltron på tillväxt i ekonomiska rapporter.
Som sagt så jag hade möjligheten att besöka Bryssel denna månad. Jag kan konstatera att svensk basindustri lyckats med sin lobbyverksamhet – Norra Sverige älskar gruvor. Motsättningar finns inte när Sverige ska bli Europas räddning i den gröna omställningen. Att den extraherande industrin hotar Europas urfolk och dess cirkulära hållbara näring är inget EU känner till och att Sverige konsekvent vägrar att respektera renens rättigheter till sina traditionella betesmarker är ett okänt område.
Att vi nu ser fler händelser av utomparlamentarisk karaktär i Sápmi är ett allvarligt symptom på demokratins misslyckande att respektera samiska rättigheter och renens behov av årstidsbete.
Aktivisterna är vår tids hjältar.
Matti Blind Berg
Förbundsordförande
|
