Renskötseln är ett av Sveriges mest riskutsatta yrken, med höga olyckstal, omfattande fysiska belastningar och starka psykosociala påfrestningar. I Sametingets rapport ”Strategi för arbetsmiljön för rennäringen” från 2022 lyfts behovet av systematiska insatser för att främja rennäringens arbetsmiljö. Det finns idag ingen etablerad lösning som möter renskötarnas specifika behov av arbetsmiljö- och hälsostöd. I ett samarbetsprojekt ämnar SSR lösa den utmaningen genom att för första gången i samisk kontext samla tre kompletterande kompetensområden – representanter för rennäringen (SSR och samebyar), företagshälsa (JANNOK konsult) och akademin (Lávvuo/Umeå universitet) – för att utveckla en kulturanpassad modell för företagshälsa i renskötseln. Projektet kombinerar därmed forskning, traditionell kunskap och praktisk erfarenhet i ett gemensamt utvecklingsarbete.

Projektet ska utveckla en implementeringsbar modell för företagshälsotjänster anpassad till renskötseln i Sverige. Modellen ska ge personer som arbetar inom renskötseln tillgång till kvalificerat expertstöd för fysisk och psykosocial arbetsmiljö, med hög geografisk räckvidd och kultur- och språkkompetens. Den ska utformas så att den kan integreras i samebyarnas vardag och fungera långsiktigt.

Projektet genomförs i tre faser:

• Genomlysning och behovsanalys: analys av den norska modellen “HMS i reindrift” och kartläggning av renskötarnas behov genom dialogmöten där traditionell kunskap tas tillvara. Samt sammanställning av risk och belastnings dokumentation.
• Framtagning av konceptmodell för Sverige: utveckling av en tjänstemodell som omfattar styrning, roller, tillgänglighet (ambulerande/digitalt), kulturkompetens och tjänsteflöden för fysisk och psykosocial arbetsmiljö och hälsa.
• Implementeringsplan: utarbetande av plan för införande, inklusive finansieringslösning.
  Projektet inkluderar även löpande referensgruppsmöten med näringens aktörer och relevanta myndigheter involverade i arbetsmiljö och rehabiliteringsfrågor för stärkt förankring och möjlighet till implementering.

Projektet genomförs som ett samarbetsprojekt där Sámiid Riikkasearvi leder samordning, administration och målgruppskontakter. JANNOK konsult tillför företagshälsoerfarenhet och tar huvudansvar för projektets övergripande progression genom faserna (analys av norsk modell, framtagande av koncept för Sverige samt implementeringsplan). Forskargruppen Lávvuo, Umeå universitet ger metod‑ och evidensstöd inom samisk hälsa/arbetsmiljö samt bidrar med kunskapssammanställning. En referensgrupp med representanter från näringen och relevanta myndigheter etableras. Den norska kunskapsbasen inhämtas genom dokumentstudier och dialog med relevanta aktörer.

Förväntad nytta

Projektet levererar en färdiganpassad, skalbar och implementerbar modell för företagshälsa i renskötseln på svensk sida av Sápmi, framtagen och validerad i samverkan med renskötare och kunskapsbärare. Vid implementering väntas den leda till ökad tillgänglighet till expertstöd och förbättrad arbetsmiljö i renskötseln, inklusive tidig prevention vid fysiska/psykosociala risker, stöd vid ensamarbete, utbildningsinsatser och individuell uppföljning. Projektet sammanfattas i en projektrapport.

Projektet är pågående fram till 2028-12-31

Ett nytt forskningsbaserat utbildningsmaterial om samers mänskliga rättigheter, renskötselns förutsättningar samt effekter av klimatförändringar och konkurrerande markanvändning på samiska marker möjliggörs nu av ny finansiering från Formas.

Det treåriga projektet ”Att skydda samiska markrättigheter: ett utbildningspaket för tjänstepersoner och samebyar” är ett samarbete mellan Stockholm Environment Institute (SEI), Svenska Samernas Riksförbund (SSR) och Institutet för mänskliga rättigheter.

Det forskningsbaserade utbildningsmaterialet svarar mot ett stort behov hos svenska myndigheter av ökad kunskap både om renskötseln och om de rättigheter samer har i egenskap av urfolk. Även samebyarna behöver stärka kunskapen om sina rättigheter för att mer effektivt kunna hävda dem i kontakten med myndigheterna.

Norra delen av Sverige beskrivs som ett centrum för den svenska klimatomställningen. I takt med detta ökar det politiska trycket på offentliga instanser att fatta beslut om ”gröna projekt” – vindkrafts- och solcellsparker, infrastruktur, gruvor och skogsbruk – så snabbt och effektivt som möjligt. I tillståndsprocesserna kommer samiska markrättigheter alltför ofta i kläm, som ett resultat både av brister i regelverken och otillräcklig kunskap hos beslutsfattarna.

Johanna Westeson, projektledare på SEI, säger:
– Vi är glada att Formas valt att finansiera det här viktiga projektet. Forskning visar att klimatomställningen riskerar att förstärka maktobalansen mellan majoritetssamhället och samerna. Satsningar drivs ofta igenom utan hänsyn till de oproportionerliga effekter som den konkurrerande markanvändningen har på den samiska renskötseln och på samisk kultur. Genom att tillgängliggöra mer kunskap och bättre redskap kan projektet bidra till att sätta samiska rättigheter där de hör hemma: i centrum i stället för i periferin av omställningen.

Samtidigt vittnar renskötare om hur låg kunskapen generellt är om deras livsvillkor, kultur och rättigheter bland myndigheter vars uppgift det är att bedöma projektens hållbarhet och överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna. Det innebär att renskötarna, förutom att försvara sin rätt till markerna, också måste utbilda tjänstepersonerna om de mest grundläggande aspekterna av samiska rättigheter, renskötsel och markförvaltning i Sápmi.

Projektet består av tre huvudsakliga delar.
• En digital utbildning om markförvaltning i Sápmi, renskötselns förutsättningar och myndigheternas ansvar. Den ska utvecklas under ledning av SEI och rikta sig både till tjänstepersoner och till renskötare, med anpassat innehåll för vardera gruppen.
• En verktygslåda för renskötare om såväl rättighetsaspekter på markerna som konkreta verktyg för att bättre kunna hävda rättigheterna. Denna del leds av SSR.
• En verktygslåda för tjänstepersoner, specifikt om samers mänskliga rättigheter, under ledning av Institutet för mänskliga rättigheter.

– Syftet är att tillgängliggöra vägledning för tjänstepersoner i deras dagliga arbete för att förbättra analys och bedömning av hur olika insatser påverkar samers mänskliga rättigheter. Det stärker förståelsen för hur beslut konkret påverkar samers möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter och hur rättigheterna kan tillgodoses, säger Brittis Edman, utredare på Institutet för mänskliga rättigheter.

Projektet knyter an till flera av de forskningsprojekt som SEI redan bedriver om markfrågor och samiska rättigheter i Sápmi. Rasmus Kløcker Larsen, forsknings- och teamledare på SEI, förklarar:

– Vi har länge sett en stor efterfrågan på resultaten från vår forskning och önskemål om att de i högre grad ska komma till praktisk användning för myndigheter och samebyar. Det är roligt att nu få möjlighet att bättre bemöta denna efterfrågan. Jag är säker på att även vi kommer att lära oss mycket av både tjänstepersoner och samebyarna om hur vi kan fortsätta att utveckla vår forskningsagenda.

– För att tackla de utmaningar som kommer med behovet av en snabb och radikal klimatomställning krävs att aktörer från olika sektorer kommer samman och tänker nytt. Det här projektet innebär just ett sådant nyskapande samarbete mellan tre instanser som har expertis inom frågor som är centrala för en rättvis omställning i norra Sverige, säger Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist på SSR.

 

Ett forskningssamarbete mellan SEI, SSR och samebyar. 2019 – 2020

En empirisk analys av tre samebyars erfarenheter av de konsekvenser som två olika gruvor fört med sig. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Resultaten visar hur de två gruvorna har orsakat liknande effekter, bland annat på marken och renarna, ekonomin och den samiska kulturen, hälsan och välbefinnandet. Projektet bidrar till att minska det stora kunskapsglapp som finns angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samiska markanvändning, inklusive renskötseln.

Projektet finansierades med medel från europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling samt medfinansiering från deltagande renslakterierna. Projektet avslutades 28 februari 2023.

Projektets syfte var att förenkla och utveckla renslakteriernas produktion och slaktlinjer för att möjliggöra tillvaratagande av traditionella produkter, förenkla eventuella provtagningar och utveckla slakteriernas slaktdatasystem. Projektarbetet delades upp på tre olika målområden; skapandet av programvaran Spååjme, ökat tillvaratagande av fler delar av renen samt översyn av slaktlinjen för ökad spårbarhet och ev. provtagning. Nedan redovisas delar av projektresultatet.

Spååjme –
Projektet har tillsammans med 8 renslakterier och IT-konsult skapat programvaran Spååjme. Spååjme används nu av 9 slakterier och hanterar slaktdata och administration kring slaktdata. Spååjme kommunicerar uppgifter med Sametingets programvara Girdnu för att underlätta rapporteringen av prisstöd och slaktstatistik. Spååjme ökar säkerheten och tryggheten för renskötarna som levererar ren genom ökad effektivitet och säkra transaktioner.

Ökat tillvaratagande –
Projektet har tagit fram en intern information för att tillvarata nätfett på slakterierna. Tidigare togs nätfettet endast tillvara på ett fåtal slakterier men via projektet är det nu möjligt för samtliga renslakterier.

Projektet har tagit fram en förstudie på tillvaratagande av fler delar från renen. Syftet med förstudien har varit att undersöka vilka delar från renen som kasseras på renslakterierna samt vilka delar som tas tillvara på och till vad de används. Fokus har lagts främst på de slaktbiprodukter som idag inte tas tillvara då projektet velat undersöka om dessa kan utvinnas och finnas en marknad för. Projektet vill visa på möjligheterna och inspirera till att mindre volymer slängs – minskat matsvinn. Förstudien är uppdelad på olika produkter och beskriver hur de använts traditionellt, hur/om de tas tillvara på slakterierna idag samt möjliga vägar framåt för ökat tillvaratagande.

Projektet har identifierat att en implementering av förordning (EU) 2019/624 artikel 12 skulle vara mycket positivt för ökat tillvaratagande av fler produkter från renen då det möjliggör ökad traditionell slakt. Förordningen ger ett undantag där det inte krävs offentlig kontroll av kött från tamren (Rangifer tarandus tarandus) om producenten levererar små mängder kött direkt till slutkonsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till slutkonsumenter. Renägaren får avsalu för köttet och kan till husbehov ta tillvara på resterande delar av renen. SSR kommer att arbeta vidare med frågan efter projektets slut.

Provtagning, spårbarhet, översyn av slaktlinjen –
Projektet har tagit fram ett förslag kring provtagning och analys på renslakterierna vid ex. kasserade slaktkroppar, viktiga sjukdomsfynd eller vid onormalt högt antal sjukdomsfynd. Analysresultat ger renägarna möjlighet att tidigt upptäcka ev. smittoutbrott i renhjorden och kan underlätta vid veterinär rådgivning kring hur de aktuella problemen kan åtgärdas/förebyggas. Detta är även viktigt sett ur ett konsument-/samhällsperspektiv, då en bra hälsa bland renar ger säkrare livsmedel, bättre djurvälfärd och mindre matsvinn. SSR kommer i samarbete med ett pilotslakteri testa modellen under slaktsäsongen 2023.

I projektet arbetade:
Anna-Marja Kaddik, administrativ projektledare
Britt-Marie Barruk, administratör
Jörgen Jonsson, projektledare för genomförande fram till augusti 2021
Totte Nordahl, projektmedarbetare under 2020

Marja Rensberg, projektmedarbetare och kontaktperson för slakterierna, 2022 – 2023
Maria Boström, projektmedarbetare, hösten 2022- 2023

Vid frågor om projektet maila info@sapmi.se

Projektet finansierades av
    

Slaktdataprogrammet Spååjme
Tillsammans med flera renslakterier och ett it-bolag skapade projektet ett slaktdataprogram, Spååjme, för att underlätta hantering och administrering runt renslakten. Se beskrivning nedan;

När renen dras till slakt vid rengärdet påförs den en slaktbricka med ett nummer, numret tillsammans med namn på djurägaren skrivs upp på en inbrickningslista. Denna lista tillsammans med transport- och djurägarförsäkran levereras sedan till slakteriet.

Inför slakt skapas en ny slaktomgång, sameby och skiljeplats anges vid varje ny omgång. För varje rens skapas en så kallad “slaktkropp” i datasystemet där djurnumret anges. Sedan förs data såsom vikt, köttklass, fettgrupp, djurtyp och destination in. Denna station finns vid vågen och de flesta slakterier har vågar och klassningsdatorn kopplad till programvaran, då går all data automatiskt dit.
Vid vissas slakterier finns även en extra station: mottagning av slaktkroppar som ligger i början av slaktlinjen. I dessa fall finns slaktkroppen i systemet då den ankommer vågstationen. Vissa slakterier använder även slaktbrickor som kan scannas av i slakteriet till dataprogrammet, i andra fall skrivs numret in manuellt. Slaktbrickan kan också ersättas av en etikett som följer slaktkroppen vidare.
Efter sista renen passerat datorn och vågen avslutas slaktomgången. Därefter är det möjligt att arbeta vidare med omgången i administrationsdelen som är molnbaserad. Molnbaseringen möjliggör att administratör kan använda programmet var som helst och inte bara i anslutning till slakteriet.

Administratören matchar manuellt och för in uppgifter om djurägare på slaktlistan baserat på slaktnummer från inbrickningslistan. Programmet skapar vid matchning en slaktnota för varje renägare som levererat ren i den slaktomgången. I slaktnotan redovisas uppgifterna från slakteriet för varje ren radvis och vid inköp redovisas pris/kg och pris för varje ren. Renägare har också möjlighet att hämta tillbaka slaktkroppar efter slakt s.k. återtag, vid dessa tillfällen ska de betala en slaktavgift. Slaktnoterna skickas sedan ut till varje renägare.

Redovisning av slaktdata till sametinget.
Baserat på slaktdatat som slakterierna skickar in till Sametinget för myndigheten slaktstatistik samt betalar ut prisstöd till renägaren. Sametinget ändrade sina rutiner gällande inrapportering den 1 oktober 2020. För att kunna rapportera på ett säkert sätt till Sametinget så behövs en koppling mellan slakteriernas dataprogram och sametinget som kan utbyta information.

Numera kan denna rapportering endast ske via direktexport från slakteriprogram eller via en webbportal på Sametingets hemsida. Den data slakterierna skickar ska innehålla slaktuppgifter och en leveransförsäkran.

Projektet finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Syfte

Projektet ska ge djurägare och djurhållare ökade kunskaper om hur de kan ge rennäringens djur en god djurvälfärd. God djurvälfärd och kunskap därom är en förutsättning för en hållbar rennäring i framtiden.

Projektet har genomfört tre kurser under 2019. Projektet kommer att avslutas under 2019. Kurserna har både teoretiska och praktiska delar. Kurserna riktar sig till personer verksamma inom rennäringen som har ett särskilt intresse och engagemang i renens hälsa. Efter genomförd kurs ska deltagarna inneha kunskaper för att kunna bistå andra renägare med veterinärkontakter, undersökningar, behandlingar, provtagningar, rådgivning etc. i samråd med veterinär. Kursen går igenom viktiga och vanliga hälsoproblem hos ren. Stort fokus läggs på hur man undersöker en ren. Kursdeltagarna ska även få grundläggande kunskap i hur man tar hand om allmänpåverkade djur som är i behov av vätska, näring, värme och allmän omvårdnad. Efter genomgången kurs ska deltagarna kunna göra en enkel kadaveröppning och se skillnad på friska organ jämfört med organ med sjukliga förändringar. Målet är att deltagarna i dialog med veterinär ska ha kunskap att komma fram till fortsatta åtgärder såsom provtagningar och inskickande av kropp eller organ för obduktion, men också förutse eventuella sjukdomsutbrott samt minska riskerna för spridning av sjukdomar inom renhjordarna. Sammanfattningsvis ska personen kunna fungera som en resurs för både samebyn och anlitad veterinär.

Exempel på kursinnehåll

• Information om de vanligaste förekommande hälsoproblemen hos ren. Här beskrivs de vanligaste symtomen och viktigaste patologiska fynden för respektive sjukdom.
• Information om vilka olika åtgärder som kan/bör vidtas av renägaren vid de olika sjukdomarna/hälsoproblemen.
• Grundläggande information om vad man bör tänka på vid utfodring av ren samt hur man planerar hägn för att undvika ohälsa och smittsamma sjukdomar.
• Information om allmänt smittskyddstänk, hur undviker man att olika sjukdomar sprids mellan renar och till nya områden.