Den samiska rätten
Genom att utnyttja områden för renskötsel, jakt och fiske har samerna förvärvat en rätt till markanvändning genom urminnes hävd. Rätten har alltså inte medgivits genom någon upplåtelse från den svenska staten. Den samiska rätten till mark och vatten är en förutsättning för renskötseln och den samiska kulturen. Både renskötselrätten och kulturen har fått skydd i svensk grundlag. Samerna har också ett folkrättsligt skydd som urbefolkning.
Renskötselrätten beskrivs i lagstiftningen som en rätt för samerna att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. I renskötselrätten ingår bl.a. rätt till renbete, jakt och fiske samt rätt att uppföra vissa stugor och anläggningar, rätt att ta skog till bränsle och byggnadsvirke för husbehov samt slöjdvirke.
Renskötsel förekommer idag på en stor del av Sveriges yta. Den får bedrivas på såväl statlig som privat mark inom de områden där det är tillåtet att bedriva renskötsel. Det betyder att även privata fastighetsägares mark får tas i anspråk för renbete.
Renskötselrätten
Renskötselrätten innebär att den som är same får använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Det betyder att renskötselrätten är en bruksrätt till fast egendom. Fast egendom är mark och vatten. Den som är same får alltså använda mark och vatten utan att vara ägare av marken. Vissa marker kan användas hela året (året-runt-marker), andra bara till vinterbete. I vissa områden anser samer att de har äganderätt till mark och vatten. En sådan rätt är något annat än renskötselrätt.
Många bruksrätter uppstår genom avtal. För renskötselrätten finns inte några sådana avtal. Renskötselrätten grundar sig på urminnes hävd. Det innebär att någon använt mark så länge och så mycket att det uppstått en rättighet att använda den. Renskötselrätten har uppstått genom att samerna har använt mark och vatten för renskötsel, jakt och fiske under mycket lång tid.
Renskötselrätten är en civil rättighet som vissa bestämda personer kan ha och som gäller på ett visst markområde. Även äganderätten är en civil rättighet. Både renskötselrätten och äganderätten är egendom som skyddas av Sveriges grundlag mot det allmänna gör ingrepp i rättigheten.
Renskötselrätten gäller under obegränsad tid. En markägare kan inte heller avsluta förhållandet att renskötselrätt gäller på hans eller hennes mark genom uppsägning.
Folkrätt
Folkrätten är de rättsregler som gäller för stater i deras inbördes förhållanden. Folkrätten har också regler om vilket ansvar staten har i olika frågor. Under lång tid har urfolkens traditionella levnadssätt och deras resursbaser exploaterats. De senaste årtiondena har dock dessa folk fått allt starkare stöd internationellt och de folkrättsliga instanserna på området går kraftigt framåt.
Folkrättsliga standarder för urfolks rättigheter inriktar sig framförallt på att säkra att urfolk, utifrån sina egna förutsättningar, ska kunna skydda och utveckla sin kultur, sitt språk, sitt levnadssätt och sitt samhälle. I detta ligger skyddet för urfolks traditionella områden och deras rätt till land och naturresurser.
Urfoksdeklarationen
I september 2007 antog FN:s generalförsamling en Urfolksdeklaration. Genom deklarationen har staterna kommit överens om vilka krav som ställs på staterna i förhållande till urfolk som lever inom nationsgränserna. Deklarationen har processats fram under mycket lång tid. Det är en milstolpe i folkrätten att Urfolksdeklarationen antagits.
ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk
International Labour Organization (ILO9 är ett fackorgan inom FN med uppgift att bevaka frågor om arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inom ramen för denna uppgift har ILO sedan många år bevakat urfolkens villkor. Konvention nr 169 innehåller ett antal bestämmelser och åtaganden till skydd för ursprunsfolken. Regeringarna i de länder som anslutit sig till konventionen ska se till att urfolkens rättigheter skyddas och att deras integritet respekteras. Regeringarna ska samråda med folken om åtgärder som angår dem och skapa förutsättningar för att de så långt som möjligt själva ska kunna bestämma över sin utveckling. I konventionen betonas särskilt markens betydelse för urfolekn. Därfor finns i konventionen bestämmelser som ska säkra deras rätt till sådan mark som de under lång tid har innehaft eller brukat.
I Sverige har frågan om en ratificering av ILO:s konvention nr 169 utretts i SOU 1999:25. Sveriges regering har uttalat att ambitionen är att Sverige ska ratificera konventionen så snart det låter sig göras. Sverige har fått upprepad internationell kritik då denna process inte har gått framåt.