|
Vi är redan i september månad, hösten är här vilket innebär sarvslakt, älgjakt, ved och bärplockning. En tid för att fylla på förråden inför vintern.
SSR:s styrelse har i slutet av augusti månad haft sitt första ordinarie möte efter landsmötet, introduktion för nyvalda ledamöter och planering för kommande år var på agendan. Som vanligt står vi inför många tunga och svåra frågor för styrelsen att hantera under hösten och vintern. Tillsammans med vårt kansli så ser vi framemot det kommande arbetsåret.
Nu när sommaren passerat finns anledning att reflektera över flera saker, men en sak som varit extra tydlig under sommaren som gått är debatten om turism. I media har vi kunnat läsa om hur antalet turister i fjällvärlden minskat framför allt i Jämtlands län, och allt för ofta pekas rennäringen och samebyarna ut som orsaken. Retoriken är inte ny utan snarare tvärtom, att peka ut samebyarna och rennäringen känns som ett argument som går på repeat, om och om igen, oavsett sakfråga. Denna typ av retorik leder inte framåt utan snarare tvärtom enbart till polarisering. En faktor som verkar vara helt bortglömd i debatten är turismens påverkan på naturen, där bland annat Jämtland Härjedalen Turism efter pandemin 2020 larmade om att naturen var så sliten av alla besökare, att vissa områden riskerar att stängas på grund av slitage samt den oro som många turistföretag uttryckt när svenskarna inte längre hemestrar i samma uträckning som under pandemin. Så nej, samebyarna bär inte skulden för den minskade turismen, det är bara så mycket enklare att lägga skulden på oss.
Den gröna omställningen har fått sig några flera törnar på sista tiden, Northvolt har uppenbara problem bland annat då omställningen inom transportsektorn tycks bromsats upp. Om jag förstått vindenergiproducenterna rätt så brottas de med problem både med etableringar och lönsamhet. Kaunis Iron planerar för neddragningar. Skogsbruket ångar på utan eftertanke eller minsta förståelse för fungerande ekosystem. Sammantaget kan jag konstatera att den gröna omställningen som sker på naturens bekostnad inte är speciellt grön.
Staten väljer att gå in i process gällande upplåtelse av jakt och fiske då de valt att bestrida Báste, Unna tjerusj, Sirges och Rans stämningsansökan. Staten menar, trots tidigare process i Girjas, att det inte är uteslutet att andra folkgrupper än renskötande samer har befunnits sig på området i samma utsträckning, vem vet något om det, inte jag iallafall. Däremot framgår det tydligt att det finns krafter som vill skriva om vår historia för att passa egna politiska syften, inte överraskande men irriterande minst sagt. Staten uppdrar till en forskargrupp vid Luleå Tekniska Universitet (även kallat LKABs tekniska universitet) att utreda saken. Men jag har fullt förtroende för dessa forskares objektivitet i denna fråga. Det borde räcka med att läsa alla redan arkiverade statliga utredningar om samisk markanvändning och samisk rätt inklusive den pågående Renmarkskommitténs historiska utredning om markanvändning. Men det kanske är så att slutsatserna i dem inte passar våra parlamentariker. Man kan ställa sig frågan om statens agerande, att processa om en sak som redan är prövad i HD och utredd flertalet omgångar, är rätt prioriteringar av skattebetalarnas pengar.
Matti Blind Berg
Förbundsordförande
|
