Sámiid Riikkasearvi (SSR) har tagit del av betänkandet Jakt och fiske i renbetesland (SOU 2023:46). Betänkandet har diskuterats vid ett flertal möten med SSR:s medlemmar.
SSR:s slutliga ställningstagande har diskuterats och beslutats vid landsmötet i Stockholm 28–30 maj 2024. Det var ett enhälligt landsmöte som ställde sig bakom resolutionen.
Inledning
SSR konstaterar att saken är av sådan natur att SSR samt samebyarna skulle haft en särskild position under hela utredningens gång eftersom utredningen handlar om våra rättigheter såsom urfolk. Vi har rätt att delta i bestämmandet av frågor som berör oss, i enlighet med principen om Free Prior and Informed Consent, FPIC.
Det handlar om samiska rättigheter, upparbetade genom långvarigt och kontinuerligt bruk enligt urminnes hävd. Rätten omfattar rätten till markerna, vår kultur, vårt språk, vår andlighet, samisk naturfilosofi, traditionell samisk kunskap samt socialt och kulturellt välmående. Girjasdomen fastställer samiska rättigheter, och är prejudicerande för alla samebyar.
Den svenska politiken har aldrig tagit hänsyn till samisk rätt, samisk kultur, samiska rättsuppfattningar eller samiska intressen i övrigt. Den politiska processen i samband med Renmarkskommitténs arbete har enbart lett till politisering av de samiska juridiska rättigheterna med följd att en radikalt ökad rasism mot samer har uppstått av både öppen och strukturell art.
Sverige har skyldighet att motverka diskriminering, bland annat via det diskrimineringsförbud som omfattas av ICCPR artikel 26 och Rasdiskrimineringskonventionen (ICERD), som båda har ratificerats av Sverige.
Utifrån den politiska processens negativa konsekvenser har ytterligare fyra samebyar valt att lämna in stämningsansökan mot staten angående samiska rättigheterna.
Övergripande kommentar
Av utredningsdirektivet (dir. 2021:35) framgår att de förslag som lämnas ska vara förenliga med Högsta domstolens slutsatser i Girjasdomen (NJA 2020 s. 3) och med Sveriges folkrättsliga förpliktelser.
SSR är starkt kritisk till att Renmarkskommittén i delbetänkandet inte har lyckats med att lägga fram förslag som fastställer och erkänner samebyns rättigheter i enlighet med de slutsatser som framgår av Girjasdomen samt utredningens egna rättsliga slutsatser, vilka också ligger i linje med Sveriges folkrättsliga förpliktelser. SSR menar att kommittén i allt för stor utsträckning har fokuserat på att hitta politiska lösningar, i stället för att ta ställning till det förändrade rättsläget. Förslagen blir med denna utgångspunkt delvis politiska förslag.
SSR är även kritisk till att delbetänkandet inte har remitterats till samebyarna. Samebyarna är rättighetsinnehavare och de som ytterst berörs av förslagen i delbetänkandet.
SSR anser att det är positivt att det av utredningen framgår att samebyarna och samebyarnas medlemmar har en jakt- och fiskerätt och att denna rätt även innefattar upplåtelser. Genom de slutsatser som presenteras i bakgrundsmaterialet och i delbetänkandet, främst i PM18, hoppas SSR att det är tydligt att styrkan i samebymedlemmarnas rätt inte kan ifrågasättas. Med hänsyn till de slutsatser som utredningen gör i detta avseende menar SSR att det hade varit önskvärt om kommittén presenterat lagförslag i enlighet med slutsatserna. Vidare anser SSR att det är av största vikt att staten vidtar åtgärder för att få en acceptans för rättsläget. En ökad kunskap om detta kan leda till en förbättrad situation för samebyarna och dess medlemmar.
Av betänkandet framgår att kommittén har gjort bedömningen att starka skäl talar för att samtliga samebyar på samisk mark i Lappland (Norr- och Västerbotten) har upparbetat Girjasrättigheter. Bedömningen i denna del innebär att dessa samebyar kan förutsättas ha en ensamrätt, i förhållande till staten, till upplåtelser av småviltsjakt och fiske. Samtliga samebyar i Norrbotten och Västerbotten skulle alltså kunna göra gällande motsvarande rätt och anspråk till upplåtelse av småviltsjakt och fiske som Girjas sameby. Trots detta konstaterar SSR att den tillfälliga regleringen som föreslås i betänkandet endast medför begränsade författningsändringar.
Rennäringslagens upplåtelseförbud ska inte gälla för en sameby som enligt en dom har bättre rätt till staten till upplåtelser på byns mark. I övrigt ska staten, enligt betänkandet fortsättningsvis upplåta småviltsjakt och fiske på samisk mark till dess en permanent reglering av upplåtelsebestämmelserna görs. SSR har under arbetes gång framfört att även en tillfällig reglering ska återspegla slutsatserna i Girjasdomen och vara förenlig med Sveriges internationella förpliktelser. Detta är även grundläggande och av helt avgörande betydelse i kommitténs fortsatta arbete. SSR förutsätter att Renmarkskommittén i slutbetänkande föreslår ändringar i lag så att samebyarnas rätt att upplåta jakt, fiske och mark inom samebyns åretruntmarker erkänns och fastställs.
SSR menar att staten ska följa de slutsatser och principer som Högsta domstolen fastställt i Girjasmålet. Sedan den nuvarande rennäringslagen utarbetades har det även skett en utveckling av nationell rättspraxis i frågor som rör egendomsrätten och renskötselrätten samt inom internationell folkrätt och urfolksrätt. Rennäringslagen återspeglar således inte gällande rättsläge och det skulle vara oansvarigt av staten att inte vidta adekvata lagstiftningsåtgärder och respektera den rätt som tillkommer samebyarna. Det är inte acceptabelt i en rättsstat och demokrati som Sverige. Vidare vill SSR påminna om att de uttalanden i Girjasdomen som är av prejudicerande karaktär ger uttryck för rättsliga bedömningar och rättssatser som ska ses som vägledning för rättstillämpningen generellt.
Rätten till jakt och fiske – Bedömningen av Jämtland och Dalarnas län
I fråga om Jämtland och Dalarnas län gör kommittén delvis en annan bedömning i fråga om rätten till jakt och fiske på samisk mark i renskötselområdet. Kommitténs slutsats är att samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län inte bedöms ha någon på urminnes hävd grundad rätt till upplåtelser av jakt och fiske i de undersökta områdena.
SSR:s principiella inställning är att en förändring av upplåtelseförbudet i rennäringslagen ska omfatta alla samebyar och gälla all mark ovan odlingsgräns, på renbetesfjällen, åretruntmarkerna i Jämtlands och Dalarnas län.
Under arbetet med delbetänkandet har samebyarna i Jämtland och Dalarna varit kritiska till vissa delar av den historiska beskrivningen och analysen av den konkurrerande markanvändningen. Se PM38 och relevanta delar i delbetänkandet. SSR menar att det krävs ytterligare fördjupade analyser och en mera djupgående rättshistorisk utredning kring Jämtland och Dalarna. Det finns exempelvis fortfarande osäkerhet kring markkonkurrensen på lokal nivå och osäkerhet kring omfång och villkor avseende avradslanden.
SSR vill återigen påminna om vad samebyarna har framfört i olika skrivelser och yttranden till kommittén.
Rennäringslagens upplåtelseförbud
I avvaktan på en permanent reglering av upplåtelsebestämmelserna kan SSR ställa sig bakom förslaget som innebär ett förtydligande av att upplåtelseförbudet inte gäller i förhållande till en sameby som enligt en lagakraftvunnen dom har bättre rätt än staten till upplåtelse på samebyns mark. SSR menar, i likhet med kommittén, att upplåtelseförbudet i rennäringslagstiftningen endast träffar de rättigheter som ingår i renskötselrätten, såsom den är kodifierad i rennäringslagen. Den rätt som fastställdes i Girjasdomen är mera omfattande än den rätt att jaga och fiska som kommer till uttryck i rennäringslagen. Nuvarande upplåtelseförbud är således inte tillämplig på en Girjasrätt. SSR anser därför att 31 § rennäringslagen ska ändras. Det är bra att detta rättas till och förtydligas.
Förutsättningar för upplåtelse
Kommittén har konstaterat att de grundläggande förutsättningarna för länsstyrelsernas upplåtelser av småviltsjakt och handredskapsfiske är uppdelade mellan rennäringslagen och rennäringsförordningen. Kommittén föreslår att 3 § första stycket rennäringsförordningen överförs med vissa ändringar till en ny bestämmelse i rennäringslagen.
SSR delar kommitténs bedömning att det behövs en samlad reglering i rennäringslagen avseende de grundläggande förutsättningarna för upplåtelser och att det förtydligas när upplåtelse av småviltsjakt och handredskapsfiske kan ske. SSR menar att det är positivt att begreppet med endast ringa olägenhet för renskötseln ersätter formuleringen olägenhet av betydelse för rennäringen.
SSR ställer sig således bakom förslaget att det i en ny bestämmelse i rennäringslagen anges att upplåtelser av sådan småviltsjakt och sådant handredskapsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt kan göras med endast ringa olägenhet för renskötseln och utan menlig inverkan på den samiska kulturen, kulturmiljön, miljön, turismen eller annat intresse av vikt.
Överklagande
Kommittén föreslår att rennäringslagens bestämmelse om överklagande ändras så att länsstyrelsens beslut om upplåtelse av jakt och fiske får överklagas till förvaltningsdomstol. Liksom tidigare får ett sådant beslut överklagas endast av en sameby. Enligt kommittén åstadkoms sådan vägledning lämpligast genom att statens upplåtelser av jakt och fiske överprövas av domstol, i stället för som i dag av regeringen. SSR menar att detta kan bidra till ökad rättssäkerhet och tydligare vägledning och praxis. SSR har inget emot att frågan om en ändrad ordning för överklagade utreds ytterligare i slutbetänkandet.
Ett utrymme för lokala föreningar att upplåta
Kommittén föreslår att det görs ett tillägg i rennäringslagen att den myndighet som har befogenhet att pröva upplåtelser (för närvarande länsstyrelsen) ges möjlighet att uppdra åt en lokal förening att upplåta småviltsjakt eller fiske, om myndigheten bedömer det som lämpligt.
SSR kan inte ställa sig bakom en ändring som ger ett fakultativt utrymme för länsstyrelsen att under vissa förhållanden uppdra åt en lokal förening att upplåta småviltsjakt eller fisk på berörda områden.
SSR anser att en civilrättslig bedömning måste vara utgångspunkten för en eventuell samverkan vad gäller jakten och fisket inom renskötselområdet. SSR anser därav att utredningens förslag avseende möjligheten för länsstyrelsen att under vissa förhållanden uppdra åt en lokal förening att upplåta småviltsjakt eller fiske i ett område på samisk mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen försvagar samiska civilrättsliga rättigheter. Den politiska lösning som kommittén presenterar ger staten ett inflytande över förvaltningen av jakten och fisket som inte ligger i linje med slutsatserna i Girjasdomen. SSR anser att förslaget bygger på en felaktig grundsyn att staten ska ha ett inflytande i dessa frågor. Vår bedömning är att förslaget står i strid med egendomsskyddet i grundlagen. SSR ställer sig inte bakom förslaget så som det utformats.
SSR:s uppfattning är att, på den samiska marken och på renbetesfjällen har samerna i förhållande till staten ensamrätt till jakt och fiske. SSR:s förhoppning har varit att kommittén skulle presentera förslag som utgår från detta synsätt.
SSR anser att ett förslag om att uppdra till lokala föreningar att upplåta endast kan ske utifrån samebyarnas egna initiativ. SSR anser således att det är bättre att avvakta med en sådan typ av reglering till dess det klargörs vilka förslag kommittén väljer att föreslå i slutbetänkandet avseende reglering av upplåtelse av småviltjakt och fiske.
Hantering av det delade ansvaret för vilt- och fiskevård
Kommittén har föreslagit att det införs två nya bestämmelser i rennäringslagen som rör vilt- och fiskevård. Bestämmelserna reglerar beslut om inskränkningar i jakten och fisket, om det är motiverat av vilt och fiskevårdsskäl, samt föreskriftsrätt avseende åtgärder som syftar till att tillgodose vilt- och fiskevård. De reglerar även samråd avseende viltvård- och fiskevårdsfrågor mellan staten och en sameby som har en lagakraftvunnen dom om bättre rätt än staten till upplåtelse av jakt och fiske.
SSR ställer sig bakom de förslag som reglerar hanteringen av vilt- och fiskevård. SSR menar att det är nödvändigt och viktigt att införa sådana bestämmelser för att systemet med vilt- och fiskevård ska fungera så bra som möjligt.
Finansiering av Samefonden
Kommittén konstaterar att när sameby får fastställt en ensamrätt till upplåtelse av småviltsjakt och fiske tillfaller intäkterna i sin helhet den upplåtande samebyn. För närvarande gäller detta endast Girjas, men om flera samebyar i domstol bedömas ha motsvarande rätt eller om lokal förening upplåter jakt och fiske, kommer samma sak att gälla för dem. Detta kommer att få konsekvenser för Samefonden i form av intäktsbortfall.
I delbetänkandet föreslår kommittén inga förändringar avseende Samefonden eftersom det i nuläget endast är Girjas som har en fastställd ensamrätt till upplåtelse. SSR anser att det är rimligt att inte göra några förändringar avseende Samefonden i delbetänkandet. Däremot vill SSR se förslag till ändrad lagstiftning och förändringar av Samefonden i slutbetänkandet. SSR har tidigare framfört att ersättning ska tillfalla den sameby som berörs av intrånget och att finansiering av Samefonden ska ske på annat sätt.
SSR delar kommitténs bedömning att den fortsatta finansieringen till de organisationer som får medel ur Samefonden bör säkerställas, antingen genom kompensation till Samefonden eller genom särskilt anslag.
Gällande rätt inklusive folkrättslig reglering
SSR har med stöd av Martin Scheinin, professor i International Law and Human Right vid European University Institute, tagit fram ett särskilt yttrande avseende avsnittet i delbetänkandet som rör kapitel 8 (Gällande rätt) och 9 (Internationellt utblick) och basera sig på folkrätt, särskilt mänskliga rättigheter och urfolksrättigheter. Se bilaga 1.
Skiss på reglering för upplåtelse av småviltsjakt och fiske på berörd mark
I delbetänkandet bilaga 3, skiss på reglering för upplåtelse av småviltsjakt och fiske på berörd mark, föreslår utredaren en tvingande samverkan genom lagstiftning. SSR anser inte att ett tvingande samarbete är en väg till lösning. Detta kommer att uppfattas av samer och andra som att staten återigen genomför lagändringar mot vår vilja och mot vad SSR uppfattat vara vår rätt. En samverkan mellan olika markanvändare kan vara en lösning, men ska då bygga på frivillighet och på klara civilrättsliga ställningstaganden.
De samiska rättigheterna skyddas av regeringsformen enligt samma regler som gäller för äganderätt till fast egendom. Inom politiken har det därför sedan länge funnits krafter som försökts sprida dessa rättigheter – antingen gratis eller genom fördelaktiga villkor – till personer som tidigare varit lottlösa. I och för sig motsätter vi oss inte upplåtelse av jakt och fiske, men vi motsätter oss att beslutanderätten ordnas på det sätt som utredningen föreslår.
Den enda handlingslinje som, enligt SSR:s uppfattning, är i linje med utredningsdirektivet och med gällande rättsläge är handlingslinjen i PM 24 Handlingslinje 2: Kodifiering av samisk upplåtelserätt. SSR menar att denna handlingslinje i allt väsentligt följer Sveriges internationella åtaganden samt tillvaratar samebyarnas civila rättigheter.
Avslutande kommentarer
De förändringar av lagstiftningen som presenteras i delbetänkandet bygger inte på respekt för samiska rättigheter såsom de kommit till uttryck i Girjasdomen. SSR uppmanar därför ledamöterna i kommittén att i det fortsatta arbetet med slutbetänkandet följa de som Högsta domstolen slagit fast i Girjasdomen och respektera de samiska rättigheterna.
SSR ser med oro en utveckling där det som sker urholkar de grundläggande principerna för en rättsstat. Rättssystemet ska vara frikopplat från det politiska beslutsfattandet. SSR kan konstatera att Girjasdomen blivit ifrågasatt politiskt. SSR vill uppmärksamma och varna för de konsekvenser som följer med denna utveckling.
Bilaga Juridisk expertbedömning om Renmarkskommitténs delbetänkande ”Jakt och fiske i renbetesland” (SOU 2023:46) utgående från folkrätten
och dess normer om mänskliga rättigheter och urfolksrättigheter. Författare: Professor, JD Martin Scheinin Jakt och fiske – Martin Scheinin maj 2024
Sámiid Riikkasearvi
Matti Blind Berg
Förbundsordförande
