Det finns få saker som kan få mig så frustrerad som när någon konstant försöker dölja det egentliga budskapet. Antigen genom krångliga fina ord som ingen förstår eller genom att flytta fokus från den egentliga frågan. De absoluta mästarna på detta är förstås politiker och hela deras stab av kommunikatörer.
Under det senaste året har vi sett ett ökat medialt intresse för samiska frågor inte bara på regional nivå utan även på nationell nivå, i vissa fall även internationellt. Att våra frågor syns i media kan vara bra på många sätt även om det många gånger kan ifrågasättas hur media rapporterar, men den frågan får lyftas i en annan blogg.
De senaste dagarna har det rapporterats från Sveriges granskning inför CERD kommittén. Sverige har fått återkommande kritik under flera års tid från flertalet olika internationella organ, i princip är det samma kritik som återkommer om och om igen. Sveriges företrädare får således svara på samma frågor nu som för 10 år sedan. Frågorna som ställs handlar om rätten till inflytande, rätten till land och vatten, rovdjursförluster och ILO 169. Representanter för statsmakten svarade i år på samma sätt som tidigare ”Vi arbetar med frågorna”, ”vårt inriktningsbeslut är att ratificera ILO”, ” vi har gjort mycket de senaste åren” “osv osv osv” – Det dom säger egentligen är: Det finns ingen politisk vilja!
Hänvisningar till vad som gjorts är vanliga; vi jobbar med den nordiska samekonventionen, vi jobbar med konsultationsordning, vi jobbar med toleransnivåer. Alla dessa frågor har legat på bordet under närmare 10 års tid, gällande ILO 169 har det gått 29 år. – Det dom egentligen säger är – Det finns ingen politisk vilja!
Medans det politiska maskineriet arbetar på i ytterligare fem år så drabbas alla våra medlemmar i vardagen året om. Rovdjursförluster, krympande marker, klimatförändringar, ohälsa, rasism och
en känsla att inte kunna påverka sin vardag är vår verklighet. I vår vardag hjälper det inte att Sverige ställs för granskning vart femte år och svarar med att ”de jobbar med frågorna”. För våra medlemmar så betyder de fina orden ingenting så länge inte dessa omsätts i handling. Renen kan inte överleva på ord i en konvention, det alltmer fragmentiserade markerna återställs inte genom inriktningsbeslut som ingen följer.
Det är dags nu att gå från politisk ovilja till handlingskraft, först då får orden, konventionstexter och löften betydelse. Låt oss slippa höra samma ord om fem år igen, det är dags nu att kliva fram och visa att orden inte bara är luft.
Jenny