Ett träds bekännelser??

Kära Pinus Contorta

Inledningsvis måste jag säga att det känns lite märkligt att prata med dig, jag har aldrig pratat eller fört en dialog direkt med en Contorta förut, inte med något trädslag faktiskt. Men jag är inte sämre än att jag kan försöka, jag hoppas att du får möjlighet att ta del av det jag har att säga i alla fall.

Jag vet inte hur många som har läst intervjun med dig ” En Pinus Contorta talar ut”, (https://www.sca.com/globalassets/skog/din-skog/din-skog-nr-1-2019.pdf) men säkert är det några i alla fall. Jag tycker att det är viktigt att alla får komma till tals och att bli lyssnad på, men måste säga att göra på detta sätt är att dra det till sin spets. Det blir lite som den kända repliken i Lady och Lufsen där kyparen uttrycker ”Mama Mia, hundar börjar tala mat”.

Men det finns en sak med denna krönika som är oerhört viktig och som förmodligen passerar obemärkt förbi för de allra flesta och som jag vill lyfta.

Genom att göra på detta sätt, gör SCA såsom många andra bolag och staten, de marginaliserar och förminskar sakfrågan, och som är av stor vikt och betydelse för andra. Genom att göra så, bidrar man till att osynliggöra frågorna, de framstår som oviktiga och i förlängningen påverkar det också hur frågorna hanteras, både internt och externt. Vill man utrycka det med färre ord så handlar det om strukturellt osynliggörande. Detta är något som vi samer drabbats av historiskt men som också något som pågår fortfarande.

I aktuellt fall så handlar det om vad våra medlemmar både genom SSR och sig själva flertalet gånger lyft att contorta är ett renskötselimpediment, och inte ska användas inom renskötselområdet. En fråga där urfolket tydligt deklarerat vad de vill, men som fortfarande inte hörsammas. Egentligen är inte sakfrågan intressant i denna kontext, utan det viktiga är det som inte syns eller skrivs.

Jag vet inte hur många bolag, företrädare för staten, företrädare för motstående intressen som gång på gång säger. ” vi tar hänsyn, vi lyssnar på vad ni säger. MEN, vi gör det på vårt sätt, ni ser bara inte hur stor hänsyn vi tar”. På så sätt så ger sig själva legitimitet att göra saker som går stick i stäv med vad vi önskar, de gjorde ändå de bästa de kunde!

Det är dags att visa att alla fina ord, ”dialog, samråd, samtalsdemokrati, samexistens, hänsyn m.m.” ges ett innehåll med betydelse. Att ta ansvar för att det man säger också görs, vilken aktör är tillräckligt modig för att visa vägen, att ta det första steget? Det skulle jag vilja läsa om i framtiden.

Avslutningsvis vill jag bara säga till dig Pinus Contorta, jag hoppas att du förstår att det som skrivs här inte är riktat mot dig som enskilt träd, utan mot din huvudman som satt dig i denna situation. Vad gäller renen och dess åsikter i frågan så har vi fullt förtroende att våra medlemmar har den bästa kompetensen att föra deras talan, och i frågan om contorta så är detta tydligt.

Jenny Wik Karlsson
Verksamhetschef och hon som pratar med träd.