Om renskötseln

Renskötseln är en bärande del av den samiska kulturen men också en viktig del av landsbygden i norr då den ger arbetstillfällen och tillför viktiga värden till samhället i övrigt. Renskötseln är en verksamhet som kräver stor flexibilitet. Verksamheten ska bedrivas på ett så skonsamt sätt mot naturen att den inte hindrar kommande generationers renskötsel. Renskötsel baseras på fritt naturbete för renarna. Renarna strövar, drivs eller transporteras mellan olika betesmarker. Betesmarkerna har skilda egenskaper som gör dem värdefulla för renskötseln vid olika tider på året. Ett betesområde kan ofta inte ersätta ett annat. Variationer i betestillgång och väderlek gör att de marker som kan betas även skiftar från år till år.

Väder, vind, andra faktorer och för renskötarna ej kontrollerbara omständigheter och förutsättningar styr hur renarna samlas och hanteras. Renskötarna tar beslut och agerar utifrån vad som enligt rådande förutsättningar är det bästa för renarna. Planeringen måste snabbt kunna anpassas beroende på förändringar i betestillgång, skiftningar i väder och vind, rovdjursangrepp, andra störningsfaktorer och de säsongsvisa flyttningarna. Många av de förändringar som sker idag orsakas inte av näringen utan av faktorer som ligger utanför den enskilde renägarens kontroll.

En väl fungerande och långsiktigt hållbar renskötsel förutsätter ändamålsenliga kalvningsland, fungerande flyttleder med rastbeten samt centrala sammanhängande säsongbetesområden för varje årstid. Det förutsätter också betesro, speciellt under kalvningstid och renens tillväxtperiod. Tillgången till tryggade vinterbetesmarker är en absolut förutsättning för näringens överlevnad.