Just nu pågår Sametingets Plenum i Umeå, under tre dagar har plenum diskuterat och beslutat i frågor som i allra högsta grad kommer påverka samebyarna och renskötarna i deras vardag. Dessa beslut har tagits utan förankring hos de som berörs och som kommer att påverkas, vilket är anmärkningsvärt. Än mer illa är att Sametingets styrelse beslutat om samebyarnas framtid, den interna organiseringen, utan att ta någon hänsyn till det förslag som samebyarna och SSR arbetat fram, och som skickats in till Renmarkskommittén. Sametingets styrelse har i detta avseende helt negligerat de som innehar rättigheterna, samebyarna, och deras vilja.
Vi ställer oss frågande till hur Sametingets styrelse ser att förslaget om att öppna upp samebyarna är förenligt med gällande rätt, såväl nationell som internationell. Omställning och förändring i samebyns organisation kan inte genomföras tvångsvis, utan måste vara resultatet av frivilligt fattade beslut inom varje enskild sameby. Samebyn och dess medlemmar är innehavare av renskötselrätten, att genom tvång föra över rättigheter till andra utan rättighetshavarens samtycke är att likställa med expropriation. Ett sådant förfarande är också i strid med rättspraxis.
Sametingets styrelse har vid flertalet tillfällen lyft vikten av självbestämmande och respekt för samiska rättigheter. Men det synes inte gälla samebyarna rättigheter och deras rätt till självbestämmande. Respekten för de mänskliga rättigheterna och kunskapen om rättigheterna är beroende av att olika organisationer, grupper och rättighetshavare inom civilsamhället kan komma till tals, detta gäller även för det samiska samhället. Inom urfolksrätten är det tydligt uttryckt att de egna institutionerna, organisationerna och de berörda skall ges möjlighet till effektivt deltagande. Sametingets styrelse säger sig företräda det samiska folkets vilja, detta är nog enbart styrelsens uppfattning, det blir mer och mer tydligt att samebyarnas vilja inte räknas eller beaktas, vilket är direkt i strid med urfolksrätten som styrelsen säger sig värna.
Styrelsens agerande stärker inte förtroendet för Sametinget, snarar tvärtom! Det finns inte mycket som talar för att förtroendet för Sametinget kommer öka i framtiden. Konsekvensen av detta är att Sametinget nu helt förlorat sin legitimitet, vilket även Statskontorets analys av Sametinget pekar på.
Under plenum har det också framkommit att rennäringen på grund av bristande underlag och bristande styrning gått miste om närmare 8 miljoner kronor. Våra medlemmar, samebyarna, har tydligt uttryckt ett missnöje och oro för hur främjandeanslaget används. Vid SSR:s Ordförandekonferens i oktober 2023 framfördes skarp kritik mot bland annat den omfördelning som skett och fortfarande sker från rennäringens anslag till myndighetens administrativa förvaltning. Vi finner inte riktigt orden för att beskriva den ilska och frustration som nu infinner sig efter vi lyssnat på plenum. Våra medlemmar sliter dagligen för att skydda renen, markerna och rättigheterna och här behövs resurser, medel som Sametinget nu slarvat bort!
Sametingets agerande är allt annat än förutsägbart, rättssäkert eller demokratiskt, och de enda som drabbas av detta är renskötarna, samebyarna och det samiska civilsamhället. Den oro som vi känt har visat sig vara befogad.
SSR och samebyarna har påtalat för regeringen flertalet gånger att Sametinget inte sköter sitt uppdrag när det kommer till rennäringen och renskötseln, vilket är oacceptabelt. Särskilt med tanke på alla de utmaningar som samebyarna står inför, rovdjur, den gröna omställningen, klimatförändringarna med mera.
Statskontoret har i sin analys av Sametinget uttalat att det finns skäl att se över Sametingets organisationsform, en slutsats som SSR till fullo ställer sig bakom. SSR:s landsmöte uttalade redan 2012 att rennäringsfrågorna borde flyttas från Sametinget, även om Statskontoret inte ger ett sådant förslag, så pekar dom ändå på att det finns skäl att se över Sametingets organisationsform.
Det blir alltmer uppenbart att rennäringsfrågorna måste lyftas från Sametinget för att vi ska kunna skydda renen, markerna och samebyarnas rättigheter.
