Frågan om samebyarna har talerätt och ska höras vid prövning av ärenden som gäller ansökningar som inte betraktas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken, så kallade 12:6 samråd har under lång tid varit ifrågasatt. I december meddelade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) dom i två mål där det klargörs att samebyarna har talerätt, samt under vilka förutsättningar detta gäller. Mot bakgrund av detta har länsstyrelsen i Norrbotten nu ändrat sina rutiner.
– Att länsstyrelsen nu ändrar sina rutiner är välkommet, då det i många ärenden tidigare inte skett någon prövning av dessa verksamheters olika åtgärder i förhållande till rennäringen, säger Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist SSR, som företrätt samebyn i de aktuella målen.
MÖD:s domar innebär att rättspraxis nu ändrats, vilket är av stor betydelse. Domstolens nya praxis innebär bland annat att:
– Länsstyrelsen ska beakta 3 kap. 5 § miljöbalken, och har möjlighet att fatta beslut om förelägganden och förbud till skydd för rennäringen i samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
– Samt att samebyar också företräder det allmänna rennäringsintresset utöver sitt enskilda rennäringsintresse i samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
– Vi utgår nu från att övriga länsstyrelser ändrar sina rutiner i likhet med Norrbotten och säkerställer att samebyarna och rennäringens rättigheter och intressen tillvaratas säger Jenny Wik Karlsson.
Här kan du läsa domarna i sin helhet: https://www.sapmi.se/vart-arbete/juridik/domar/
Vad är ett 12:6 samråd?
Enligt miljöbalken ska en verksamhetsutövare göra en anmälan om samråd enligt 12:6 MB ska göras för verksamheter och åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt. Länsstyrelsen kan efter anmälan kommit in förelägga verksamhetsutövaren att vidta åtgärder för att begränsa skada på naturmiljön, eller förbjuda åtgärden om det inte går att begränsa skadan. Vanliga verksamheter som faller inom 12:6 samråd är elledningar, master, prospektering, enskilda vägar, större friluftsarrangemang, husbehovstäkter m m.
