Idag firar vi att det är det samiska folket dag! Det gör vi genom att tydligt uttala att Sverige erkänner och tillfullo respekterar samebyarnas och det samiska folkets rättigheter, och att regeringen nu vidtar politiska åtgärder för att stärka skyddet för dessa rättigheter.
SSR hade naturligtvis önskat att innehållet i denna artikel hade handlat om just detta, att Sverige nu tagit flera steg framåt i frågan om samiska rättigheter, vidtagit åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de rättigheter som vi sedan lång tid tillbaka upparbetat.
Dessvärre så ser och upplever vi att statens arbete och politik snarare går bakåt i stället för framåt när det kommer till samiska frågor och särskilt avseende markrättigheter.
Staten och dess företrädare visar med all tydlighet vilken syn de har när de kommer till urfolk och samiska frågor, genom att konsekvent ifrågasätta och nonchalera våra rättigheter, tillika mänskliga rättigheter.
Under det senaste året har regeringen bland annat lagt ned den parlamentariskt tillsatta Renmarkskommittén. De rättsliga analyser som utredningens sekretariat arbetade fram låg inte i linje med vad politiken önskade sig. Genom att lägga ner utredningen gjorde nuvarande regering såsom många tidigare regeringar gjort, lämnat walkover i samiska frågor.
Vidare har regeringen genomfört neddragningar och nedprioriteringar inom språkområdet. Rätten att lära sig och använda sitt minoritetsspråk genom hela livet kräver kontinuerligt arbete, ett arbete som nu riskerar att stagnera.
Den aktiva politik som nu förs i den så kallade gröna omställningens namn, sker också på bekostnad av renens och de samiska livsmiljöerna. Samiska parter saknar fortsatt möjlighet att påverka ärenden och beslut som särskilt berör oss, trots att konsultationslagen togs fram med syftet att stärka samers inflytande i olika processer.
Sverige har upprepade gånger fått kritik från internationella FN-organ, Europarådet och människorättsorganisationer för att inte erkänna och skydda urfolksrätten. Sverige fälldes så sent som år 2020 för att ha brutit mot FN:s rasdiskrimineringskonvention i samband med planerna på en nickelgruva i Rönnbäck i Tärnaby. Att Sverige inte efterlever en rad folkrättsliga förpliktelser är också något som Amnesty International och Samerådet pekar på i den nyligen publicerade rapporten ”Rättvis omställning eller ’grön kolonialism’?
Sverige, som i alla sammanhang utom det samiska gärna framhåller vikten av att värna om mänskliga rättigheter, kan inte fortsätta att medvetet ignorera samiska rättigheter. Idag står vi långt ifrån en politik som tillgodoser samiska rättigheter, renen och renskötseln behov. Det yttersta ansvaret för detta ligger på riksdag och regering, det är också hos riksdagen och regering som förändring kan ske. Det är inte rimligt att enskilda samebyar ska behöva bära faktiska och politiska kostnader i utdragna rättsprocesser mot staten. Konsekvensen av regeringen och riksdagens icke-agerande blir ökad polarisering och konfliktnivå i de samiska områdena. Låt oss hoppas att den dagen kommer då vi kan fira att Sverige till fullo erkänner och respekterar det samiskafolkets rättigheter.
Matti Blind Berg, förbundsordförande
Jenny Wik Karlsson, verksamhetsledare
