Svenska Samernas Riksförbund (SSR) är en intresseorganisation som företräder samebyarna och sameföreningarna i samiska samhällsfrågor med särskild inriktning mot rennäring och de andra samiska näringarna. En viktig fråga som förbundet arbetar med är förhållandet mellan rennäring och rovdjur. Vår utgångspunkt är att det måste finnas en balans mellan rennäring och rovdjur.
Renköttet är en klimatsmart småskalig, ekologisk och närproducerad råvara som efterfrågas alltmer. Till skillnad från många andra livsmedelsproducerande djur så lever renen fritt till stor del på naturbete, är fri från antibiotika och andra medicinska preparat. Det blir allt tydligare att marknaden efterfrågar hållbara klimatsmarta livsmedel, efterfrågan på renkött är idag högre än vad vi kan erbjuda.
MEN vi kan inte öka slaktuttagen på grund av att renarna inte lever fram till dagen de ska slaktas. Avsaknaden av en tydligt balanserad politik inom rovdjursförvaltningen, innebär att vi årligen förlorar nästan hälften av våra renar till rovdjuren. Det innebär att vi tappar upp till 50% av vår potentiella produktion av renkött. Att behöva tolerera ett bortfall på över 50 procent av produktionskapaciteten är helt oacceptabelt och ohållbart. Det skulle också vara helt otänkbart för vilken annan verksamhet som helst – inte alls bara för de renskötande samerna. Vi har accepterat en förlust till rovdjuren på max 5%, men det är inte acceptabelt att renen skall utgöra huvudfödan för rovdjuren. Vi krav handlar helt enkelt om balans och jämlika förutsättningar i förvaltningen.
”Ge renskötarna mer ersättning”, är ett mantra som är återkommande när renskötsel och rovdjur debatteras i olika forum där den enda lösningen som förs fram är att renen ska utgöra föda för rovdjuren. Ett sådant synsätt är enligt vår uppfattning respektlöst mot oss och vår kultur. Omsorgen om renen är och har alltid varit grundläggande i den samiska traditionen. Denna omsorg grundar sig på djup kärlek, respekt och vördnad för det djur som har gett och ger oss så mycket.
Rovdjur är och har alltid varit ett naturligt inslag i faunan i renskötselområdet där renar utgör en naturlig del av deras föda. Att så är fallet kan rimligen inte staten lastas för skull en del ge uttryck för. Och det skulle nog kunna vara ett riktigt påstående att antalet renar som faller offer för rovdjur endast varit ett resultat av naturliga betingelser. Men så är inte fallet. Staten utövar, genom sin rovdjurspolitik, ett aktivt inflytande över hur många renar som faller offer för rovdjur varje år. Antalet rovdjur i renskötselområdet är ett resultat av politiska beslut och myndighetsbeslut fattade inom den svenska statsförvaltningen.
Staten påverkar också både renen och rovdjurens tillgång till ostörda marker, genom bland annat stora infrastruktur- och industrisatsningar. Ju större arealer som exploateras för allehanda ändamål, desto mindre blir det område samernas renar och rovdjuren har att dela på. Paradoxalt nog så sker många av dessa satsningar under parollen ”grön omställning”, samtidigt som viktiga markområden försvinner, områden som många gånger är av stor betydelse för renen, rovdjuren och den biologiska mångfalden.
Renskötseln är också mycket mer än en vanlig produktionsgren inom livsmedelssektorn. Framför allt är renen ett bärande fundament för den samiska kulturen. Renen har därmed också ett mycket större värde än enbart det rent ekonomiska. Det är inte bara för oss som idag bedriver renskötsel som renen är viktig, renen är också central för våra rättigheter och kulturarv för att kommande generationer ska kunna ta vid.
För oss är det avgörande att få en fungerande förvaltning som inte bara tar sin utgångspunkt i rovdjuren utan som också lyfter renen och renskötaren och deras naturliga plats i en ansvarsfull förvaltning. Om ingen förändring sker kommer rovdjursförvaltningen också i fortsättningen att formuleras utan hänsyn till de konsekvenser som den får för renskötseln och för det samiska folket, och i förlängningen även för rovdjuren.
Vi vill vara en del av en hållbar omställning, bland annat genom att tillhandahålla en klimatsmart eko-logiskt hållbar livsmedelsproduktion, men också ge-nom att bidra till den biologiska mångfalden genom renens brukande av marken, där många växter i vår fjällvärld är beroende av renens betande.
För att vi ska uppnå detta så krävs att våra beslutsfattare agerar för att skapa balans i lagstiftningen och i naturen mellan renar och rovdjur. Grön omställning handlar inte bara om skogsbruk, gruvor, storskalig turism med mera, samtliga med stora ekonomiska intressen. En hållbar omställning innebär att samtliga aktörer måste ges samma förutsättningar och möjligheter.
