Den senaste tidens medierapportering kring påstådda jaktbrott, polisiära resurser såväl bristande som tillgängliga, bevakning av älgjägare mm döljer ett problem så är så oändlig mycket större än rubrikerna. Det strukturella osynliggörandet. Jag ser det dagligdags i mitt arbete, hos staten, myndigheter, politiker, media, exploatörer mm. Det vore förment av mig att påstå att alla är medvetna om att de upprätthåller denna struktur, men säkerligen finns det några som aktivt och medvetet bidrar till att ”rätt ordning” upprätthålls.

Att vara osynliggjord påverkar oss som människor i stor grad, syns vi inte finns vi inte. Osynliggörande av samiska frågor påverkar hela det samiska samhället utöver de enskilda som drabbas. Strukturellt diskriminering av oss har pågått under lång tid och har haft och har en stor påverkan på vårt dagliga liv, en känsla av maktlöshet och att ständigt arbeta ”mot” någon/något är vanligt. En konsekvens av att detta tillåts fortgå är naturligtvis att våra frågor aldrig kommer högt på agendan trots ständig kritik från internationella övervakningsorgan och att vårt omgivande samhälle allt för ofta betraktar oss som gnälliga istället för att se de bakomliggande orsakerna.

Tänk om media kunde rapportera kring detta istället för att rapportera om borttappade älgplomber.
Jenny