SSR kräver att Sveaskogs markförsäljningsprogram stoppas och att skogsbruksåtgärder endast får ske om berörda samebyar gett sitt samtycke.

20 augusti, 2021

Sámiid Riikkasearvi (SSR) begär möte med Statsrådet Ibrahim Baylan för att diskutera förvaltningen av Sveaskog samt följa upp de frågeställningar som SSR tidigare framfört till Statsrådet gällande Sveaskog.

SSR har flertalet gånger lyft fram att Sveaskog behöver ett nytt ägardirektiv, med lägre avkastningskrav och samiskt inflytande. Sveaskogs skogsbruk ska anpassas utifrån renens behov av naturbete och med respekt för samebyarnas rättigheter.

Den mark som staten förvaltar genom Sveaskog och Fastighetsverket är särskilt känsliga ur rättslig synpunkt för samebyarna. Den 20 maj 2021 beslutade regeringen om det kommittédirektiv som ligger till grund för den nu pågående utredningen, ”En ny renskötsellagstiftning – det samiska folkets rätt till renskötsel”. Av direktivet framgår att utredaren ska analysera och klargöra vilka rättigheter som samebyarna har inom året-runt markerna som staten äger, samt analysera och klargöra vilka rättigheter som samebyarna har ovan lappmarksgränsen på mark som staten genom bolag äger.

– SSR kräver att Sveaskogs markförsäljningsprogram omedelbart stoppas och att skogsbruksåtgärder endast får ske om berörda samebyar gett sitt uttryckliga samtycke, säger Matti Blind Berg, förbundsordförande SSR.

Dagens system med en statlig förvaltning av skog bygger på synsättet att på dessa marker har staten ett särskilt ansvar i förhållande till samisk markanvändning. Detta är något som inte efterlevs vare sig av Sveaskog eller dess huvudman, Staten idag. Regeringen har nu själva initierat och tillsatt en utredning som ska analysera vilka rättigheter som finns på dessa områden och vad dessa rättigheter de facto innebär för statens förvaltning.

I den nyligen presenterade utredningen Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen, SOU 2020:73, föreslås att Sveaskog ska utöka sitt markförsäljningsprogram som ska kunna användas som ersättningsmark i samband med formellt skydd av naturskogar med höga bevarandevärden. Markförsäljningsprogrammet ska i första hand användas för att allmänningsskogar, enskilda och besparingsskogarna ska kunna fortsätta att bedriva skogsbruk.

– Att fortsätta med Sveaskogs markförsäljningsprogram och eventuellt utöka programmet enligt nyligen presenterade förslag samtidig som det pågår en utredning om vilka rättigheter som finns inom dessa marker är inte rättssäkert, säger Jenny Wik Karlsson, Förbundsjurist SSR.

– Om regeringen inte omedelbart stoppar detta innebär det i praktiken att staten återigen tar mark där samebyarna har starka rättigheter och delar ur den till enskilda. Ett sådant förhållningsätt skulle var mycket förvånande och olyckligt och gå emot hur regeringen brukligt agerar när en utredning pågår, säger Jenny Wik Karlsson.

Sverige har fått upprepad kritik av flera internationella granskningsorgan hur Sverige hanterar olika frågor och rättigheter som berör samerna och samebyarna. Kritiken och rekommendationerna från granskningsorganen har bland annat gällt otillräckliga samråd med samerna/samebyarna och rätten att på förhand lämna ett frivilligt och informerat samtycke (FPIC). [1]

– Frågan om samebyarnas rättigheter i dessa skogar har också en tydlig urfolksrättslig dimension som regeringen inte kan bortse från. Skogsbruket påverkar och berör samebyarnas sedvanerättsliga nyttjande av skogsmarken. Eftersom skogsbruket påverkar renskötseln i så stor omfattning så måste förändringar ske, innan dessa förändringar skett måste skogsbruksåtgärderna stoppas om inte samebyarna gett sitt samtycke, säger Matti Blind Berg.

– Regeringen har nu själva initierat en utredning för att klargöra rättsläget, fram till dess utredningen är klar kräver vi att regeringen agerar för att skydda dessa marker, avslutar Matti Blind Berg.

[1] Kritiken har bland annat framförts i granskningar av Sveriges efterlevnad av FN:s konvention om avskaffade av alla former av rasdiskriminering (2013 och 2018), Europarådets granskning av Sverige gällande Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (2003 och följande granskningar) samt i den allmänna lädergranskningen under FN:s råd för mänskliga rättigheter (UPR).

Print Friendly, PDF & Email