Sammanfattning avseende pågående process om jakt/fiske.

Bakgrund

• Landsmötets beslut 2006
År 1993 öppnade staten upp småviltsjakten i fjällområdet för alla, trots starka samiska protester. Frågan om samernas jakt- och fiskerätt utreddes genom Jakt- och fiskerättsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2005. Samiska representanter protesterade mot utredningens förslag eftersom det inte beaktade den starka samiska rätten till jakt och fiske. Därför beslutade SSR:s landsmöte 2006 att organisationen skulle utreda förutsättningarna för en rättslig prövning mot staten när det gäller jakt- och fiskerätten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen på den mark som staten förvaltar. Landsmötet 2008 beslutade enigt att ställa sig bakom en stämning mot staten för att få jakt­ och fiskerätten slutligt prövad. Girjas sameby lämnade därför in en stämningsansökan mot staten i maj 2009.

• Vilken mark berörs?
Den mark som talan gäller är den mark som staten förvaltar ovan odlingsgränsen. Målet omfattar inte de privata markägarnas rätt till jakt och fiske.

• Lite historik
När Norrland koloniserades fanns det från statens sida en uttalad vilja att samerna skulle kunna fortsätta att använda marken för sitt uppehälle. Jakten och fisket var viktigt för samerna och det fanns en respekt från statens sida att samerna skulle kunna fortsätta att jaga och fiska på samma sätt som tidigare. Både dragningen av lappmarksgränsen och odlingsgränsen ska ses ett försök från statens sida att skydda samernas rätt att använda marken.

När den första renbeteslagen kom 1886 konstaterade staten att samerna ägde rätten att jaga och fiska ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen på den mark som staten förvaltade. Staten ansåg dock inte att samerna var organiserade på ett sådant sätt att de själva kunde sköta upplåtelserna av sin jakt och fiskerätt. Samerna ansågs inte heller kapabla att sköta en sådan uppgift. Därför beslutades att länsstyrelserna skulle sköta upplåtelserna. Det är fortfarande så att länsstyrelserna sköter upplåtelserna och samerna är förhindrade att upplåta sin egen jakt- och fiskerätt.

• Rennäringslagen och renskötselrätten
Rennäringslagen (RNL, 1971:437) reglerar renskötseln som också omfattar rätten för samerna att jaga och fiska. Enligt 25 § i denna lag får medlem i sameby jaga och fiska på utmark inom de delar av byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där.

Enligt 31 § RNL får sameby eller medlem i sameby inte upplåta de rättigheter som ingår i renskötselrätten. Det finns ingen annan lagstiftning som på samma sätt begränsar en jakträttsinnehavares rätt att upplåta sina rättigheter. Markägaren kan som jakträttsinnehavare bestämma om andra ska kunna jaga inom hans eller hennes marker.

Enligt 32 § RNL får nyttjanderätt på kronomark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen upplåtas bara om det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln.

• Aktuell frågeställning
Frågeställningen är om samerna har en ensam rätt till jakt och fiske på aktuella marker i förhållande till staten. Utgångspunkten för talan är att staten aldrig haft en egen jakt­ och fiskerätt, utan det har hela tiden varit samernas rätt som har hanterats av länsstyrelsen. Först 1987 började staten göra gällande att den hade en egen jakt- och fiskerätt. Detta ledde sedan till beslutet om att öppna upp för en mer omfattande jakt och fiske ovan odlingsgränsen 1993, den så kallade småviltsjaktreformen. Denna förändring gjordes trots samernas protester.

Vad talar då för att staten inte har en jakt- och fiskerätt ovan odlingsgränsen och på ren­ betesfjällen? Först och främst har det länge uttalats från statens sida att denna mark var till samernas uteslutande begagnande. Staten har också vid flera tillfällen uttalat att det är samernas rättigheter det handlar om. Detta gjordes t.ex. i Skattefjällsmålet. Statsmakten har genom tiderna lagt ner stora resurser på att upprätthålla samernas ensamrätt till jakt och fiske. Vidare är det så att all den ersättning som betalas när någon jagar och fiskar på dessa marker går till samerna. Staten har aldrig själva krävt någon ersättning för detta. Vidare är rennäringslagstiftningen utformad så att det framgår att det är samerna som ensamma som har denna rätt.

• Jakt- och fiskerättsutredningen
Från samisk sida har man under lång tid krävt en juridisk utredning om samernas rätt till jakt och fiske i förhållande till statens rättigheter. Detta var ett krav när Jakt- och fiskerättsutredningen tillsattes 2003 för att se över jakt- och fiskefrågorna i renskötselområdet.

Utredningen har i sitt slutbetänkande Jakt och fiske i samverkan, SOU 2005:116, föreslagit en ny förvaltningsmodell för jakten och fisket. SSR:s landsmöte har sagt nej till förslaget eftersom det inte bygger på ett tydligt juridiskt ställningstagande. Utredaren uttalar att mycket talar för att det rör sig om en ensamrätt för samerna, men väljer ändå att lägga fram ett förslag på förvaltningsmodell som inte beaktar detta.

Under Jakt- och fiskerättsutredningen har ett antal jurister analyserat rättsläget. Dessa analyser finns i delbetänkandet SOU 2005:17. Två av juristerna, Kaisa Korpijakko Labba och Mauritz Bäärnhielm, har kommit fram till att samerna ensamma har rätten till jakten och fisket ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen på den mark som staten förvaltar. Detta vinner också stöd i Bertil Bengtssons rättsliga analys. Detta har inte beaktats av utredningen. SSR anser att utredningen inte klarlagt de rättsliga förhållandena.

• Varför en rättslig process?
När det inte är möjligt att hitta lösningar den politiska vägen har Samernas landsmöte beslutat att utreda förutsättningarna för en rättslig prövning av statens rätt till jakt och fiske. En sådan process kan ge svar på om staten har en egen jakt- och fiskerätt. Det behövs en tydlig juridisk grund för att kunna bygga upp en förvaltning av jakten och fiske ovan odlingsgränsen och på ren-betesfjällen.

Målet är en fastställelsetalan där domstolen ska pröva om samerna har en ensamrätt till jakten och fisket ovan odlingsgränsen på den mark som staten förvaltar.

• Vilka konsekvenserfår en dom?
Målsättningen med rättegången är att få fastställt att det är samernas rätt till jakt och fiske som finns i berörda områden. En sådan dom kommer att innebära att samerna och samebyarna kommer att få ett avgörande inflytande över hur upplåtelserna av dessa rättigheter kommer att göras.

• Samernas rätt iförhållande till EG-rätten
Den svenska regeringen har under 2007 gjort förändringar i rennäringsförordningen så att också andra européer än svenska medborgare har rätt att jaga och fiska i fjällen. Beslutet bygger på synen att det rör sig om jakten och fisket utgör tjänster som alla ska ha tillgång till enligt EG-rätten. Detta beslut beaktar inte att jakten och fisket är enskild rätt. Beslutet innebär att staten återigen hanterar frågorna om jakt och fiske utan att beakta samiska rättigheter. Detta beslut drabbar dem som finns lokalt och regionalt. Genom stämningen mot staten vill vi att frågan om jakten och fisket åter ska bli en fråga där framförallt de lokala förhållandena beaktas.

• Valet av Girjas sameby
Girjas sameby hette tidigare Norrkaitums sameby. Samebyn har sina marker i Norrbotten på gränsen mellan Gällivare och Kiruna kommun. Här finns Kaitumdalen med goda förutsättningar för jakt och fiske. De renskötande samerna har jagat och fiskat i området i huvudsak ensamma under lång tid. Sedan 1993 har förutsättningarna förändrats radikalt för samebyn. Småviltjakt och fiske i Kaitumområdet är eftertraktat av andra.

Vi har valt denna sameby för att här finns både de historiska förutsättningarna för en bra rättslig prövning och en situation i nutid som visar på vilka problem det nuvarande förvaltningssystemet kan leda till.

Processen – stämningsansökan och huvudförhandling

• Stämningsansökan

Yrkande och grunder

Girjas samebys talan mot staten avser rätten till jakt och fiske inom samebyns renskötselområde. Det är fråga om mark och vatten som finns ovanför odlingsgränsen och som står under statens omedelbara disposition. Samebyn yrkar att tingsrätten fastställer att denna rätt tillkommer samebyn med ensamrätt. Som en följd av ensamrätten yrkar samebyn att tingsrätten fastställer att samebyn ska ha ensam förfoganderätt över sin rätt till jakt och fiske. l andra hand yrkar samebyn att tingsrätten, för det fall den skulle finna att rätten till jakt och fiske är delad mellan samebyn och staten, fastställer att förfogande-rätten till jakt- och fiskerätten ska tillkomma samebyn och staten gemensamt.

Samebyn grundar sin talan om ensamrätt på urminnes hävd eller sedvanerätt. l korthet gör samebyn gällande att ensamrätten följer av att samerna under lång tid ensamma brukat aktuellt område. Detta bruk har gett upphov till en exklusiv egendomsrätt i form av jakt- och fiskerätt. Den hävdvunna ensamrätten kan betraktas enligt följande tre alternativa synsätt: i) ensamrätten följer direkt av rennäringslagen, som är ett erkännande av denna rätt, ii) ensamrätten följer av samers bruk av renskötselområdet ifråga, eller iii) ensamrätten följer av bruket av en viss fastighet.

Girjas sameby menar att den nuvarande regleringen strider mot egendomsskyddet och diskrimineringsförbudet i Regeringsformen (RF) och i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. RF:s och Europakonventionens bestämmelser åberopas även till stöd för andrahandsyrkandet att samebyn gemensamt med staten ska ha förfoganderätt över jakten och fisket.

Omständigheter till stöd för talan

Talan bygger på en historisk under-sökning av samernas utövande av jakt och fiske på mark ovanför odlingsgränsen. Den historiska under-sökningen har fokuserat på det geografiska område som idag utgör Girjas samebys renskötselområde.

Av det historiska materialet framgår att samer har befunnit sig inom aktuellt område sedan urminnes tider. Vidare framgår att området ifråga har varit indelat i landområden, s k lappskatteland. Lappskattelanden kan i korthet beskrivas enligt följande. Lappskattelanden bygger i grunden på samernas egen traditionella indelning i siidor. Indelning började användas av staten vid skattläggning. Samerna erlade skatt för sina landområden. Innehavet av ett lappskatteland konstituerade rättigheter som normalt skulle ha medföljt en modern form av äganderätt till mark; t ex gick lappskattelanden i arv. Innehavaren hade ensamrätt till jakt och fiske inom respektive lappskatteland. Modern forskning visar att samernas innehav av lappskatteland kunde jämföras med skatteböndernas markinnehav och att innehavet rätteligen borde ha gett upphov till äganderätt till marken.

Lappskattelanden försvann ur skattelängderna genom olika administrativa förfaranden och ersattes senare av lappbyarna med en kollektiv rätt för bymedlemmarna att bruka marken ifråga. Byindelningen infördes i samband med den första rennäringslagen som gjorde anspråk på att reglera samiska rättigheter. I och med införandet av rennäringslagen bestämde lagstiftaren att samerna själva inte skulle förfoga över sin rätt till jakt och fiske. Upplåtelserna skulle istället hanteras av länsstyrelsen. Avgifterna för upplåtelserna skulle emellertid i sin helhet tillfalla samerna. l princip gäller samma regler än idag. Det var inte tal om att staten hade del i den jakt- och fiskerätt som var föremål för upplåtelsesystemet och någon annan jakt- och fiskerätt på aktuell mark har aldrig aktualiserats.

Länge hade samebyn stort inflytande över upplåtelserna av jakt- och fiskerätt. Sedan 1990-talet i samband med den s.k. småviltsjaktreformen har samebyn emellertid mindre in-flytande och jakt- och fiskelicenser upplåts i allt större utsträckning. Så sent som 2007 öppnades jakten och fisket inom aktuellt område för alla EU-medborgare. Fram till 1990- talet har dock samer inom nuvarande Girjas område i princip kunnat jaga och fiska ostört. staten har inte gjort anspråk på en egen jakt- och fiskerätt inom aktuellt område. Det saknar för Girjas sameby betydelse att det från statligt håll på senare år uttalats att det finns en dubbel jakt- och fiskerätt på berörd mark. För samerna inom aktuellt område har utövandet av jakt och fiske i praktiken inte påverkats av vare sig reglering eller administrativa förfaranden. Samebyn gör följaktligen gällande att den ursprungliga ensamrätt till jakt och fiske, som under en period bevisligen följde med innehavet av ett lappskatteland, alltjämt består.

Lagtolkningsgrunden går i korthet ut på att den ensamrätt till jakt och fiske som följer av samernas bruk av marken kan uttolkas direkt ur rennäringslagen. Ensamrätten följer av en tolkning av rennäringslagens olika bestämmelser och det förhållande att samernas ursprungliga rätt, alltsedan införandet av den första rennäringslagen och under ett sekel, inte har varit ifrågasatt.

Samebyn gör alternativt gällande att ensamrätten följer av att samer inom Girjas sameby har bedrivit renskötsel inom området. Till denna renskötsel är knuten en hävdvunnen jakt- och fiskerätt på området. Samerna har, i egenskap av ursprungsfolk och som en följd av renskötseln, brukat området också för jakt och fiske utan kon-kurrens och protester från staten samt under tillräckligt lång tid för att hävda ensamrätt till jakt och fiske. Ensamrätten är enligt detta synsätt inte avhängig bruket av en viss fastighet.

Ett ytterligare synsätt är att ensamrätten följer av att samer inom det område som idag utgör Girjas samebys område har jagat och fiskat på en viss fastighet. Ett mer traditionellt fastighetsrättsligt perspektiv tillämpas men därvid ska särskilt beaktas de förhållanden som är unika för samernas ställning som ursprungsfolk samt för renskötseln.

Den ursprungliga ensamrätten grundas således beträffande samtliga synsätt på urminnes hävd. Det ska särskilt framhållas att det är en särskild urminnes hävd som åberopas. Med detta avses bl.a. att hänsyn ska tas till samernas traditionella markanvändning.

• Huvudförhandling i målet

Stämningsansökan i målet lämnades in till domstolen i maj 2009. Den svenska staten har genom justitiekanslern invänt att samebyn inte har rätt att föra talan i målet. Gällivare tingsrätt kom 2010 fram till att samebyn får föra en sådan talan. Hovrätten för övre Norrland meddelade att de inte tar upp frågan, vilket innebär att prövningen av jakt- och fiskerätten nu kan genomföras i sak.

Huvudförhandlingen påbörjades den 26 maj i Gällivare tingsrätt och pågick fram till och med 30 juni 2015. Gällivare Tingsrätt meddelade sin dom den 4 februari 2016 där de biföll samebyns första hands yrkande. Staten överklagade tingsrättens dom. Huvudförhandling i hovrätten kommer att påbörjas den 6 november 2017 och pågår fram tom 13 december 2017.
l målet presenterades såväl statens som samebyns bevisning att presenteras både genom skriftlig bevisning men också genom de olika sakkunniga som bägge parter kallat in.

Målet innehåller en stor mängd historik dokumentation av det samiska bruket framförallt vad gäller jakten och fisken i området men också statens agerande vad gäller de samiska rättigheterna.

Vår bedömning är att staten vare sig historisk eller i nutid vidtagit några åtgärder som kan anses ha utsläckt de samiska rättigheterna. Vår bedömning är att staten inte har ifrågasatt den samiska ensamrätten till jakt och fiske.

Svenska Samernas Riksförbund

Jenny Wik-Karlsson
Förbundsjurist SSR