Öppet brev till berörda beslutsfattare

En hållbar rovdjursförvaltning måste vara hållbar för alla

I går presenterades EU kommissionens förslag till ny vägledning för tolkning av art- och habitatdirektivet vid en hearing. Vägledningen kommer att få stor betydelse för hur framtidens rovdjursförvaltning kommer att se ut. Vår bedömning är att förslaget inte kommer att skapa bättre förutsättningar för en hållbar förvaltning. Möjligheterna att vidta förvaltningsåtgärder kommer sannolikt begränsas och försvåras, vilket innebär att detta nya förslag till vägledning av direktivet förvårar arbetet med att uppnå den av riksdagen uppsatta toleransnivån för förlust av renar till rovdjur.

För SSR är det avgörande att det inrättas en fungerande förvaltning som inte bara tar sin utgångspunkt i högsta antal rovdjur utan som också lyfter renen och renskötaren och deras naturliga plats i en ansvarsfull förvaltning. Samtliga av de ”fem stora” rovdjuren har under lång tid ökat i antal inom renskötselområdet samtidigt som målet att nå den av riksdagen antagna toleransnivån om max 10 % förlust av ren till rovdjur är långt bort. De ökade antalet rovdjur och förvaltningen av dessa har under många år lyfts fram av SSR och våra medlemmar som en av de viktigaste frågorna. Dagens förvaltning är inte hållbar, vilket är ytterst påtagligt för våra medlemmar. En förändring måste ske, och utifrån gårdagens presentation kan vi konstatera att mycket arbete kvarstår.

Samebyarna förväntas i dagsläget aktivt bidra med inventering av rovdjuren samt stå för kostnaderna vid exempelvis skyddsjakt och andra eventuella förebyggande åtgärder. Det skall också nämnas att dagens inventeringsmetoder och medföljande kriterier i princip omöjliggör en inventering som speglar verkligheten. Ekvationen går inte ihop. Dåliga inventeringsresultat innebär sämre möjligheter till en balanserad förvaltning eftersom resultatet vid inventeringar skall spegla vilken bevarandestatus rovdjuren har. I tillägg till detta har ersättningen för inventering, förlust och skador av rovdjur legat på samma nivå sedan 1996. Är detta rimligt? Istället borde förvaltningen ta höjd för ökad ersättning när inventeringen brister.

Omsorgen om renen har alltid varit grundläggande i den samiska kulturen. Denna omsorg grundar sig på respekt och vördnad för det djur som har gett och ger oss så mycket. Vår kunskap om renen, renskötseln och våra marker, utgör en grund i det vi betraktar som ansvarig förvaltning. Med lyhördhet och respekt för vår traditionella kunskap kan vi skapa en förvaltning baserad på etiskt försvarbara principer. Dagens förvaltning tar ingen hänsyn till renen och på så sätt inte heller till vår samiska kultur.

Den vägledning som nu presenteras medför inte någon förändring till det bättre. Detta innebär att rovdjursförvaltningen också i fortsättningen formuleras utan hänsyn till dess konsekvenser för renen, de renskötande samerna, och i förlängningen även för rovdjuren.

Statens ansvar går längre än att ersätta delar av kostnaden för renskötselns förluster till rovdjur, t ex vad gäller varg enbart kostnader för vargar som bedöms vara genetiskt viktiga.

Vi kräver att det upprättas en tydlig handlingsplan för hur de mål som riksdagen satt upp ska uppnås, samt att staten till fullo tar ansvar för renen, människan och de kostnader och förluster som samebyarna idag tvingas bära själv.

Sámiid Riikkasearvi

För frågor och information kontakta

Åsa Larsson Blind, ordförande 070-254 33 56
Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist 072-202 12 00