Resolutioner 2012

[fusion_builder_container hundred_percent=”no” equal_height_columns=”no” menu_anchor=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” background_color=”” background_image=”” background_position=”center center” background_repeat=”no-repeat” fade=”no” background_parallax=”none” parallax_speed=”0.3″ video_mp4=”” video_webm=”” video_ogv=”” video_url=”” video_aspect_ratio=”16:9″ video_loop=”yes” video_mute=”yes” overlay_color=”” video_preview_image=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” padding_top=”” padding_bottom=”” padding_left=”” padding_right=””][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”3_4″ layout=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding_top=”” padding_right=”” padding_bottom=”” padding_left=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” center_content=”no” last=”no” min_height=”” hover_type=”none” link=””][fusion_text columns=”” column_min_width=”” column_spacing=”” rule_style=”default” rule_size=”” rule_color=”” class=”” id=””]

2012 års Resolutioner

Resolution om samisk markanvändning och industri Antagen vid SSRs landsmöte i Jokkmokk 2012

SSR:s landsmöte i Jokkmokk har fokuserat på samisk markanvändning och konkurrensen och industrin. Landsmötet uttalar härvid.

Samebyarna är idag under enorm press från ackumulerade effekter från bl a gruvverksamhet, skogsavverkningar, vindkraftparker och infrastrukturutbyggnad. Även om situationen är mycket slitsam för samebyarna är vi dock fullt bestämda att, och vet att vi kommer, att klara av också denna utmaning. Renskötsel har bedrivits i Sápmi sedan urminnes tider, och kommer att finnas där också i framtiden. Renskötseln har visat sig vara extremt uthållig. Den har överlevt åtskilliga andra näringar. Renskötseln kommer att finnas kvar i Sápmi även när mineralerna är slut och vindkraftverken har slutat snurra.

För att göra kampen lättare kräver dock SSR:
Att samebyarnas egendomsrättigheter till land och naturresurser tydliggörs och respekteras
Att Sverige respekterar samebyarnas rätt att säga nej till industriverksamheter på deras traditionella områden
Att mineral, skogs- och annan industrilagstiftning ändras så att de tvingar privata aktörer att respektera samebyarnas egendomsrätt till land och naturresurser
Att privata aktörer som opererar i de samiska områdena i tillägg tar ett eget ansvar för att respektera samernas mänskliga rättigheter, i synnerhet rätten till land, vatten och naturresurser
Att svensk lagstiftning ändras så att när en sameby accepterar ett industriprojekt på sitt område, samebyn erbjuds möjlighet att ingå som partner i projektet ifråga
med möjlighet att styra över utvecklingen av projektet samt del i intäkt från industriverksamheten Att svensk lagstiftning ändras så att den garanterar att samebyar fullt ut kompenseras
för kostnader associerade med att ingå i konsultationer, förhandlingar och andra diskussioner föranledda av industriprojekt

Resolution om samepolitiken

Antagen vid SSRs landsmöte i Jokkmokk 2012

SSR har vid sitt landsmöte i Jokkmokk antagit ett positionsdokument – ” SSRs positionsdokument inför framtagandet av en ny samepoliti” – som slår fast vad som skall vara basen i Sveriges framtida samepolitik Sveriges framtida samepolitik skall bl a: Tydliggöra och respektera samebyarnas egendomsrätt till land, vatten och naturresurser Revidera skogs- mineral och annan lagstiftning så att denna respekterar samebyarnas rätt att säga nej till industriexploateringar inom deras traditionella områden Garantera att såväl samebyarna som det samiska folket får rätt till del i intäkt vid naturresursutnyttjande i de samiska traditionella områdena Anta toleransnivåer för rovdjuren som tillåter varje sameby och vintergrupp att bedriva traditionell samisk renskötsel och fullt ut kompensera rennäringen för de förluster rovdjuren orsakar Tillåta samebyarna ta ansvar för en process som leder till en utveckling där samer med ursprung i en samebys område kan bli medlemmar i samebyn – med respekt för de renskötande medlemmarna – och där samebyn kan bedriva andra verksamheter som komplement till renskötseln Inrätta ett renskötselråd for konfliktlösning inom renskötseln Möjliggöra för hela familjer att vara verksamma inom renskötseln, som en förutsättning att bevara och utveckla samisk kultur, språk och traditionell kunskap Erbjuda samer i och utanför de samiska kärnområdena utbildning i och på samiska och även i övrigt anpassat till den samiska kulturen. Landsmötet ger styrelsen i uppdrag att arbeta för ett förverkligande av SSR:s syn på samepolitiken, som den kommer till uttryck i “SSRs positionsdokument inför framtagandet av en ny samepolitik”.

Förändring av Sametingets funktion och organisation

Sammanfattning
Föreliggande förslag har utvecklats i första hand efter påtryckningar av SSR:s medlemmar – samebyarna – men även sameföreningar stödjer frågan. Sveriges samebyar är mycket frustrerade över hur Sametingets dubbla roller – som både folkvalt organ och myndighet – utgör en inbyggd konfliktmekanism, vars inverkan på beslutsfattande i rennäringsfrågor nu nått en nivå då detta har blivit direkt skadligt för rennäringen i allmänhet och enskilda renägare i synnerhet. Samtidigt ger en analys vid handen att situationen inte kan förbättras utan väsentliga strukturförändringar av Sametinget.

Det förslag som SSR nu framför bygger på att separera alla myndighetsfrågor rörande rennäringen till en ny myndighet; vi väljer att kalla den Rennäringsmyndigheten.

Förslagets huvudsakliga syfte är att åstadkomma en handläggning av myndighetsbeslut i förhållande till rennäringen och dess utövande enskilda renskötare som är objektiv, effektiv och rättssäker. Därutöver har förslaget som positiv effekt att det samiska självbestämmandet stärks, Det sker dels på lokal nivå, där samebyarna får större inflytande över handläggningen av rennäringsfrågorna, frågor som faktiskt främst berör dem. Samtidigt får Sametinget en struktur som är bättre ämnad for att kunna kunna fylla sin viktigaste roll; att formulera och driva samepolitk i övergripande frågor som berör hela den samiska befolkningen.

SSR kräver att förevarande fråga inte hanteras genom att upprätta en parlamentarisk utredning om hela Sametingets roll och ansvarsområden. Med tanke på den allvarliga situation som rennäringen befinner sig i så finns det inte tid för en sådan långsiktig utredning vad gäller myndighetsfrågorna. En sådan utredning är inte heller nödvändig SSR vill nu se att regeringen snabbt och resolut tar tag i frågan om den strukturella och funktionella dysfunktionalitet som idag riskerar att lamslå stora delar av rennäringen. Svensk samepolitik har en lång tradition av bristande beslutförmåga, låt inte denna tradition bli styrande även i denna fråga.

Bakgrund
SSR hade en aktiv roll under 1970- och 80 talet i arbetet med att skapa ett organ för ökat samiskt självbestämmande. I detta arbete fanns en vision om att skapa ett organ för självstyre som skulle tillförsäkra Sveriges samer inflytande, självbestämmande, kulturell autonomi samt garantera de samiska rättigheterna. När Sametinget inrättades 1993 så var därför förväntningarna höga. Hur har det då gått med visionen, blev Sametinget det organ som det samiska folket så hett eftertraktade? Med facit i hand måste vi idag dessvärre konstatera att det som från början föreföll som en lovande utveckling för det samiska självbestämmandet har allt mer blivit en tvångströja för den samiska autonomin.

När Sametinget inrättades hade detta föregåtts av många utredningar och politiska processer på riksplanet. Vid denna tidpunkt fanns det en uppfattning i det offentliga Sverige att samerna förvisso var ett urfolk (Prop 1976/77:80) men att detta urfolk ändå inte i folkrättslig mening var att jämställa med de urfolk som varit utsatta för en klassisk kolonialism i andra delar av världen. Detta innebar att viktiga frågor om samiskt självbestämmande exkluderades från dagordningen till förmån för formuleringar som att samerna har rätt att “till viss grad själv, utan statlig inblandning, få råda över sina kulturfrågor” och rätt “att få statligt stöd får att upprätthålla sina kulturaktiviteter” (SOU 1986:36). Detta synsätt låg till grund för de förslag till Sameting som Samerättsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande 1989 (SOU 1989:41).

Den önskan som den samiska allmänheten hade om att skapa ett självständigt folkvalt organ med befogenheter och makt att flytta fram de samiska positionerna vad avser självbestämmande över bland annat land, vatten och viktiga lagstiftningsfrågor blev allstå inte förverkligad med den design som Sametinget fick av svenska staten. Det Sameting som öppnades 1993 var, och är, baserat på en offentligrättslig roll som en statlig myndighet under regeringen och skall inte vara ett organ för självstyre som konkurrerar med andra beslutande organ som riksdag och kommunfullmäktige (Prop. 1992/93:32:35). Som folkvalt organ har inte Sametinget autonoma resurser och befogenheter att fullt ut företräda det samiska folket. Som myndighet förväntas Sametinget ha en särskild kunskap om rennäringsfrågor och i egenskap av myndighet iaktta objektivitet.

Det är denna hybridlösning som ställer till problem, sett i backspegeln kan man nog konstatera att denna konstruktion aldrig haft några förutsättningar för att fungera, och inte heller har några förutsättningar att fungera i framtiden. Det är i princip omöjligt att rymma en myndighet och ett folkvalt organ under samma tak utan att risk för sammanblandningar uppstår. Även om dessa är två väsenskilda företeelser som principiellt sett~ hållas åtskilda för den enskildes rättssäkerhet, är det ofrånkomligt att de i praktiken glider in i varandra. Som sagt har den folkvalda delen av Sametinget litet inflytande. Det är därför inte märkligt att sametingspolitikerna engagerar sig i Sametingets myndighetsfrågor, där det faktiskt finns befogenheter och resurser att fatta beslut. Denna vilja kan även förstärkas av den samiska allmänheten. Delar av denna kan ha starka åsikter i vissa frågor, som de gärna, när den politiska makten saknas, ser förverkligade genom beslut i myndighetsdelen. Resultatet blir en sammanlidning mellan sametingets politiska del och myndighetsdel som leder till en rättsosäkerhet för den enskilde renskötaren som är fullständigt oacceptabel.

Hur har då Sametinget som förvaltningsmyndighet skött sina uppgifter?

Allt sedan starten 1993 har Sametinget fått mota massiv kritik för sina prestationer. Självklart har insiktsfulla samer verksamma inom Sametinget själva stått för en hel del av denna kritik men kritiken har också framförts från andra samiska organisationer, FN med flera, men framför allt från renskötseln. Detta är naturligt, eftersom det inte finns några enskilda samiska individer som drabbas hårdare av missförhållanden i Sametinget än renskötarna. SSR fram förde första gången sin oro över Sametinget i sitt remissvar till Samerättsutredningen, “konstatera att frågan om reellt samiskt inflytande blockeras” och ” att Sametinget skall tilläggas reella befogenheter”. Så sent som 2011 ifrågasatte FN i en rapport Sametingets funktion och förordade en utveckling som skulle leda till ökat självbestämmande.

Idag har vi nått en situation där Sametinget, med den förvirringen som uppstår med de dubbla rollerna, utgör ett faktiskt hot mot utvecklingen inom rennäringen. SSR har under åren fått
motta upprepade informationer från olika Samebyar om allvarlig a brister i Sametingets myndighetsutövning. Inom ramarna för denna kritik återfinns bl.a.:

• Hanteringen av den statliga rovdjursersättningen. Här återfinns både innehållande av ersättningsmedel, senfårdighet i utbetalningar samt regeltolkningar som står i strid med gällande lagstiftning. Agerande av detta slag är flagranta brott mot egendomsrätten. Rovdjursersättningen är kompensation för skada orsakad av statens rovdjur på privat samisk egendom. Staten har en skyldighet att omedelbart reglera en sådan skada fullt ut. Genom att göra saken till ett föremål för ett godtyckligt beslutsfattande på Sametinget så utför man en rättstridig handling.
• Politisk inblandning i utredningar och beslut av betydelse för rennäringen. Här återfinns t.ex. en allvarlig försening av den så kallade Toleransutredningen inom rovdjursområdet samt enskilda politikers inblandning i beslutsfattande av enskilda ärenden. Detta är ett beteende som på centralnivå skulle benämnas ministerstyre. Ministerstyre är förbjudet i Sverige. Det är inte tillåtet för enskilda politiker att i något fall styra över hur en myndighet ska tillämpa en lag eller besluta i ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning
• Oacceptabelt långa handläggningstider. Här återfinns exempel inom i stort sett alla myndighetsområden; Hantering av ansökningar, utbetalning av medel, myndighetsbeslut etc.
• Godtycklig tolkning av de statliga regleringsbrev som styr myndighetens verksamhet.
• Politisering av myndighetens uppgifter. Här återfinns t.ex. beslutsfattande i Plenum gällande frågeställningar för enskilda som rör t.ex. medlemskap i samebyar.

Situationen har nu nått en nivå där merparten av Sveriges Samebyar vid regionala möten under våren 2012 framfört krav på att situationen måste förändras- även om detta kräver drastiska åtgärder.

Det är viktigt att påpeka att då man kritiserar en myndighet så innebär inte detta med automatik att man kritiserar de tjänstemän och beslutsfattare som upprätthåller systemet. Det är i första hand resultatet av myndighetens arbete som är föremål för kritik, i fallet med Sametinget så har sannolikt relationskonflikter och mellanmänskliga tillkortakommanden haft betydelse för den negativa utvecklingen men den avgörande frågan är fortfarande det grundläggande strukturproblem som finns inbyggt inom Sametinget.

Då man betraktar en myndighet, oavsett vilken, inom det svenska offentlighetsrättsliga området så skall man som medborgare kunna begära en opartisk och korrekt behandling. Av Regeringsformen l kap l § framgår att all offentlig makt skall utövas under lagarna. Av förvaltningsrättsliga grundprinciper vilka utgör kriterier för alla myndigheter framgår att en myndighet skall utmärkas av:
• Rättssäkerhet
• Förutsägbarhet
• saklighet och kompetens
• Att betrakta allas likhet inför lagen
• Opartiskhet
• Inbyggd kontinuitet
• Att folja statliga regleringsbrev
• Transparens
• Att inte tillåta ministerstyre
• Att utöva rimliga handläggningstider

Verkligheten är idag att Samtinget i sitt myndighetsutövande, huvudsakligen på grund av den inbyggda konflikten i Sametingets struktur, inte lever upp till dessa krav, tvärtom så framför många Samebyar idag bevis på motsatsen. Situationen har nu nått ett sådant bottenläge att omedelbara åtgärder är påkallade för att inte rennäringen skall äventyras av den myndighet som staten satt att förvalta just rennäringens intressen.

Myndighetsbeslut skall -per definition – fattas baserade på lag och inte efter politiska vindar. För den breda samiska allmänheten är det naturligtvis viktigt att ha ett välfungerade parlament
som på ett professionellt och demokratiskt sätt hanterar samiska frågor, för den enskilde renägaren är det dock viktigast att myndighetsdelen fungerar. Ett uteblivet, försenat eller felaktigt beslut kan ha fatala konsekvenser för den enskilde renskötaren, i värsta fall kan hon eller han tvingas sluta med renskötsel. Mot denna bakgrund kan SSR inte acceptera att dagens situation får fortsätta. En jämförelse kan göras med andra agrara näringar i Sverige såsom jordbruket. Det skulle självfaldigt aldrig accepteras att frågor om verksamhetsbidrag, skadeersättningar etc. till enskilda jordbrukare var föremål för majoritetsbeslut i Sveriges riksdag. Varför skall enskilda renskötare då behöva drabbas av en sådan fullständig brist på rättssäkerhet?

Kravet på förändring i Sametingstrukturen kommer från gräsrotsnivå, från de samiska renskötarna som dagligen lever med Sametingets myndighetsutövning. Huvudsyftet med förslaget är följaktligen att råda bot på de problem som bristen på rättssäkerhet innebär för den enskilde renskötaren. Men som vidare anförts har förslaget som positiv bieffekt att det samiska självbestämmandet stärks genom att Sametinget exkluderat från sina rennäringsrelaterade myndighetsuppgifter kan fokusera på frågor som rör just det samiska självbestämmandet.

När Sametinget 1993 startade sin verksamhet så var det i en tid då den svenska staten hade en syn på samiskt självbestämmande som var baserad på en låg nivå av självbestämmande. På senare år har dock Sveriges syn på samiskt självbestämmande förändrats. Sverige anser idag att samernas som urfolk har rätt till självbestämmande. Sametingets struktur har dock förblivit densamma, denna struktur morsvarar inte den nutida uppfattningen om självbestämmande och kan snarast motverka detta självbestämmande på alla nivåer, såväl lokala, regionala som centrala.

I Sverige utövas självbestämmande på central, regional och lokal nivå (främst genom riksdag, landsting och kommunfullmäktige). På motsvarande sätt skall det förhålla sig i det samiska samhället. Sametinget skall där vara det främsta organet för utövande av samiskt självbestämmande på central nivå, i övergripande samiska frågor som rör det samiska samhället i stort. I frågor av lokal karaktär skall dock det samiska självbestämmandet utövas på lokal nivå. Beträffande renskötselfrågor innebär det att det samiska självbestämmandet utövas av samebyarna, som är de samiska lokalsamhällena vad angår renskötselfrågor. Dessa frågor finns närmare utvecklade i SSR:s positionsdokument inför framtagandet av en ny samepolitik (Version 2.1).

Idag kan dock inte samebyarna delta i utövandet av den samiska självbestämmanderätten på något meningsfullt sätt. Sametinget utgör ett vattentätt skott mellan samebyarna och svenska företrädare. När samebyarna försöker föra frågor direkt till regering och riksdag blir de ombedda att kommunicera via Sametinget, en kommunikationsväg som inte fungerar för samebyarna. Förevarande förslag rättar till detta självbestämmandeproblem, enligt vad som närmare redogörs för nedan.

Men förevarande förslag förbättrar även Sametingets möjlighet att utöva sin viktigaste uppgift, nämligen att vara det samiska folkets främsta företrädare på central nivå. Genom att Sametingets tyngsta myndighetsuppgifter lyfts ut från Sametinget frigörs tid, kraft och resurser som kan läggas på vad är Sametingspolitikernas viktigaste roll; att formulera vad som är det samiska folkets ståndpunkt i generella, övergripande frågor, som rör hela det samiska folket. Sametingspolitikerna slipper dras i in detaljer och kan ägna sig åt helheten.

Förslag till förändringar
Sametinget har nu, enligt våra medlemmar, nått vägs ände i sin nuvarande funktion och struktur. Problemet om hur man skall angripa problemet har dock både en kortsiktig och en långsiktig lösning. Långsiktigt så hävdar SSR att det samiska självbestämmandet måste ökas genom en mängd lika åtgärder. Eftersom merparten av dessa åtgärder finns beskrivna i SSR:s positionsdokument
inför framtagandet av en ny samepolitik så hänvisas i dess frågor till berörda dokument (version 2.1). Inom ramarna för ett samiskt självbestämmande finns självklart tanken om ett fungerande samiskt parlament med resurser, befogenheter, skyldigheter och rättigheter att bevaka de samiska rättigheterna och det samiska självbestämmandet på en övergripande nivå. Sverige har sedan en tid tillbaka erkänt samerna i grundlagen som ett eget folk och inför FN understrukit att som ett folk har samerna rätt till självbestämmande. Det finns således två folk i Sverige i folkrättslig mening – det svenska och det samiska folket. I den svenska regeringsformens portalparagraf forklaras det att “all offentlig makt utgår från folket”. Detta måste naturligtvis gälla även för det samiska folket. Vi ser dock inte att detta är förenlig med den myndighetsroll som Sametinget idag utövar. Från SSR och samebyarnas sida ser vi idag ingen annan lösning än att alla rennäringsrelaterade myndighetsfrågor separeras från Sametinget och placeras i en egen ny myndighet. Detta är en lösning som måste genomföras i det korta perspektivet, det vill säga att vi inte kan vänta länge på att denna åtgärd verkställs. I det långsiktiga arbetet måste vi arbeta vidare med att se till att det samiska folket har ett eget organ – ett Sameting som utövar sin makt på basis av det samiska folkets vilja.

En ny rennäringsmyndighet
Syftet med en ny rennäringsmyndighet är att skapa en myndighet som på ett rättssäkert, kompetent och förvaltningsmässigt korrekt sätt utövar sitt myndighetsarbete. Vi anser att all myndighetsförvaltning som avser rennäringen skall kunna hanteras av denna myndighet.

Rennäringen är en mycket komplex verksamhet som inte alltid går att hantera enligt förutsedda modeller och mallar. Detta är en näring som utövas i gränslandet mellan tradition och förnyelse,
en näring där den dagliga verksamheten styrs av så skilda företeelser som klimatförändringar och rovdjursförekomst, markkonkurrens och ekonomiska konjunkturer. Den kompetens som krävs för att fatta myndighetsbeslut om rennäringen finns idag inte inom Sametinget Vid etablerandet av en ny myndighet krävs det därför garantier för att denna kompetens skall finnas tillgänglig för den nya myndigheten.

Jämfört med dagens situation så innebär SSR:s krav att alla rennäringsrelaterade frågor från olika myndigheter som Sametinget och Länsstyrelserna skall fråntas dessa myndigheter, en del av dessa uppgifter skall placeras i den nya myndigheten. I linje med vad som anförts ovan finns det många frågor av lokal karaktär där den samiska självbestämmanderätten bäst förvaltas på den lokala nivån av Samebyarna själva. Detta måste reflekteras i den nya myndighetens ansvarsområden. Behovet av att dela upp besluten på lokal- respektive riksnivå blir särskilt tydlig när egendomsrätter är inblandade. Självklart skall den nya myndigheten inte utföra beslutsmandat i frågor som inkräktar på Samebyarnas egendomsrätt Det förhållandet att staten tidigare med svepande hänvisningar till det samiska självbestämmandet har hänvisat sådana frågor till myndigheten Sametinget innebär inte att samma misstag skall göras med den nya rennäringsmyndigheten.

En myndighets verksamhet skall enligt myndighetsförordningen ledas av en myndighetschef, en styrelse, eller en nämnd. SSR binder sig inte vid vilken ledningsmodell som den nya myndigheten
skall agera. V alet av myndighetsform bör avgöras efter en snabb intern utredning av Landsbygdsdepartementet där SSR ingår som sakkunnig i utredningen. Ett oåterkalleligt krav är dock att den nya myndigheten måste vara allt det som Sametinget inte är idag. Det vill säga en myndighet som genomsyras av:

• Rättssäkerhet
• Förutsägbarhet
• saklighet och kompetens
• Att betrakta allas likhet inför lagen
• Opartiskhet
• Inbyggd kontinuitet
• Att följa statliga regleringsbrev
• Transparens
• Att inte tillåta ministerstyre
• Att utöva rimliga handläggningstider

Utöver de formella myndighetskraven så måste rennäringens intressen blir väl representerade i den nya myndigheten av de rättighetsinnehavare och sakkunniga som är berörda. SSR förordar därför inrättandet av ett Rennäringsråd som har att kvalitets- och kompetensgranska myndighetens arbete samt tillföra organisationen den kompetens som myndigheten behöver för att kunna fatta korrekta beslut.

Rennäringsrådet, som är politiskt obundet, utses formellt av regeringen och förväntas kunna leverera underlag och paketerad kunskap till myndigheten. SSR anser att uppgiften att hålla samman rennäringsrådet skall tillfalla SSR som del i ett allmänt uppdrag. Det finns besläktade parallellfall i så väl Norge som Sverige. I Norge har Norska Reindriftssamers Landsförbund (NRL) ett uppdrag att vara förhandlingspart med regeringen i frågor som rör rendrift och rendriftsavtaL I Sverige har Svenska Jägarförbundet sedan 1938 ett allmänt uppdrag att sköta delar av jakt- och viltvården i Sverige. I uppdraget ligger bl.a. att producera övergripande information, att arbeta med viltövervakning och älgförvaltning samt vissa utbildningsinsatser. Såväl NRL som Jägarfårbundet har statliga anslag för att utöva sina allmänna uppdrag.

Som nämnts ovan så utses Rennäringsrådet formellt av regeringen men i praktiken så kan inte detta råd fungera om det inte är förankrat i rennäringen. Medlemmarna i rådet kan därför enbart vara personer som själva kommer från rennäringen eller på annat sätt har förvärvat kunskaper om rennäringen som jämställer dem med aktiva renskötare. Genom att lokalt förankrade rennäringsföreträdare ges en plattform i Rennäringsrådet så bidrar detta till att öka det lokala självbestämmandet. Samebyarna får en direktkontakt med den centrala rennäringsmyndigheten och får därigenom ett inflytande över att denna verksamhet bedrivs med rennäringens bästa i fokus. Det är dock viktigt att påpeka att Rennäringsrådet inte skall ha mandat att agera i frågor som rör enskilda ärenden. Här skall lag och rättsäkerhet gälla – till skillnad mot dagens situation i Sametinget

Rennäringsrådet kommer att basera sitt arbete på vad som är att betrakta som livskraftig och hållbar rennäring samt vara baserad på den värdegrund som enligt SSR och Sveriges Samebyar utgör grunden för all renskötsel. SSR har sedan något åt tillbaka bedrivit ett arbete syftande till att definiera vad som krävs för att rennäringen skall uppnå en status av så väl livskraft som hållbarhet. Detta arbete blir en utmärkt grund för att skapa en gemensam förståelse mellan den nya myndigheten och rennäringens intressen förmedlade via Rennäringsrådet Idag finns det ingen myndighet som producerar nytt kunskapsmaterial om rennäringen. Den nya rennäringsmyndigheten bör dock med aktivt stöd av rennäringsrådet kunna axla denna uppgift. Om man sammanfattar vad rådets roll blir så kan det bl.a. innehålla följande uppgifter:

• Rådgivande roll till myndigheten och övrig offentlig förvaltning; I denna roll ligger att vara både reaktiv och proaktiv, det vill säga att svara på frågeställningar från myndigheten och staten men också att påtala problem och frågeställningar som myndigheten bör följa upp.
• Kvalitetsgranskande l säkrande roll. I denna roll ligger att följa Rennäringsmyndighetens arbete för att skapa garantier för att den framtida myndighetshanteringen av rennäringen sker på ett sakligt, objektivt och rättsäkert sätt.
• Kanalisera kunskapsmaterial gällande rennäringens behov och utveckling. Inte minst finns det anledning att den nya myndigheten med rådets assistans får fram kontinuerlig statistik och nyckeltal över rennärings utveckling. I detta arbete bör SSR aktivt delta i produktionen och kanalisera resultatet av detta arbete via Rennäringsrådet in i Rennäringsmyndigheten.
• Påtala och belysa de kunskapsmässiga behov som branschen har och därigenom skapa underlag för hur en behovsanpassad utbildning och forskning inom området bör utvecklas
• Delta som referensorgan till statliga utredningar som berör rennäringen. inklusive lagstiftningsfrågor och författningsändringar
• Delta som referensorgan vid utveckling av tekniska stödfunktioner till rennäringen så som t.ex. Rennäringsplaner

SSR är idag den enda samiska rennäringsorganisation som har personal och resurser för att kunna ikläda sig ansvaret för Rennäringsrådet Vi är också den enda organisation som företräder den absoluta majoriteten av den samiska rennäringen. Självklart kommer SSR i det fall rådet blir verklighet garantera att den renskötsel som inte är representerad av SSR också får utrymme i rådet.

För att SSR skall kunna utöva det allmänna uppdrag som det innebär att se till att Rennäringsrådet är funktionellt samt att kunskap produceras för kanalisering via Rennäringsrådet till Rennäringsmyndigheten krävs det att SSR får detta uppdrag av staten. Med uppdraget följer ett anslag som sannolikt kommer att ligga i intervallet 5,5 – 6.5 miljoner kronor.

Andra effekter av organisationsförändringen
En separation av rennäringens myndighetsfrågor från Sametinget skapar också behov av att justera en del andra organ med inflytande på det samiska samhället. Samefonden och Sametingets kulturråd är två sådana organ Samefondens medel har skapats genom intrång i rennäringen – de medel som finns i fonden skall därför användas för rennäringens intressen. Idag används en stor del av dessa medel till verksamheter som inte alltid gynnar rennäringen eller stödjer rennäringens intressen. Samefonden delar varje år ut medel för stöd till samiska organisationer. Sametingets kulturråd fördelar i sin tur dessa organisationsstödjande medel i enlighet med principer fastställda i Sametingets kulturpolitiska handlingsprogram. Den senaste versionen av detta handlingsprogram bortser fullständigt från rennäringen som en av de viktigaste kulturbärarna av den samiska kulturen. SSR finner det anmärkningsvärt att de medel som skapats genom uppoffringar från Samebyarna hanteras av ett beslutsforum utan intresse för rennäringen. Enligt vår mening understryker detta förhållande nödvändigheten av att renskötselfrågorna omedelbart lyfts ut från Sametinget I en situation där rennäringens myndighetsfrågor inte längre finns inom Sametinget så bör även kulturrådets roll i detta sammanhang ifrågasättas. SSR hävdar i stället att Samefonden skall kunna betala ut organisationsstöd direkt till de organisationer som i olika avseenden arbetar för att stödja rennäringen Samefondens styrelse bör utses av Regeringen efter nomineringar av SSR, Renägarförbundet och den nya Rennäringsmyndigheten.


Resolution i frågan om en ny rennäringsmyndighet
Antagen vid SSRs landsmöte i Jokkmokk 2012

Samebyarna är mycket frustrerade över hur Sametingets dubbla roller – som både folkvalt organ och myndighet – utgör en inbyggd konfliktmekanism, vars inverkan på myndighetsutövande i rennäringsfrågor nu nått en nivå då detta har blivit direkt skadligt för rennäringen i allmänhet och enskilda renägare i synnerhet. Svenska Samernas Riksförbund, SSR, har vid sitt Landsmöte i Jokkmokk därför fattat beslut om att uppdra till styrelsen att verka för att regeringen skapar en separat myndighet för rennäringsfrågorna, (Förslaget finns närmare beskrivet i dokumentet “Förändring av Sametingets funktion och organisation”, presenterat på Landsmötet 2012.)

Förslagets huvudsakliga syfte är att åstadkomma en handläggning av myndighetsbeslut i förhållande till rennäringen – samebyarna och dess utövande enskilda renskötare – som är objektiv, effektiv och rättsäker. Därutöver har förslaget som positiv effekt att det samiska självbestämmandet stärks Detta sker dels genom att samebyarna får större inflytande över handläggningen av rennäringsfrågorna genom ett till den nya myndigheten kopplat rennäringsråd, dela att Sametinget får en struktur som är bättre ämnad för att kunna fylla sin viktigaste roll; att formulera och driva samepolitik i övergripande frågor som berör hela den samiska befolkningen.

SSR kräver att frågan om en ny myndighet för rennäringsfrågorna hanteras skyndsamt av regeringen. Det finns inget behov av att genomföra en parlamentarisk utredning om hela Sametingets roll och ansvarsområden. SSR vill nu se att regeringen snabbt och resolut tar tag i frågan om de strukturella och funktionella brister som idag präglar Sametingets myndighetsutövande i rennäringsfrågor. Svensk rennäring befinner sig i en allvarlig situation och Landsmötet kräver nu att regeringen tar frågan på allvar och omedelbart tillsammans med rennäringen inleder ett arbete som skall skapa grunden för framtidens myndighetsförvaltning av rennäringsfrågorna.[/fusion_text][/fusion_builder_column][fusion_builder_column type=”1_4″ layout=”1_4″ spacing=”” center_content=”no” link=”” target=”_self” min_height=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” background_color=”” background_image=”” background_position=”left top” background_repeat=”no-repeat” hover_type=”none” border_size=”0″ border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” padding_top=”” padding_right=”” padding_bottom=”” padding_left=”” dimension_margin=”” animation_type=”” animation_direction=”left” animation_speed=”0.3″ animation_offset=”” last=”no”][fusion_separator style_type=”none” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” sep_color=”” top_margin=”” bottom_margin=”15px” border_size=”” icon=”” icon_circle=”” icon_circle_color=”” width=”” alignment=”center” /][fusion_text columns=”” column_min_width=”” column_spacing=”” rule_style=”default” rule_size=”” rule_color=”” class=”” id=””]

Om SSR

[/fusion_text][fusion_widget_area name=”avada-custom-sidebar-omssr” title_size=”” title_color=”” background_color=”” padding_top=”” padding_right=”” padding_bottom=”” padding_left=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” /][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]