Nödutfodring

Om du måste nödutfodra dina renar

Renskötseln bygger på användningen av naturliga betesmarker, eftersom det är vad renen är anpassad till. Av olika anledningar finns ibland inte tillräckligt med naturligt bete och vi tvingas nödutfodra renarna. Men själva nödutfodringen kan leda till att renar drabbas av hälsoproblem, som störningar i mag-tarmkanalen.

Det finns många olika foderslag, med för- och nackdelar. Det är viktigt att tänka på att det tar minst tre veckor för renen att anpassa sin våmflora till ett nytt foder. Nya foderslag behöver därför introduceras försiktigt och i små mängder. Det gäller också att ha uppsikt över sina renar – en ren som är van vid ett foder kan vräka i sig, medan andra renar knappt äter något.

Nedan kan du läsa mer om vanliga foder och deras egenskaper.

Pelleterade helfoder för ren finns av olika fabrikat och typer, baserade på samma huvudingredienser – spannmål (korn, havre, vete) och restprodukter från sockerindustrin (betfor, melass). Ibland tillsätts hömjöl (malt, tidigt skördat hö). Vegetabilisk olja, för fetthalten, och sojamjöl, för proteinhalten, tillsätts också. Även vitaminer och mineraler tillsätts.

+ Pellets är ett ”fullfoder”, vilket betyder att det ska innehålla alla näringsämnen som renen behöver. Näringsinnehållet är relativt konstant, även om ingredienserna kan variera.

– Renen äter upp fodret snabbt och det stimulerar inte till idissling och salivproduktion på samma sätt som naturliga betesväxter eller hö/ensilage. Därför ska pellets kompletteras med detta.

Tänk på det här!

Det vanligaste problemet vid utfodring med pellets är diarré och skvalpmage. För att undvika detta behöver du vara försiktig när du börjar nödutfodringen med pellets. Det krävs minst tre veckors tillvänjning för renens känsliga mage och tarm. Börja med några nävar per dag och trappa successivt upp till full giv, inte mer än cirka 2 kg per dag. Pellets ska alltid kompletteras med grovfoder såsom lav eller hö/ensilage om inte naturligt bete finns tillgängligt.

Torkning och ensilering (jäsning) är sätt att konservera gräs och andra växter. Ensilage har ofta ett bättre näringsvärde än hö, då mindre näringsvärde går förlorat vid ensilering jämfört med vid torkning.

Ensilage kan variera mycket i näringsinnehåll och hygienisk kvalitet. Ska du köpa större mängder bör du begära en foderanalys. Balarna ska vara hela. Om det är varmt (plusgrader) kan öppnade eller skadade balar fort förstöras genom att mögel- och jästtillväxt gynnas. Mögel kan innehålla giftiga ämnen, toxiner, som är skadliga för renen och jäst ger fodret ett sämre näringsinnehåll.

Hö/ensilage till renar

För att passa renar ska ensilage vara bladrikt och gärna innehålla en blandning av olika gräs och örter som maskros, daggkåpa och klöver. Ensilaget bör inte vara för blött, eftersom det då kan frysa. Torrsubstanshalten ska gärna vara minst 35%. Torrsubstanshalten är den mängd torr substans ett material innehåller, och det är i den torra substansen näringen finns.

Om ensilaget kommer från en förstaskörd ska den helst vara skördad tidigt, innan gräset gått i svingel eller ax. En andraskörd är att föredra då den ofta är mer bladig. I Norrland kan det dock vara svårt att få in en tillräckligt torr andraskörd.

Fördel: Hö eller ensilage stimulerar idissling och ger näring och sysselsättning. Därför används det som ett komplement till exempelvis pellets. Eftersom renens våm inte är anpassad för det höga fiberinnehållet i hö/ensilage ska detta inte ges som enda nödfoder, utan i kombination med naturligt bete eller pellets.

Nackdel: Om ensilaget är alltför fiberrikt kan renen, med sin förhållandevis lilla våm, inte bryta ned cellulosan tillräckligt och därmed inte utnyttja all näring i gräset. Det innebär att en ren kan svälta trots att magarna är fulla av ensilage. Alltför fiberrikt ensilage kan också leda till s.k. gräsmage, vilket betyder att bladmagen och löpmagen blir förstoppade och födan inte går vidare ut i tarmen.

Se upp!

  • Plast och snören kan orsaka stora problem om det kommer ner i renens magar och tarmar.
  • Eftersom all nödutfodring sker under vintern ska torrsubstanshalten helst vara högre än 35 %. För blött ensilage innebär att det fryser och blir hårt. Renen får svårt att få i sig nödfodret och det sliter på tänderna.

Renlav är ett naturligt foder för renar och kräver ingen tillvänjning. Det är viktigt att renlav torkas och förvaras så att inte mögeltillväxt gynnas.

Renlav utnyttjas väl av renen och har högt energiinnehåll. Däremot är innehållet av protein och viktiga mineraler mycket lågt.

Hänglav är ett perfekt nödfoder till renar och innehållet mycket energi (framför allt de svarta/mörkgrå sorterna).

Mineraler och vitaminer är livsviktiga för renen. En ren i dålig kondition har alltid brist på både mineraler och vitaminer.

Om renarna gnager bort barken på träd och rötter är det ett tecken på att mineralbrist föreligger. Är renen kraftigt avmagrad är det viktigt att ge extra B-vitamin, vilket enklast görs genom att tillsätta foderjäst. Är det ett mindre antal djur kan dessa, efter veterinärkontakt, ges B-vitamin genom injektion under huden.

Idag finns tyvärr inga produkter med mineraler och vitaminer specifikt anpassade för renar. Vi rekommenderar därför att mineralbaljor för får används.

Utfodringsrutiner

Renarna ska vänjas långsamt vid det nya fodret, pellets (kraftfoder) . Börja med att utfodra små mängder på fritt bete; lägg ut fodret i strängar på marken, så att alla renar kommer åt att äta. Starta med 0,1-0,2 kg per ren och dag, öka därefter gradvis under minst tre veckors tid till full giv, ca 2 kg per ren och dag. Använd nya ställen hela tiden så att det är rent där fodret läggs ut.

Till slaktrenar, som ska öka i vikt, kan det behövas i snitt 2,5 kg torrt foder per ren och dag (mindre till kalvar, mer till tjurar).

Till livdjuren behövs inte lika stora mängder foder som till slaktdjuren. Det viktiga är att se till att alla renar får något att äta. Det sker lättast genom att sprida ut maten i strängar på marken (om snön är ren och hård) eller använda många krubbor (ca 12 renar per krubba) och sprida ut dem i hagen.

När det gäller mängd av olika foderslag behöver du ta hänsyn till torrsubstanshalten i fodret. Pellets och riktigt torrhö är nästan helt torrt (ca 90% torrsubstanshalt). Ensilage kan däremot variera mycket, från det som räknas som ”hösilage”, som har över 50% torrsubstanshalt, till riktigt blött ensilage som bara har 20% torrsubstanshalt. Vanliga nätsäckar med renlav innehåller 1,5-3 kg torrsubstans beroende på hur hårt packade de är.

För att hålla hygienen kring krubborna så bra som möjligt, och för att stimulera rörelse, ska krubbor inte placeras där renar gillar att ligga och idissla.

Gammalt foder ska tömmas utanför hagen och krubbor ska rengöras regelbundet. Om renarna hålls på en begränsad yta, och får en större mängd foder, bör riktiga foderkrubbor med ben användas.

Nödutfodring

Om du måste nödutfodra dina renar

Renskötseln bygger på användningen av naturliga betesmarker, eftersom det är vad renen är anpassad till. Av olika anledningar finns ibland inte tillräckligt med naturligt bete och vi tvingas nödutfodra renarna. Men själva nödutfodringen kan leda till att renar drabbas av hälsoproblem, som störningar i mag-tarmkanalen.

Det finns många olika foderslag, med för- och nackdelar. Det är viktigt att tänka på att det tar minst tre veckor för renen att anpassa sin våmflora till ett nytt foder. Nya foderslag behöver därför introduceras försiktigt och i små mängder. Det gäller också att ha uppsikt över sina renar – en ren som är van vid ett foder kan vräka i sig, medan andra renar knappt äter något.

Nedan kan du läsa mer om vanliga foder och deras egenskaper.

Pelleterade helfoder för ren finns av olika fabrikat och typer, baserade på samma huvudingredienser – spannmål (korn, havre, vete) och restprodukter från sockerindustrin (betfor, melass). Ibland tillsätts hömjöl (malt, tidigt skördat hö). Vegetabilisk olja, för fetthalten, och sojamjöl, för proteinhalten, tillsätts också. Även vitaminer och mineraler tillsätts.

+ Pellets är ett ”fullfoder”, vilket betyder att det ska innehålla alla näringsämnen som renen behöver. Näringsinnehållet är relativt konstant, även om ingredienserna kan variera.

– Renen äter upp fodret snabbt och det stimulerar inte till idissling och salivproduktion på samma sätt som naturliga betesväxter eller hö/ensilage. Därför ska pellets kompletteras med detta.

Tänk på det här!

Det vanligaste problemet vid utfodring med pellets är diarré och skvalpmage. För att undvika detta behöver du vara försiktig när du börjar nödutfodringen med pellets. Det krävs minst tre veckors tillvänjning för renens känsliga mage och tarm. Börja med några nävar per dag och trappa successivt upp till full giv, inte mer än cirka 2 kg per dag. Pellets ska alltid kompletteras med grovfoder såsom lav eller hö/ensilage om inte naturligt bete finns tillgängligt.

Torkning och ensilering (jäsning) är sätt att konservera gräs och andra växter. Ensilage har ofta ett bättre näringsvärde än hö, då mindre näringsvärde går förlorat vid ensilering jämfört med vid torkning.

Ensilage kan variera mycket i näringsinnehåll och hygienisk kvalitet. Ska du köpa större mängder bör du begära en foderanalys. Balarna ska vara hela. Om det är varmt (plusgrader) kan öppnade eller skadade balar fort förstöras genom att mögel- och jästtillväxt gynnas. Mögel kan innehålla giftiga ämnen, toxiner, som är skadliga för renen och jäst ger fodret ett sämre näringsinnehåll.

Hö/ensilage till renar

För att passa renar ska ensilage vara bladrikt och gärna innehålla en blandning av olika gräs och örter som maskros, daggkåpa och klöver. Ensilaget bör inte vara för blött, eftersom det då kan frysa. Torrsubstanshalten ska gärna vara minst 35%. Torrsubstanshalten är den mängd torr substans ett material innehåller, och det är i den torra substansen näringen finns.

Om ensilaget kommer från en förstaskörd ska den helst vara skördad tidigt, innan gräset gått i svingel eller ax. En andraskörd är att föredra då den ofta är mer bladig. I Norrland kan det dock vara svårt att få in en tillräckligt torr andraskörd.

Fördel: Hö eller ensilage stimulerar idissling och ger näring och sysselsättning. Därför används det som ett komplement till exempelvis pellets. Eftersom renens våm inte är anpassad för det höga fiberinnehållet i hö/ensilage ska detta inte ges som enda nödfoder, utan i kombination med naturligt bete eller pellets.

Nackdel: Om ensilaget är alltför fiberrikt kan renen, med sin förhållandevis lilla våm, inte bryta ned cellulosan tillräckligt och därmed inte utnyttja all näring i gräset. Det innebär att en ren kan svälta trots att magarna är fulla av ensilage. Alltför fiberrikt ensilage kan också leda till s.k. gräsmage, vilket betyder att bladmagen och löpmagen blir förstoppade och födan inte går vidare ut i tarmen.

Se upp!

  • Plast och snören kan orsaka stora problem om det kommer ner i renens magar och tarmar.
  • Eftersom all nödutfodring sker under vintern ska torrsubstanshalten helst vara högre än 35 %. För blött ensilage innebär att det fryser och blir hårt. Renen får svårt att få i sig nödfodret och det sliter på tänderna.

Renlav är ett naturligt foder för renar och kräver ingen tillvänjning. Det är viktigt att renlav torkas och förvaras så att inte mögeltillväxt gynnas.

Renlav utnyttjas väl av renen och har högt energiinnehåll. Däremot är innehållet av protein och viktiga mineraler mycket lågt.

Hänglav är ett perfekt nödfoder till renar och innehållet mycket energi (framför allt de svarta/mörkgrå sorterna).

Mineraler och vitaminer är livsviktiga för renen. En ren i dålig kondition har alltid brist på både mineraler och vitaminer.

Om renarna gnager bort barken på träd och rötter är det ett tecken på att mineralbrist föreligger. Är renen kraftigt avmagrad är det viktigt att ge extra B-vitamin, vilket enklast görs genom att tillsätta foderjäst. Är det ett mindre antal djur kan dessa, efter veterinärkontakt, ges B-vitamin genom injektion under huden.

Idag finns tyvärr inga produkter med mineraler och vitaminer specifikt anpassade för renar. Vi rekommenderar därför att mineralbaljor för får används.

Utfodringsrutiner

Renarna ska vänjas långsamt vid det nya fodret, pellets (kraftfoder) . Börja med att utfodra små mängder på fritt bete; lägg ut fodret i strängar på marken, så att alla renar kommer åt att äta. Starta med 0,1-0,2 kg per ren och dag, öka därefter gradvis under minst tre veckors tid till full giv, ca 2 kg per ren och dag. Använd nya ställen hela tiden så att det är rent där fodret läggs ut.

Till slaktrenar, som ska öka i vikt, kan det behövas i snitt 2,5 kg torrt foder per ren och dag (mindre till kalvar, mer till tjurar).

Till livdjuren behövs inte lika stora mängder foder som till slaktdjuren. Det viktiga är att se till att alla renar får något att äta. Det sker lättast genom att sprida ut maten i strängar på marken (om snön är ren och hård) eller använda många krubbor (ca 12 renar per krubba) och sprida ut dem i hagen.

När det gäller mängd av olika foderslag behöver du ta hänsyn till torrsubstanshalten i fodret. Pellets och riktigt torrhö är nästan helt torrt (ca 90% torrsubstanshalt). Ensilage kan däremot variera mycket, från det som räknas som ”hösilage”, som har över 50% torrsubstanshalt, till riktigt blött ensilage som bara har 20% torrsubstanshalt. Vanliga nätsäckar med renlav innehåller 1,5-3 kg torrsubstans beroende på hur hårt packade de är.

För att hålla hygienen kring krubborna så bra som möjligt, och för att stimulera rörelse, ska krubbor inte placeras där renar gillar att ligga och idissla.

Gammalt foder ska tömmas utanför hagen och krubbor ska rengöras regelbundet. Om renarna hålls på en begränsad yta, och får en större mängd foder, bör riktiga foderkrubbor med ben användas.

Tillbaka