Utfodring av renar
Sámiid Riikkasearvi arbetar för en livskraftig, hållbar och naturbetesbaserad renskötsel – att renen går fritt året om och har tillgång till växter och lav på marken och/eller på träden. Utfodring, speciellt i hägn, innebär onaturliga levnadsförhållanden för renarna. Idag behöver dock allt fler renägare utfodra sina renar i perioder beroende på en mängd olika faktorer. Till följd av bl.a. klimatförändringen och samhällsutbredningen i norra Sverige har både renens tillgång till naturligt bete och möjligheterna till flexibilitet inom renskötseln minskat.
SSR har tagit fram en broschyr om utfodring och djurvälfärd i samarbete med renskötare, Ulrika Rockström, veterinär på Gård & Djurhälsan och Birgitta Åhman, professor inom renskötsel på SLU.
Läs brosc
hyren på nordsamiska här
Broschyren har finansierats med medel från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
Det är viktigt att komma ihåg att alla har olika förutsättningar beroende på anledning till utfodringen, antal renar som ska fodras och hur länge, om renarna är vana att utfodras, praktiska förutsättningar kring hagar och betesområden, samt tillgång till utrustning och arbetskraft. Rådfråga gärna andra renägare med erfarenhet, men ta också hänsyn till era egna förutsättningar. Det viktigaste är att anpassa utfodringen så att renarna ges bästa förutsättningarna att må bra.
Sammanfattning av broschyren med viktiga tips:
Sammanfattning på nordsamiska | Sammanfattning på pitesamiska | Sammanfattning på umesamiska
Sámiid Riikkasearvi arbetar för en livskraftig, hållbar och naturbetesbaserad renskötsel – att renen går fritt året om och har tillgång till växter och lav på marken och/eller på träden. Idag behöver dock allt fler renägare utfodra sina renar i perioder. Utfodring, speciellt i hägn, innebär onaturliga levnadsförhållanden för renen och vi behöver tänka extra på hur vi sköter dem.
Utfodring på naturbete minskar risken för stress och sjukdomar. Välj noga vilka marker ni fodrar renarna på. Måste ni utfodra i hägn ska hagarna vara väl anpassade för utfodring.
Tänk på att renen behöver mycket vätska när de utfodras med torrt foder. Renarna måste ha fri tillgång till ren snö och/eller vatten.
Fodermängd varierar mellan olika renhjordar. Beroende på vilket skick renarna är i samt om de ska öka i vikt eller behålla vikten behövs olika mängder foder. Fråga gärna andra med erfarenhet vid osäkerhet.
Det kan ta upp till tre veckor för renen att anpassa magarna till ett nytt foder. Nya foderslag som ej är naturliga för renen behöver därför i början ges i små mängder.
Nya renar ska inte blandas med redan fodervana renar. Ställ nya renar särskilt tills de är vana vid fodret och ni sett att de är friska. Renar som är i dålig kondition kan vara sjuka och bära på smitta. Dessa får därför aldrig släppas in i ett hägn med friska renar.
Det är bra för renarna att röra på sig, motionera dem lugnt, gärna varje dag.
Grovfoder i mindre mängd är bra för att tillfredsställa renens behov av att idissla.
Renen är inte anpassad till att äta grovfoder, deras magar kan inte bryta ned grova strån, därför måste grovfoder till ren vara spätt och bladigt. Ett för grovt grovfoder kan leda till att renen svälter och dör till följd av att magarna är fulla av grovfoder som inte kan brytas ner.
När renar blir sjuka av fodret, är den viktigaste åtgärden att se över utfodringen för att försöka förhindra att fler renar blir sjuka. Ta helt bort pellets och grovfoder och ge endast naturligt foder såsom lav och hänglav, tills situationen är under kontroll.
Mögligt eller illaluktande foder ska ej ges till renar.
Smittsamma sjukdomar sprids lätt då renarna står nära varandra. Tänk på att du kan sprida smitta via dina händer, kläder och redskap.
Var uppmärksamma på renar som drar sig undan, böjer ryggen uppåt, har sår runt eller vätskar ur mun eller ögon. Skilj ut dessa renar för att förhindra smitta och kontakta veterinär vid behov.
Självdöda eller på grund av sjukdom avlivade renar ska obduceras om det är fler än enstaka. Kontakta veterinär, SSR eller Gård & Djurhälsan för vidare instruktion.
Renskötseln grundar sig på traditionell kunskap men det finns även regelverk att förhålla sig till. Håll dig uppdaterad om aktuella regelverk.
Nordsamiska, översatt av Lars-Miguel Utsi
Sámiid Riikkasearvi bargá ealli, bistevaš ja luondduláidumiid ávkkástalli boazodoalu ovddas – ahte boazu beassá veaittalastit jagiid miehtá meahcis gos gávdná šattuid ja jeahkáliid eatnamis ja/dehe lahppuid ja ganaid muorain. Odne fertejit goitge eanet ja eanet boazoeaiggádat biebmat bohccuideaset muhtin áiggi. Biebman, earenomážit gárddis, dagaha amas eallindili bohccuide ja delle ferte dárkilit jurddahit movt daid gieđahallá.
Biebman guohtuneatnamiin sáhttá hehttet irasmuvvama (stress) ja dávddaid. Válljebehket dárkilit makkár eatnamiin biebmabehtet bohccuid. Jos fertebehtet biebmat gárddis de gárddit ja lanjat galget leat bures heivehuvvon biebmamii.
Fuomášehket ahte boazu dárbbaha olu golgosa go biebmá goikkis fuođđariin. Bohccuid váras ferte gávdnot nuogis ráidna muohta ja/dehe čáhci.
Fuođđarmearri rievdá iešguđetlágan ealuid gaskka. Dan mielde man vuoimmis bohccot leat ja jos háliida ahte bohccot galget lossut dehe bissut seamma deattus de rievdá man olu fuođđar dárbbahuvvo. Jerret fal ráđi earáin main lea hárjáneapmi jos lehpet eahpesihkkarat.
Sáhttá ádjánit nu guhká go golbma vahku ovdal go čoavjjit leat heivehallon ođđa fuođđarii. Danin fertejit bohccot álggus beassat dađistaga hárjánaddat nuppelágan fuođđariidda mat eai leat lunddolaččat bohccui.
Ođđa bohccot eai galgga ovttatmano seahkanit bohccuiguin mat juo leat hárjánan fuođđariidda. Biddjet ođđa bohccuid sierra dassážii go dat leat hárjánan fuođđariidda ja duođaštuvvon dearvvasin. Váibbat bohccot sáhttet leat skihpasat ja soitet njoammudit dávdda. Danin daid ii oaččo goassege luoitit dearvvas bohccuid ollái.
Bohccuide lea buorre lihkadit, váccihehket daid ráfálaččat, vaikko juohke beaivvi.
Veaháš roavvafuođar lea buorre go dat veahkeha bohcco dárbbu smirezastit.
Boazu ii leat heivehuvvon borrat roavvafuođđara, go bohcco čoavjjit eai sáhte suddadit dáktan suinniid, danin ferte roavvafuođar bohccuide leat njuoras ja lastái. Ilá roavva roavvafuođar sáhttá dagahit ahte boazu nealgu ja jápmá jos čoavjjit divvet roavvafuođđariin man dat ii sáhte suddadit.
Deháleamos go bohccot skihppájit fuođđariin lea heivehit biebmama vai váruha eanet bohccuid skihppámis. Váldet ollát eret pelletsa ja roavvafuođđara ja addet dušše lunddolaš fuođđara dego jeahkáliid ja lahppuid dassážii go lehpet nagodan buoridit dili.
Fuođđara ii galgga addit bohccuide jos das lea guohpa dehe jos lea heajos hádja.
Njoammudávddat sáhttet álkit leavvat go bohccot čužžot lahkalaga. Fuomáš ahte njoammumat sáhttet leavvat du gieđaid, biktasiid ja reaidduid bakte.
Atnet vára bohccuin mat sierastallet, guvrruhit, main leat hávit dehe njuoskkas birra njálmmi dehe čalmmiid, dehe jos čalmmit golget. Bidjet dáid bohccuid sierra latnjii vai váruhehpet njoammumiid leavvama ja váldet oktavuođa šibitdoaktáriin jos lea dárbu.
Jos eanet go moadde bohcco jápmet dehe giehtaduvvojit dávdda dihte de dain galgá iskat jápmin- dehe dávdasiva. Váldet oktavuođa šibitdoaktáriin, RSR:ain dehe Gård & Djurhälsain lasi neavvuma várás.
Boazodoallu vuođđuduvvo árbemáhttui muhto ferte maid váldit vuhtii njuolggadusaid. Atnet vára das makkár njuolggadusat leat áigeguovdilat.
Pitesamiska, översatt av Inger Fjällås och Peter Steggo
Sámiid Riikkasearvi barrgá båtsojvieso åvdåst mij lä vässo, nanos ja man vuorro lä natuvvraguohtom – gunne båtsoj guhtu väjjto jábe birra ja adná sjaddojt ja vistijt, ganajt ja lahpojt. Uddni dárbahi båtsojiejgáda bäbbmat ietjase buhtsujt duolloj dálloj. Bäbbmat, särra gierda sinne, vaddá viessomvijjurijt masa båtsoj ij lä vänijdam ja mija verrtip usjudit gukkte sujjtip buhtsujt.
Bäbbmat natuvvraguohtumijn binneda ráfedisvuodav ja dávdav. Giehtja huksojn maggár iednamin gunne bäbbmabihtit buhtsujt. Jus verrtibihtit gierdan bäbbmat dä gierda verrtiji sjiehtadum årrot bäbbmamij.
Usjut båtsoj dárbaha iedna tjátsev gåsse biebmaduvvuja gåjjke fuvdarijn. Buhtsu verrtiji adnet rájdna muahttagav ja/jala tjátsev.
Man iedna fuvdarijt dárbaha lä båtsojielo mehti gukkte da vujdnuji. Maggár vugijn buhtsu lä ja jus gillgi låssot vaj dieddov anedit mierreda man iedna fuvdarijt vaddá. Gatjade iehtjádijst ma dehti jus ietj i jeride.
Máhttá gålbmå vahko válldet buhtsu tjåjve sjiehtadit årrå fuvdarij. Årrå fuvdar mij ij lä natuvralatj buhtsuj verrtija vaddet binnátjav álgon.
Årrå buhtsu e galga tjåhkkáj biejjat buhtsuj ma lä vänijdam fuvdarij. Bieja årrå buhtsujt särra dasa gu lä vänijdam fuvdarij ja e ane nágan dávdav. Buhtsu ma lä nievres vuogen mähtti skäbbtjasa årrot ja guäddet dávdav. Ij gåssek ådtjo dajt biejjat gärrdaj gunne lä frisska buhtsu.
Lä buorak buhtsujda sjvahtjat. Sjvatjade dajt suojmatjij fiert biejven.
Gruobes fuvdarist binnátjav vaddet lä buorak vaja båtsoj udtju smieredit.
Båtsoj ij lä sjiehtadum gruobes fuvdarijt bårråt, sija tjåjve e máhte ávvken adnet gruobes sujnijt, danen verrtija gruobes fuvdar buhtsuj sieggep ja lasstaj årrot. Ilá gruobes fuvdar máhttá nielgodit ja jámedit buhtsuv danen gu tjåjve lä dievvasa gruober fuvdarijn mav båtsoj ij ávvken ane.
Gu buhtsu skebbtju fuvdarist, vuostas dahko lä gähttjat bäbbmamav ja pruvvut hieredit ahte ienap buhtsu skebbtju. Válde pelletsijt ja gruobes fuvdarijt dasste ja vadde bar vistijt ja lahpojt dasa gu vuojná buhtsu buorrani.
Fuvdar mij guohpá jala hipsijda ij galga vaddet buhtsujda.
Dávda dehppu spájtabut gu buhtsu tjudtju lahkalågoj. Usjut dån ietj máhtá dávdajt häjjit duv giedaj, gárvoj ja riejdoj.
Giehtja buhtsujt ma särra vullgi, ma såjådi tjavelgav bajás, idni sårråsijt njálme ja tjilmij birra jala jus gållgá njálmest jala tjilmijst. Bieja särra dajt buhtsujt vaja hiereda dávdajt ja válde akktavuodav judosdukkturijn jus dárbaha.
Gallgá obduserit buhtsujt ma lä jábmám jala báredum dávda dihta jus lä ienap gu bar akkta. Vállde akktavuodav judosdukkturijn, SSR:jn jala Gård & Djurhälsanijn dä ådtjo ienabuv diehtet.
Båtsojsujto vuorro lä iemelágatj máhtto män gävdnuja áj njuolgadusa mav verrtija tjuovvot. Giehtja jus årrå njuolgadusa buhti.
Umesamiska, översatt av Sara-Helén Persson
Sámiid Riikkasearvi barggá butsaviässuon uvdaste mij leä trávake, nïnnuos, jah natuvrraguahtuome – gussnie butsa máhttá viäjtuos urruot jábien bïjrra jah adná sjadduojde jah vistijde, lahppuojde jah gïdnajde iädnamisne jah/ jallá muarijne. Üdne dárbajsh jiänabe butsaiäjgadh beäbmat butsijde müvdijne ájgiene. Guoduotit siärra giärdan sissnie, vaddá viässuomevyjjarub mij butsa ij leäh hárjjánamme jah mïjjah tjuavvarbe ussjadit gukttie butsijde süjttet.
Guoduotit natuvrraguahtamisne unniedit åvruo jah buatsalvis. Giähtjh huksuone maggár iädnamub gussnie beäbmabehte butsijde. Jüs tjuavvarbehte giärdane beäbmat gelggh giärdijde sjiehties urruot byöbmije.
Ussjadh butsh dárbasjh iädna tjátjieb gåssie guaduotit gåjkies fovdarij. Butsh dárbasjh adniet rájnies muahttagub jah/ jallá tjátjieb.
Fovdarmierrie mulssa siärra butsaiäluon gasskane. Maggár vuögiene butsh leäh jah jüs sijtth butsh gelggh lussadesubba sjaddat jallá báhtsiet sïjjan diädduosne mierrede man iädna fovdarub väddh. Gehtteje jiäjtja mah däjrrh jüs ij dájrieh jïjtja.
Mähtth gulmma vahkkuoh válddiet butsan tjüjvijde hárjánait urra fovdarijde. Dan dehte tjuavvarh álguoste vaddiet
unnatje üsijde fovdarijste mij ij leäh natuvrraladtja butsijde.
Urra butsh eäh galgh tjåhkkáje biäjjat butsij mah leäh härjjenamma fovdarij. Biäjh urra butsijde siärra dassas guh leäh härjjenamme fovdarijne jah vuajnnáme sïjjah leäh varries. Butsh guh leäh nievries vuögiene mähtth skiäbjtas urruot jah deähppuome guöddiet. Ij gåssiek udjth daj biäjjat geärddije gussnie leäh varries butsh.
Leä buarake butsijde svahttjat. Svahttjh sïjjah suajman fiärtan biejvien.
Uhttjie kruahpafovdare leä buarake dan dehte viehkiete butsan dárbbuo merestit.
Butsa ij leäh dahkkatuvvamme kruahpafovdarijde bårrat, sïjjan tjåjvieh eäh máhtieh suddadit kruahpa suöjnieb, dan dehte tjuavvarh kruahpafovdarub butsije seäggie jah lasstije urruot. Ïllak kruöbies kruahpafovdar mähtth neälgguot jah jámmiet butsub dan dehte tjåjvvie leä diävvás kruahpafovdarijne máb butsa ij máhtieh suddadit.
Gåssie butsh skiäbtjas sjeddh fovdarijste, vuastas dahkkamis leä geähttjat guaduotiemieb jah fryöjsstat heäpttuot jiänabe butsijde skiäbtjas sjeddh. Váldieh ierijde pelletsijde jah foderijde dasstie jah vaddieh barra vistijde jah lahppuojde dassas guh vuejnnh butsh buörriebe leäh.
Guahppuome jallá hehpsijdamme fovdare eäh galgh vaddiet butsijde.
Buatsalvassh mah mähtth deähpuot spájttiebe spyörrijeäh gåssie butsijde lahkka tjuedjth. Ussjadh jïjtja máhtáh buatsalvassijde spyörrat duv giädij, gárvuoj jah riäjduojgüjme.
Giähtjh butsijde mah siärra vuelggen, sujjate tjüvvielgub bïjjás, ednh säjrijde njálmien jah tjelmij bïjrra jallá jüs gålgga njálmieste jallá tjelmijste. Biäjh siärra dajddie butsijde nåv máhtáh heäpttuot deähppuome jah váldieh akttavuaduob divrriedåkttarijne jüs dárbasjh.
Jüs jiänabe guh uhttjie butsijde jämmh jïjtjastis jallá buatsalvassiste gelggh dajddie obduserat. Váldieh akttavuaduob SSR:ijne jallá Gård & Djurhälsanijne die ådtjuoh jiänabub dájrriet.
Båtsuojsujtuon vuadduo árbbievyjjarmáhtuoste båhtá valla gåvnnijeäh áj njualgadassh mah tjuavvarh tjuavvuot. Giähtjh jüs urra njualggadassh bühth.