Hur avser regeringen att agera efter den massiva kritik som riktats från Sveriges samtliga samebyar och omvärlden mot Sveaskog.

28 juni, 2021

Uttalande från Sámiid Riikkaservis Landsmöte 2021

Sámiid Riikkasearvi (SSR), som samlar alla Sveriges samebyar, har i samband med ett möte med Statsrådet Ibrahim Baylan under våren påtalat för regeringen hur Sveaskog genom sitt skogsbruk helt håller på att slå undan förutsättningarna för en naturbetesbaserad renskötsel i Sverige. På 60 år har 70 % av de lavrikaste markerna försvunnit. De flesta hänglavsskogarna är borta. Vi lever idag mitt i en klimatkris och Sveaskog tillåts fortsätta med ett skogsbruk som inte är hållbart.  För många samebyar är situationen akut, och för renen handlar det bokstavligt talat om en fråga på liv eller död.

Det är tydligt att Sveaskog inte respekterar samebyarnas grundlagsskyddade rättigheter, vilket också innebär en rätt att säga nej till avverkningar. Varje år görs ett stort antal avverkningsanmälningar av Sveaskog mot samebyarnas uttryckliga vilja. Många gånger har dessa skogar dessutom höga natur och bevarandevärden. Flera av dessa områden har också pekats ut av Länsstyrelserna som tänkbara naturreservat. Frågan om svenskt storskogsbruk har fått stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Endast ca 10 % av skogen nedan fjällnära gränsen är så kallad kontinuitetsskog, skog som inte kalavverkats eller markberetts där kolet finns bevarat i marken. Sveaskog har idag, trots att större delen av det skogsinnehav som bolaget förvaltar ligger i Sápmi, ingen intern urfolkspolicy eller en policy för skogsbruk i renbetesland, vilket är anmärkningsvärt.  Inga formella avsättningar av skogar görs för att trygga renskötseln och renens behov. Varje dag avverkas därför värdefulla renbetesskogar. För renen är dessa skogar livsviktiga och i dagsläget för samebyarna en kamp mot klockan. Sveaskogs lösning på ”problemet” verkar vara att fortsätta dölja sitt eget agerande. Ett av de senaste exemplen på detta är att Sveaskog vid några samråd med samebyar lagt fram något som liknar ett sekretessavtal. Hur ser regeringen på att ett statligt bolag genom sekretessklausuler försöker undvika granskning. Ett statligt bolags handhavanden borde vara transparant och tåla granskning. Som statligt ägt bolag borde det naturliga vara att leva upp till de krav som ställs i internationell rätt gällande urfolk och dess rättigheter.

På mötet i våras efterfrågade Statsrådet Ibrahim Baylan en mer detaljerad problembeskrivning om Sveaskogs agerande gentemot samebyarna. Två forskningsrapporter väntas närmsta året som analyserar dels konsekvenserna för renbetet av det trakthyggesbruk som nästan uteslutande bedrivs av Sveaskog idag och dels hur samråden mellan Sveaskog och samebyarna bedrivs och de strukturella problem som finns inbyggda i systemet. En oundviklig fråga framöver för regeringen är frågan om Sveaskogs styrning och agerande strider mot de åtaganden som Sverige förbundit sig att följa gentemot samerna som urfolk men också om det strider mot gällande rätt och rättspraxis som ska skydda samebyarnas grundlagskyddade egendomsrätter, se bland annat Högsta domstolens dom i Girjasmålet, Nordmalingsmålet m.fl.

För Sámiid Riikkasearvi är det tydligt att Sveaskog behöver ett nytt ägardirektiv, med lägre avkastningskrav och samiskt inflytande. Sveaskogs skogsbruk ska anpassas utifrån renens behov av naturbete och med respekt för samebyarnas rättigheter.

SSR:s landsmöte kräver att regeringen agerar nu!

 

 

Print Friendly, PDF & Email