Kan en same vara trovärdig?

En stor del av mitt arbete handlar om att möta flertalet aktörer i olika sammanhang, allt från politiker, domstolar, företag, myndigheter m. fl. Det som diskuteras vi dessa möten handlar av naturliga skäl ofta om samiska rättigheter, renskötsel och våra medlemmars förutsättningar.

För mig handlar det om att synliggöra vår verklighet och framförallt våra medlemmars vardag. Det finns en gemensam nämnare vid alla dessa möten, även om de i sak kan handla om vitt skilda ärenden; trovärdighet.

Att vara trovärdig är naturligtvis viktigt, att den som påstår något också ska kunna styrka det är en grundprincip både inom juridiken och myndighetsförvaltningen, något som jag heller inte ifrågasätter. Rimligtvis borde det då följaktligen också vara så att har man visat på något borde det också få betydelse. MEN så fort det kommer till samiska frågor och framförallt renskötseln så sätts detta ur spel.

När en renskötare påstår att rovdjuren äter/dödar/skadar ett stort antal renar ifrågasätts det. När vi påstår att betesmarkerna krymper ifrågasätts det. Säger vi att gruvor, vindkraft och annan storskalig industri innebär störningar ifrågasätts det. Jag har nog aldrig deltagit på ett möte där våra argument, vår bevisning, vår egen kunskap inte ifrågasatts. Det är mer regel än undantag att det som vi säger och det som vi kan visa marginaliseras och bemöts med stor skepsis. Utgångspunkten hos dom vi möter är i stort sett alltid skepsis.

Även när vi får stöd av andra, exempelvis forskning, så är vi fortfarande inte trovärdiga. Istället framförs argument som att ytterligare forskning behövs, det har varit felaktiga frågeställningar etc. Forskare som i sitt arbete kommer fram till resultat som stöder det som vi säger ifrågasätts ofta eller kallas pro samiska. Vad är man egentligen om man är pro samisk? Här är den pågående jakt och fiske processen ett tydligt exempel, där staten förkastat modern forskning om samerna med argumentet att den genomförts i en pro samisk kontext. Ett annat tydligt exempel är björnforskningsprojektet som visat på stor kalvdödlighet orsakade av björn. Där våra siffror fortfarande ifrågasätts fast de i princip är identiska med forskarnas.

Många gånger så bemöts också våra synpunkter och vår kunskap som partiska. I ett tillståndsmål där jag företrädde en sameby skrev motpartens ombud följande;

”Domstolen har i sin bedömning tillmätt renskötarnas berättelser allt för stort bevisvärde. Det måste i sammanhanget särskilt noteras att renskötarna talar i egen sak utifrån att de har ett intresse i ärendet”

Motparten reflekterade inte en sekund över att hen också representerade någon som talade i ”egen sak”, utan synes mena att de fakta som de presenterade utgjorde sanningen. Än märkligare blir det om man beaktar principen om att den som påstår något ska bevisa det. I miljömål handlar det om verksamhetsutövarens skyldighet att visa på att verksamheten inte orsakar skada. i de flesta miljömål, som i andra mål slutar det med att vi måste visa att skada sker och inte omvänt.

Frågan blir naturligtvis då, om en same någonsin kan vara trovärdig? Jag svarar naturligtvis ja på denna fråga, vilket borde vara en självklarhet. Men i många andras ögon kan vi aldrig vara det oavsett vad vi säger, vem som håller med oss och vilka bevis vi har. Att det är såhär är både slitsamt, tar kraft och energi, men jag kommer aldrig sluta kämpa för rättvisa och lika värde och att det vi säger och gör respekteras fullt ut.

Jenny

Idag startar Hovrättsförhandlingarna i Jakt- & Fiskemålet

Idag startar Hovrättsförhandlingarna i Girjasmålet.

Svenska Dagbladet har en debattartikel idag:

”Känslig miljö i fjällen kräver hållbar jakt”
Vi behöver få frågan om jakt- och fiskerätten i vår känsliga fjällmiljö klarlagd. Vår syn är att det är nödvändigt med ett klarare rättsläge för att minska konflikter i längden, skriver Jörgen Jonsson och Jenny Wik-Karlsson, företrädare för Girjas sameby.

Läs hela Debattartikeln här

Transportstyrelsen har nu fattat beslut om hjälm vid skoterkörning

Transportstyrelsen har gett ut föreskrifter och allmänna råd om skyddshjälm, TSFS 2017:94.

Skyddshjälmsföreskrifterna innehåller bestämmelser om hjälmar som ska användas vid körning av motorcykel, moped, traktor,b utan karosseri, och terrängskoter utan karosseri. Bestämmelserna beskriver hur hjälmarna ska vara beskaffade och hur de ska användas samt vilka undantag som finns.

För att ta del av hela författningssamlingen rörande de allmänna råden om skyddshjälm. Läs här

Läs föreskrifterna här.

Oktober 2017

Nyhetsbrevet oktober 2017

Hösten har inletts med intensivt arbete, både för styrelsen och för kansliet. Många stora frågor är på agendan vilka kräver både personella och ekonomiska resurser. Styrelsen och kansliet arbetar intensivt för att skapa förutsättningar för att vi skall kunna bedriva ett arbete som tillvaratar våra medlemmars intressen på bästa sätt, och jag kan konstatera att vi är på rätt väg.

Om drygt en månad börjar huvudförhandlingen i jakt- och fiskemålet, det så kallade Girjasmålet. Det känns otroligt spännande att få vara med om när historia skrivs. Min förhoppning är att statens ombud agerar på ett bättre sätt än i tingsrätten i den språkliga argumentationen. Styrelsen kommer att närvara i hovrätten under den första förhandlingsdagen, att vara närvarande är vårt sätt att visa solidaritet i denna viktiga fråga.

En annan rättegång är precis på väg att påbörjas, det uppmärksammade jaktbrottsmålet. Min förhoppning är att vi slipper uppleva rasistiska kommentarer och påhopp i samband med denna process samt att media rapporterar nyanserat och sakligt. Det sista vi behöver är ytterligare polarisering i våra samhällen.

Hösten har hitintills, precis som vanligt kantats av händelser som kräver vår uppmärksamhet, något som också medför att vi ibland behöver lägga om agendan för tillfället. För att möta alla utmaningar vi står inför så behöver vi mer resurser, jag hoppas att vi inför 2018 kan säga att vi fått utökade resurser. Då skulle vi kunna öka kapaciteten ytterligare.

 

Jörgen Jonsson

Replik till debattinlägg Kan renskötsel och naturvård samexistera?

Länk till tidningen

Krister Perssons debattinlägg Kan renskötsel och naturvård samexistera? Är både onyanserad och innehåller flera felaktigheter som inte kan stå oemotsagda.

Debattören påstår i sin inledning att renskötseln utgör ett hot mot såväl naturvården som art skyddet i Sverige. Detta sägs utan att debattören på något sätt visar på vilka grunder han har för att underbygga sitt påstående. Vidare påstår han att myndigheter och politiker ”okritiskt” tagit till sig av den kampanj som drivits av företrädare för renskötseln.

Enligt vår uppfattning är debattörens inledande text direkt missvisande och undanhåller flertalet viktiga fakta. Här bör bland annat nämnas det faktum att samtliga rovdjursstammar sett över en längre tidshorisont ökat i Sverige. Att rovdjurspopulationerna ökat har också medfört att de av staten utsedda myndigheter har rätt att fatta beslut om olika förvaltningsåtgärder som exempelvis licens och skyddsjakt.  Vare sig renskötaren eller företrädare för renskötseln i Sverige har det mandatet Det debattören egentligen påstår är att myndigheterna genom sitt agerande är ett hot mot naturvården. Det finns inget som helst belägg för att renskötseln utövande kommer att medföra att vi inte kommer att ha några rovdjur i Sverige, historien visar snarare tvärtom, de tillfällen då populationer ”utrotats” eller nästan upphört har skett genom statens agerande på olika sätt exempelvis skottpeng på varg. Intressant är också att de områden där rovdjuren utrotas inte återfinns inom renskötselområdet utan har varit lokaliserade i södra och mellersta delen av Sverige, exempelvis kan här nämnas brunbjörnen som 1920 endast fanns kvar i delar av Härjedalen, Jämtland och Lule lappmark, det vill säga inom renskötselområdet. Utöver detta så visar all forskning på området att dagens rovdjursstammar i norra Sverige lever i huvudsak på renar. Renskötseln utgör således en grund för rovdjurens bevarande.

Debattören bygger stora delar av sitt inlägg på egen fri felaktig tolkning av en nyligen publicerad rapport. Kontentan av hans resonemang utgår från att renskötseln idag inte kan anses vara hotad, då antalet slaktade renar aldrig varit så högt. Detta påstående är direkt felaktigt, i rapporten framgår att kalvslakten ökat över tid, vilket inte är att likställa med en ökad slakt totalt utan visar enbart på vilka djur som slaktas. Den statistik som finns tillgänglig visar tvärtemot vad debattören säger att slaktuttaget minskat drastiskt, under åren 1985–1995 slaktades i genomsnitt 90 000 renar/år, medeltalet efter 1995 har legat på ungefär 56 000 renar/år. Det är inte första gången denna rapport används på det sätt debattören nu gör, vilket föranlett att en av forskarna, professor Birgitta Åhman bemött de argument som nu framförts i ett sakkunnigutlåtande som ingivits till domstol i ett pågående mål. I detta utlåtande framgår klart och tydligt att det inte går att dra de slutsatser som debattören vill ge sken av.

De senaste forskningsrönen visar att minst var tredje renkalv blir björnföda under våren, lägg sedan till predation av övriga rovdjur och du får en situation som blir ohållbar om åtgärder inte vidtas. Bara det att tolerera ett bortfall på över 50 procent av produktionskapaciteten är helt oacceptabelt och ohållbart. Det skulle också vara helt otänkbart för vilken annan verksamhet som helst – inte alls bara för de renskötande samerna.

Debattören undanhåller också det faktum att Sverige har åtaganden både mot rovdjuren men också gentemot samernas rätt att bedriva sin traditionella näring, renskötsel. Detta betyder att bådas intressen måste tillvaratas och beaktas i förvaltningen.

Det debattören gör genom sitt inlägg är att ställa samernas renskötsel mot naturvårdens intresse, i detta fall rovdjursförvaltningen. Genom att göra på detta sätt bidrar debattören till att öka polariseringen och konflikter och kan inte annat än ses som oansvarsfullt av en aktör som sitter som ledamot i viltförvaltningsdelegation som säger sig värna om en hållbar förvaltning.

Jörgen Jonsson                                         Jenny Wik Karlsson

Förbundsordförande                                Förbundsjurist

Svenska Samernas Riksförbund           Svenska Samernas Riksförbund

Regeringens begäran om komplettering gällande Gallok riktas fel

Frågan om tillstånd för bearbetningskoncession i Gallok ligger återigen på regeringens bord. Regeringen har nyligen begärt att Länsstyrelsen i Norrbotten ska avge ett ställningstagande i frågan hur världsarvet Laponia kommer påverkas.

– Att regeringen avkräver svar från Länsstyrelsen är märkligt. Länsstyrelsen har upprepade gånger svarat att underlaget från Jokkmokk Iron Mines är bristfälligt. Istället för att hänskjuta ärendet så borde kravet om komplettering riktas till bolaget, säger Jenny Wik Karlsson, ombud för Sirges sameby.

– Samebyarna har under hela processen påtalat att Laponia kommer att påverkas, vilket vi också visat i våra yttranden. Vi har också flertalet gånger påpekat att bolaget inte beskrivit detta tillräckligt i sin MKB, säger Jan-Erik Länta, ordförande för Jåhkågasska tjiellde.

– Hur påverkan på ett världsarvs enastående universella värld bör utredas finns beskrivet från Unesco. Att regeringen nu sätter press på Länsstyrelsen istället för bolaget är olyckligt, säger Jenny Wik Karlsson.

– När det gäller utländska gruvbolag som vill exploatera samiska områden måste kostnaderna bäras av bolaget. De oersättliga värden som riskerar förloras motiverar grundläggande utredningar innan beslut kan fattas, avslutar Wik Karlsson och Länta.

 

För ytterligare information kontakta

Jenny Wik Karlsson
072 202 12 00

Sverige ett föregångsland?

Är nyss hemkommen från en stor konferens om landrättigheter, urfolk, kvinnligt ledarskap med fokus på urfolk och kvinnors rätt till land. Konferensen var ett samarrangemang av flertalet stora internationella organisationer och en av de största i sitt slag. Deltagare från 75 länder närvarade vid konferensen. Jag hade flertalet intressanta samtal under de två dagarna som konferensen varade. Något som framgick med all tydlighet under alla samtal var att alla betraktar Sverige som ett föregångsland, ett land där urfolks rättigheter respekteras fullt ut och samerna garanteras skydd för utövande av sina traditionella näringar. Denna bild har med all sannolikhet fått stöd av representanter för det offentliga Sverige i olika sammanhang. Förvåningen var således stor när det stod klart att så inte var fallet.

Just nu har Greenpeace en internationell informationskampanj som belyser hur samiska rättigheter på många sätt negligeras i Sverige. Kampanjen belyser effekterna av skogsbruket i den boreala zonen, en av frågorna som lyfts är bland hur skogsbruket påverkar renens betesland.

Vintern är den kritiska perioden för renen. Vinterbetet utgörs till 40–70 % av lavbete, främst renlavar. Tillgången på vinterbete påverkar renarnas överlevnadsmöjligheter och begränsar ofta en renhjords storlek. Möjligheterna att nyttja sina betesland flexibelt är ytterst begränsade och all mark som finns behövs.

Skogen är en avgörande resurs för renen och en förutsättning för att renskötsel kan kunna bedrivas på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt. Dagens skogsbruk är avgörande för kommande generationers möjlighet att bedriva renskötsel. Det ligger således ett stort ansvar hos det svenska storskogsbruket.  Vid SSR:s årliga ordförandekonferens riktade landets samebyar ett krav till skogsbruket, att de skulle sluta plantera Contorta i renbetesland och att befintliga bestånd avvecklas. Någons respons från skogsbolagen har inte kommit till dags dato.

Jag hoppas att den kampanj som nu pågår bidrar till att synliggöra vad som pågår i Sverige och vilka effekter det får inte bara för renskötseln utan även för den biologiska mångfalden.

Samerna är Sveriges och Europas enda urfolk, och rennäringen är en av de viktigaste stöttepelarna för den samiska kulturen. Sverige har genom sina internationella åtaganden en skyldighet att verka för att den traditionella näringen ej blir omintetgjord. Vi vill förvalta vårt kulturarv och med stolthet lämna över en bärkraftig renskötsel till våra barn. För att lyckas med detta krävs att flera aktörer tar sitt ansvar, bland annat regeringen och storskogsbolagen.

Först då kan vi säga att Sverige är ett föregångsland.

Jenny

Remissyttranden över ny minoritetspolitik och bättre skydd mot diskriminering

Yttrande över SOU 2017:60, Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik.
Sámiid Riikkasearvi (SSR) har beretts tillfälle att yttra sig över SOU 2017:60, Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik.
Läs yttrandet här

Yttrande över SOU 2016:87, bättre skydd mot diskriminering.
Sámiid Riikkasearvi (SSR) har beretts tillfälle att yttra sig överSOU 2016:87,bättre skydd mot diskriminering.

Läs yttrandet här

Konferens om landrättigheter, urfolk och samhällsplanering

SSR:s förbundsjurist deltar på stor konferens om landrättigheter, urfolk och samhällsplanering. Jenny kommer att delta i paneldiskussioner under dag två. Vid konferensen deltar bland annat FN:s specialrapporter för urfolk. Konferensen anordnas bl. a. av SIDA och SEI.

Vill du veta mer om konferensen läs här

Målbilder

SSR väljer att kliva av arbetet med målbilder, skogsbrukets hänsyn till renskötseln. Valet att kliva av arbetet grundar sig på att SSR inte upplever att vi får gehör för den hänsyn som behövs till skydd för renen.

Läs hela texten här

1 2 3 10

Inloggning