Vindkraftsseminarium

Biekkasuodji seminarium den 17/4 i Staare (Östersund) är inställt pga för få deltagare.

Seminariet kommer att genomföras vid ett senare tillfälle under 2018. Vi kommer ut med information så snart det är klart.

Vi kräver att regeringen agerar – lagstadga om toleransnivån

Pressmeddelande 2018-01-25

Ladda ner och skriv ut

En av de viktigaste förutsättningarna för att kunna bedriva en hållbar och långsiktig renskötsel är att antalet rovdjur inte blir för högt inom en sameby. Idag innebär rovdjursförekomsterna inom samebyarna att det redan idag är svårt att bedriva renskötsel. Dagens rovdjursförvaltning innebär också att över hälften av de renar som varje år ska gå till renköttsproduktion, dödas av rovdjur. Lägg därtill det lidande som förvaltningen orsakar både renen och renskötaren Den yttersta konsekvensen om detta får fortgå är en pågående utarmning av den samiska kulturen – en kultur som är helt beroende av en välmående renskötsel.

För oss är det avgörande att få en fungerande förvaltning som inte bara tar sin utgångspunkt i rovdjuren utan som också lyfter renen och renskötaren och deras naturliga plats i en ansvarsfull förvaltning. För att vi ska nå dit så krävs att den av riskdagen antagna toleransnivån om max 10 % förlust till rovdjur f förverkligas. Detta måste ske genom införande i lag eller förordning, och att detta måste ske omgående.

Dessa krav har ställts till politiker, beslutsfattare och myndigheter vid flertalet tillfällen, senast av samebyarna i Jämtland. Ett krav som vi ställer oss bakom unisont.

Det krävs att toleransnivån införs i lag eller förordning för att målen som riksdagen antagit uppfylls, och att staten till fullo tar ansvar för renen, människan och de förluster som samebyarna och dess medlemmar orsakas.

Vi begär att regeringen skyndsamt agerar i frågan, genom att verkställa de begärda förändringar som regeringen fått från såväl Sametinget och SSR, och som nu återigen upprepas av oss.

Svenska Samernas Riksförbund/SSR:s rovdjursgrupp

Jörgen Jonsson/ordförande SSR
Jenny Wik Karlsson/ verksamhetschef SSR
Lillemor Baer
Benny Jonsson
Marianne Persson
Lars-Thomas Persson
Tomas Nejne
Kjell Ove Klemensson
Franciska Rensberg
Gabinus Klemenstsson
Nils-Anders Pittsa
Thomas Kroik Kristoffersson

För frågor och information kontakta

Jörgen Jonsson 070 – 570 55 56

Jenny Wik Karlsson 072 – 202 12 00

Hovrätten har meddelat dom i Girjasmålet

Hovrätten har meddelat dom i de så kallad Girjasmålet. Hovrätten ger samebyn en bättre rätt än staten till jakt och fiske i området. SSR arbetar nu med att analysera domen. Du kan läsa hela domen här: t 214-16 dom

Dom i Girjasmålet

I morgon den 23 januari kl 14:00 meddelar Hovrätten i Umeå sin dom i det så kallade Girjasmålet. SSR och representanter från Girjas sameby kommer att finnas på plats.

Domen kommer att finnas tillgänglig i tryckt format i ett mindre antal exemplar från kl. 14.00 i hovrättens reception. Samma tid kommer domen även att expedieras via e-post. Det går att redan nu meddela hovrättens kansli om man vill ha domen via e-post.

Läs mer här

Yttrande avseende promemoria om förbud och begränsningar för terrängkörning i en kommun, M20lJ/0288ojR

Sámiid Riikkasearvi (SSR) har beretts tilWille att yttra sig över ovan angivna promemoria. Med anledning härav lämnar SSR följande yttrande.

Inledande kommentarer
Vid SSR:s landsmöte i Arvidsjaur 2016 beslutades att tillskriva regeringen om ändring av ordning gällande beslut som tillfälliga skoterförbud. SSR:s medlemmar anser att länsstyrelserna är den part som är bäst lämpad att handha dessa frågor. En sådan ändring skulle också innebära att intentionen med såväl terrängkörningslagen samt terrängkörningsförordningen efterlevs på ett bättre sätt vad gäller skydd för natur och djurliv. Mot bakgrund av landsmötets beslut i denna fråga så avstryker SSR regeringens förslag. SSR anser att länsstyrelsen som företrädare för staten ska ha ansvaret över såväl tillsyn som beslut i frågor gällande förbud och begränsningar. SSR avstår att lämna enskilda kommentarer på författningsförslaget utan avger endast övergripande kommentarer.

Sammanfattande kommentarer
Terrängkörning och framförallt skoterkörning har under de senaste åren ökat i omfattning. Den ökade skotertrafiken innebär att det uppstår stora olägenheter för renskötseln dels genom att skotertrafik sker där renar uppehåller sig men också genom ökad mänsklig aktivitet vilket således stör renen.

SSR vill här särskilt lyfta fram de stora skador som uppstår vid skotertrafik under känsliga perioder, såsom inför och under kalvning. Renar som utsätts för stress minskar sitt betesintag på grund av minskad betesro, att ständigt utsättas för störning medför att renen är i ständig rörelse, vilket leder till att renen inte ges tillfälle att vila. Detta innebär en stor risk för sämre djurhälsa.

En sämre djurhälsa innebär också att renen inte behåller den energi som är nödvändig för att klara flytten mellan de olika årstidslanden, framfört allt i nära anslutning och under kalvningsperioden. Renen är under denna period extra känslig, störningar under den här perioden kan medföra att vajan kastar den kalv hon bär på för att själv överleva. Effekterna blir således både ur ett ekonomiskt perspektiv som djurhälsoperspektiv omfattande.

Utifrån de senaste årens besvärliga betesförhållanden och mot bakgrund av den ökade skotertrafiken förväntas konsekvenserna öka i omfattning eftersom renen inte får den betesro som behövs.

Renskötselrätten är en grundlagsskyddad civil rättighet, frågan gällande tillfälligt förbud mot skotertrafik syftar till att begränsa/förebygga skada på renskötseln som allmänt intresse men också för samebyn och dess medlemmar utifrån ett egendomsrättsligt perspektiv.

Det tillfälliga förbudet handlar ytterst om att begränsa skada på renar samt möjligheterna att bruka marken för renbete. Både rätten att bruka marken samt renen omfattas av egendomsrättsliga regler, inskränkningar i denna rätt får enbart ske med stöd i lag. Möjligheter att framföra skoter för gemene man kan inte anses utgöra ett sådant motiverat allmänt intresse som har stöd i lag, och således vid en avvägning mot de skador som renskötarna drabbas av måste renen och renskötseln skyddas.

Framförande av skoter är inte en del av allemansrätten och således inte heller knutet till det skydd som det rörliga friluftslivet har och såsom det kommit till uttryck ibland annat miljö balken. Det anses tillåtet med vissa undantag att köra på väl snötäckt mark om man inte stör, förstör eller på annat sätt bryter mot lag. I aktuellt fall så finns uppenbara risker att skotertrafiken medför både att föraren stör, förstör samt bryter mot rennäringslagen 93-94 §§. Redan härav ligger ett förbud mot skotertrafik i området där renskötsel är tillåten.

SSR vill här särskilt lyfta fram att framförande av skoter inte kan klassas som en företeelse som är av allmänt intresse, ej heller som en rättighet av något slag. Möjligheter till rekreation kan således inte utgå från att använda terrängfordon. Lokalbefolkningens möjligheter till rekreation kvarstår dock genom att använda sig av andra metoder än skoter.

Det måste också särskilt här beaktas att den skada som den enskilde renägaren drabbas av påverkar dennes möjligheter över en lång tid framöver. Exempelvis vid förlust av kalv (vajan förlorar fostret) förlorar renskötaren möjlighet till fullt slaktuttag.

Behov av samlade bedömningar och ökad tillsyn
SSR:s medlemmar har under de senaste åren märkt av en allt mer ökad intensitet av skotertrafik. Detta sker dessutom under en lägre tidsperiod och ofta fram till våren på vissa
ställen.

Trots att det redan idag föreligger förbud enligt rennäringslagen att störa renar, ser SSR att detta förbud inte efterlevs. Det är också svårt för berörda samebyar och dess medlemmar att åberopa denna lagstiftning, då det krävs att du befinner dig på plats när en händelse sker. Det sker inte heller någon omfattande tillsyn inom befintliga förbudsområden, en ökad tillsyn är nödvändig om förbuden överhuvudtaget ska ha någon effekt.

SSR konstaterar att det föreligger en stor risk för att samebyarnas ansökningar kommer att bedöms olika om beslut fattas på kommunal nivå, vilket medför en olikhet inför lagen. Det finns också stora skillnader mellan länen. Således finns inte en förutsägbarhet inom de ordning som föreslås i promemorian.

En annan aspekt som måste tillmätas betydelse är att den ökade skotertrafiken medför risker för djuren som vistas i dessa områden. Det är inte enbart renen som utsätts för stress och störningar. Utifrån att länsstyrelsen idag har den övergripande kunskapen om såväl natur och djurliv inom dessa områden är det också rimligt att de har ansvar för frågan i sin helhet.

SSR anser utöver detta att en samlad bedömning hos länsstyrelsen gynnar såväl samebyarna och renskötseln men även de aktörer och lokalbefolkning som har ett intresse av skotertrafik/turism. Ett samlat beslut innebär en förutsägbarhet för samtliga parter.

Sámiid Riikasearvi
Jenny Wik Karlsson
Verksamhetsledare

På urfolkskonferens i Kanada: Kan miljöbedömningar skydda samernas rättigheter?

Film från Urfolkskonferensen Aashukan, Waskaganish, Quebec mars 2017:

En del i projektet Omtvistade landskap: Navigering mellan konkurrerande markanvändning och kumulativa effekter (CO-LAND). CO-LAND undersöker hur myndigheter och beslutsfattare kan förbättra sin roll och sina beslut för att minska konflikterna mellan olika markanvändare i en tid när trycket på markerna ökar.

Finansiär: Naturvårdsverket, genom Miljöforskningsanslaget.

Läs mer på: https://www.sei-international.org/projects?prid=2221 (klicka på knappen Läs på svenska en bit ner i texten)

Politik ska inte påverka utfallet av Juridiska prövningar

Efter att länsstyrelsen i Norrbotten återigen yttrat sig i frågan om en eventuell etablering av en gruva i Gallok har flertalet olika aktörer reagerat starkt. En av de som reagerat kraftigt är Jokkmokks kommunalråd, Robert Bernhardsson. I ett uttalande till SVT[1] säger Bernhardsson ”Om länsstyrelsen får resonera så här i sina yttranden så kommer det att få stora konsekvenser för framtida investeringar”. Vidare framgår det i artikeln att han kommer att vara med på ett flertal möten under den närmaste tiden för att övertyga viktiga instanser att gruvprojektet är livsviktigt för kommunens överlevnad.

– Det är anmärkningsvärt att kommunalrådet så tydligt signalerar att han kommer att försöka påverka utfallet av regeringens beslut om en eventuell koncession ska beviljas eller inte, säger Jenny Wik Karlsson ombud för Sirges Sameby och förbundsjurist vid Svenska Samernas Riksförbund (SSR).

En prövning om en bearbetningskoncession kan beviljas eller inte ska ske utifrån bestämmelserna i miljöbalken och minerallagen.

– Den avvägning som länsstyrelsen gjort nu och gjorde redan 2014 grundar sig på en avvägning mellan två motstående intressen enligt 3 kap. miljöbalken, där länsstyrelsen bedömt att rennäringen ska ges företräde. Länsstyrelsens yttrande redogör på ett tydligt sätt grunderna för sin bedömning utifrån gällande förarbeten, praxis och gällande rätt, säger Wik Karlsson.

– Vi tycker att det känns tråkigt att vårt kommunalråd inte ser rennäringen som en tillgång för kommunen, vår framtid och vår möjlighet att bedriva renskötsel verkar inte vara viktigt, säger Jan Erik Länta ordförande Jåhkågaska och Jakob Nygård ordförande Sirges sameby.

– Det är inte bara vår framtid det handlar om utan även våra barns och kommande generationer, vi har ett ansvar att förvalta våra traditionella marker, ett ansvar som vi vill ta avslutar Länta och Nygård.

1 https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/swemin-granskar-kallakyttrande-vi-maste-prata-om-konsekvenserna?cmpid=del%3Afb%3A20171203%3Aswemin-granskar-kallakyttrande-vi-maste-prata-om-konsekvenserna%3Anyh%3Alp

 

För ytterligare information kontakta

Jenny Wik-Karlsson         

072 202 12 00

November 2017

Nyhetsbrevet november 2017

Skiljningar och flytt till vinterbetslanden står för dörren. Vi är många som bär på en oro inför den kommande vintern. Betet och rovdjuren är några av orosmolnen. Att värna renen är det som ligger oss närmast hjärtat och för att göra det måste vi få arbetsro, både i skogen men också på kontoret. Våra medlemmar förväntas delta på en stor mängd samråd, möten och liknande, tid som hade behövts för arbete med renarna. Om man inte deltar så finns risken att ingen hänsyn tas till renen. Den ökade administrativa bördan är ett problem inte bara för byarna utan även för SSR. I vårt uppdrag ingår att bistå medlemmarna, ett uppdrag som kräver resurser både i tid och pengar. Jag hoppas att både regeringen och sametingets nya styrelse har tagit till sig detta och att det också återspeglas i det framtida budget arbetet.

Jakt- och fiskeprocessen är igång för fullt, jag har stor förhoppning att utfallet kommer att stödja oss. Domstolsförhandlingarna är inte bara en rättslig prövning utan hjälper också oss att synliggöra våra frågor nationellt och internationellt. Intresset var stort när förhandlingen inleddes, och jag hoppas att det fortsätter så under hela processen.

 

Jörgen Jonsson

Tillbaka till nyhetsbrevet

Kan en same vara trovärdig?

En stor del av mitt arbete handlar om att möta flertalet aktörer i olika sammanhang, allt från politiker, domstolar, företag, myndigheter m. fl. Det som diskuteras vi dessa möten handlar av naturliga skäl ofta om samiska rättigheter, renskötsel och våra medlemmars förutsättningar.

För mig handlar det om att synliggöra vår verklighet och framförallt våra medlemmars vardag. Det finns en gemensam nämnare vid alla dessa möten, även om de i sak kan handla om vitt skilda ärenden; trovärdighet.

Att vara trovärdig är naturligtvis viktigt, att den som påstår något också ska kunna styrka det är en grundprincip både inom juridiken och myndighetsförvaltningen, något som jag heller inte ifrågasätter. Rimligtvis borde det då följaktligen också vara så att har man visat på något borde det också få betydelse. MEN så fort det kommer till samiska frågor och framförallt renskötseln så sätts detta ur spel.

När en renskötare påstår att rovdjuren äter/dödar/skadar ett stort antal renar ifrågasätts det. När vi påstår att betesmarkerna krymper ifrågasätts det. Säger vi att gruvor, vindkraft och annan storskalig industri innebär störningar ifrågasätts det. Jag har nog aldrig deltagit på ett möte där våra argument, vår bevisning, vår egen kunskap inte ifrågasatts. Det är mer regel än undantag att det som vi säger och det som vi kan visa marginaliseras och bemöts med stor skepsis. Utgångspunkten hos dom vi möter är i stort sett alltid skepsis.

Även när vi får stöd av andra, exempelvis forskning, så är vi fortfarande inte trovärdiga. Istället framförs argument som att ytterligare forskning behövs, det har varit felaktiga frågeställningar etc. Forskare som i sitt arbete kommer fram till resultat som stöder det som vi säger ifrågasätts ofta eller kallas pro samiska. Vad är man egentligen om man är pro samisk? Här är den pågående jakt och fiske processen ett tydligt exempel, där staten förkastat modern forskning om samerna med argumentet att den genomförts i en pro samisk kontext. Ett annat tydligt exempel är björnforskningsprojektet som visat på stor kalvdödlighet orsakade av björn. Där våra siffror fortfarande ifrågasätts fast de i princip är identiska med forskarnas.

Många gånger så bemöts också våra synpunkter och vår kunskap som partiska. I ett tillståndsmål där jag företrädde en sameby skrev motpartens ombud följande;

”Domstolen har i sin bedömning tillmätt renskötarnas berättelser allt för stort bevisvärde. Det måste i sammanhanget särskilt noteras att renskötarna talar i egen sak utifrån att de har ett intresse i ärendet”

Motparten reflekterade inte en sekund över att hen också representerade någon som talade i ”egen sak”, utan synes mena att de fakta som de presenterade utgjorde sanningen. Än märkligare blir det om man beaktar principen om att den som påstår något ska bevisa det. I miljömål handlar det om verksamhetsutövarens skyldighet att visa på att verksamheten inte orsakar skada. i de flesta miljömål, som i andra mål slutar det med att vi måste visa att skada sker och inte omvänt.

Frågan blir naturligtvis då, om en same någonsin kan vara trovärdig? Jag svarar naturligtvis ja på denna fråga, vilket borde vara en självklarhet. Men i många andras ögon kan vi aldrig vara det oavsett vad vi säger, vem som håller med oss och vilka bevis vi har. Att det är såhär är både slitsamt, tar kraft och energi, men jag kommer aldrig sluta kämpa för rättvisa och lika värde och att det vi säger och gör respekteras fullt ut.

Jenny

1 2 3 11

Inloggning