Kan en same vara trovärdig?

En stor del av mitt arbete handlar om att möta flertalet aktörer i olika sammanhang, allt från politiker, domstolar, företag, myndigheter m. fl. Det som diskuteras vi dessa möten handlar av naturliga skäl ofta om samiska rättigheter, renskötsel och våra medlemmars förutsättningar.

För mig handlar det om att synliggöra vår verklighet och framförallt våra medlemmars vardag. Det finns en gemensam nämnare vid alla dessa möten, även om de i sak kan handla om vitt skilda ärenden; trovärdighet.

Att vara trovärdig är naturligtvis viktigt, att den som påstår något också ska kunna styrka det är en grundprincip både inom juridiken och myndighetsförvaltningen, något som jag heller inte ifrågasätter. Rimligtvis borde det då följaktligen också vara så att har man visat på något borde det också få betydelse. MEN så fort det kommer till samiska frågor och framförallt renskötseln så sätts detta ur spel.

När en renskötare påstår att rovdjuren äter/dödar/skadar ett stort antal renar ifrågasätts det. När vi påstår att betesmarkerna krymper ifrågasätts det. Säger vi att gruvor, vindkraft och annan storskalig industri innebär störningar ifrågasätts det. Jag har nog aldrig deltagit på ett möte där våra argument, vår bevisning, vår egen kunskap inte ifrågasatts. Det är mer regel än undantag att det som vi säger och det som vi kan visa marginaliseras och bemöts med stor skepsis. Utgångspunkten hos dom vi möter är i stort sett alltid skepsis.

Även när vi får stöd av andra, exempelvis forskning, så är vi fortfarande inte trovärdiga. Istället framförs argument som att ytterligare forskning behövs, det har varit felaktiga frågeställningar etc. Forskare som i sitt arbete kommer fram till resultat som stöder det som vi säger ifrågasätts ofta eller kallas pro samiska. Vad är man egentligen om man är pro samisk? Här är den pågående jakt och fiske processen ett tydligt exempel, där staten förkastat modern forskning om samerna med argumentet att den genomförts i en pro samisk kontext. Ett annat tydligt exempel är björnforskningsprojektet som visat på stor kalvdödlighet orsakade av björn. Där våra siffror fortfarande ifrågasätts fast de i princip är identiska med forskarnas.

Många gånger så bemöts också våra synpunkter och vår kunskap som partiska. I ett tillståndsmål där jag företrädde en sameby skrev motpartens ombud följande;

”Domstolen har i sin bedömning tillmätt renskötarnas berättelser allt för stort bevisvärde. Det måste i sammanhanget särskilt noteras att renskötarna talar i egen sak utifrån att de har ett intresse i ärendet”

Motparten reflekterade inte en sekund över att hen också representerade någon som talade i ”egen sak”, utan synes mena att de fakta som de presenterade utgjorde sanningen. Än märkligare blir det om man beaktar principen om att den som påstår något ska bevisa det. I miljömål handlar det om verksamhetsutövarens skyldighet att visa på att verksamheten inte orsakar skada. i de flesta miljömål, som i andra mål slutar det med att vi måste visa att skada sker och inte omvänt.

Frågan blir naturligtvis då, om en same någonsin kan vara trovärdig? Jag svarar naturligtvis ja på denna fråga, vilket borde vara en självklarhet. Men i många andras ögon kan vi aldrig vara det oavsett vad vi säger, vem som håller med oss och vilka bevis vi har. Att det är såhär är både slitsamt, tar kraft och energi, men jag kommer aldrig sluta kämpa för rättvisa och lika värde och att det vi säger och gör respekteras fullt ut.

Jenny

Inloggning