Renbetesmål

Samiska rättigheter
Renskötselrätt
Renbetesmål
Folkrätt
Offentliga utredningar

När Norrland koloniserades fanns det från statens sida en uttalad vilja att samerna skulle kunna fortsätta att använda marken för sitt uppehälle. Jakten och fisket var viktigt för samerna och det fanns en respekt från statens sida att samerna skulle kunna fortsätta att jaga och fiska på samma sätt som tidigare. Både dragningen av lappmarksgränsen och odlingsgränsen ska ses ett försök från statens sida att skydda samernas rätt att använda marken.

När den första renbeteslagen kom 1886 konstaterade staten att samerna ägde rätten att jaga och fiska ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen på den mark som staten förvaltade. Staten ansåg dock inte att samerna var organiserade på ett sådant sätt att de själva kunde sköta upplåtelserna (arrendera ut) sin jakt och fiskerätt. Samerna ansågs inte heller kapabla att sköta en sådan uppgift. Därför beslutades att länsstyrelserna skulle sköta upplåtelserna. Det är fortfarande så att länsstyrelserna sköter upplåtelserna och samerna är förhindrade att upplåta sin egen jakt- och fiskerätt.

Rennäringslagen (1971:437) reglerar renskötseln som också omfattar rätten för samerna att jaga och fiska. Enligt 25 § i denna lag får medlem i sameby jaga och fiska på utmark inom de delar av byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där.

Frågeställningen är om samerna har en ensam rätt till jakt och fiske på aktuella marker eller om staten har en jakt- och fiskerätt som markägare. Enligt samerna har staten aldrig haft en egen jakt- och fiskerätt. Det har hela tiden varit samernas rätt som har hanterats av länsstyrelsen. Först 1987 började staten göra gällande att den hade en egen jakt- och fiskerätt. Detta ledde sedan till beslutet om att öppna upp för en mer omfattande jakt och fiske ovan odlingsgränsen 1993, den så kallade småviltsjaktreformen. Denna förändring gjordes trots samernas protester.

Vad talar då för att staten inte har en jakt- och fiskerätt ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen? Först och främst har det länge uttalats från statens sida att denna mark var till samernas uteslutande begagnande. Statsmakten lade ner stora resurser på att upprätthålla det så. Vidare är det så att all den ersättning som betalas när någon jagar och fiskar på dessa marker går till samerna. Staten har aldrig själva krävt någon ersättning för detta. Vidare är rennäringslagstiftningen utformad så att det framgår att det är samerna som ensamma som har denna rätt.

Jakt- och fiskerättsutredningen tillsattes 2003 för att se över jakt- och fiskefrågorna i renskötselområdet. Utredningen har i sitt slutbetänkande Jakt och fiske i samverkan, SOU 2005:116, föreslagit en ny förvaltningsmodell för jakten och fisket. Denna har förkastats av SSR. Under Jakt- och fiskerättsutredningen har ett antal jurister analyserat rättsläget då den inte bygger på en fullständig rättslig analys. De juridiska analyser som gjordes på uppdrag av utredningen finns i delbetänkandet SOU 2005:17. Två av juristerna, Kaisa Korpijakko Labba och Mauritz Bäärnhielm, har kommit fram till att samerna ensamma har rätten till jakten och fisket ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen på den mark som staten förvaltar. Detta vinner också till viss del stöd i Bertil Bengtssons analys. Detta har inte beaktats av utredningen. SSR anser att utredningen inte klarlagt de rättsliga förhållandena.

När det inte är möjligt att hitta lösningar den politiska vägen har Samernas Landsmöte 2006 beslutat att utreda förutsättningarna för en rättslig prövning av statens rätt till jakt och fiske. Sverige har under flera år fått internationell kritik för hur samernas rättigheter hanteras och det har då särskilt gällt samernas rätt till jakt och fiske. När nu ingen politisk lösning finns i sikte kommer vi att framföra detta till de internationella instanser som krävt förbättringar.