Jenny’s Blogg

Vad kostar en sån där sameby?

Under den senaste veckan är vi många som följt sameradions serie om vardagsrasism. Vi har fått ta del av människors historier, hur de på olika sätt drabbats av rasism i sin vardag. Och det är nog ingen underdrift att säga att de som kommit fram är nog bara toppen av ett isberg. Många beslutsfattare, politiker och myndigheter har lyft att frågan om rasism måste tas på allvar och arbete med att en förändring måste ske. Det är nog riktigt det dom säger, icke desto mindre är samma personer högst delaktiga i att rasismen mot samer har normaliserats. Förmodligen är de inte själva medvetna om det, strukturell diskriminering och rasism syns nämligen inte och är betydligt svårare att påvisa att det sker.

Statens agerande över tid har satt sina spår både inom myndigheter, hos tjänstemän och politiker och påverkar fortfarande.

I mitt arbete möter jag många olika aktörer i olika sammanhang. Vid ett möte frågade ett bolag inför ett tillståndsärende vad en sån där sameby kostade, de tjänstemän från en statlig myndighet som var med gjorde ingenting för att markera mot bolaget uppenbara arrogans och okunskap utan skrattade bara bort det. Ett annat exempel är ett sms mellan två statliga tjänstemän som jag fått ta del av där det framgår att den ena tjänstemannen måste kolla samebyn så dom inte hittar på en det ena än det andra.  Dessa händelser är inte enskilda utan jag skulle kunna lista betydligt fler.

Så när politiker, beslutsfattare och myndigheter säger att frågan är viktig och vi måste alla arbeta tillsammans och organisera oss vill jag säga. Börja med att förändra er egen värdegrund och sopa framför eget hus.

Jenny

Tror du det går att påverka?

Under den här tiden på året får jag många telefonsamtal från våra medlemmar. Många av dom som ringer är frustrerade, trötta och uppgivna. Det oförutsägbara vädret, rovdjuren, exploateringar och skogsbrukets effekter blir så oerhört påtagliga under höst/vinter. Lägg sen till den långa period av mörkertid som vi just nu befinner oss i. Jag är full av beundran av hur de som arbetar med renskötseln ändå tar sig an varje dag och kämpar för sin och kommande generations framtid, och mitt arbete är att stötta dom efter bästa förmåga.

Jenny på departementet Mina viktigaste insatser är inte att finnas till hands när det går bra, utan att ta vid när orken tryter. Att fortsätta driva frågorna framåt, vilket i sig inte alltid är så lätt i det byråkratiska samhälle vi lever i. Framförallt så tar det tid. Då gäller det att ha i bakhuvudet alla de steg som vi ändå tagit och att vi faktiskt mer och mer får gehör för våra rättigheter.

En reporter frågade mig en gång, tror du att det går att påverka och att det leder till förändring? För mig är svaret självklart ja. För alternativet att inte göra något eller att inte tro på oss själva finns inte. Det handlar helt enkelt om att ständigt hitta nya vägar framåt, för vägs ände finns inte.

Jag är så oerhört tacksam över mitt arbete, det är en ynnest att få arbete med och för våra medlemmar, och för varje telefonsamtal jag får blir viljan att förändra allt starkare. Eller kanske mer korrekt, hornen i pannan växer!!

Jag vill önska er alla en God Jul och ett Gott nytt år, nu går vi mot ljusare tider.

Jenny

Små steg leder också framåt

Jag är så oerhört glad, förhoppningsfull och laddad med ny energi. De senaste två veckorna har det kommit flera domar och beslut som lyfter och stärker renskötseln och de samiska rättigheterna, senast igår kom en dom från mark och miljödomstolen som inte ger tillstånd för etablering av en vindpark för att det skulle försvåra för renskötseln. Äntligen är det många som säger inklusive mig själv, för jag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Inte bara i just det här målet utan alla steg som tagits innan av så många människor. Det som vi nu ser visar att även om det tar lång tid och vägen dit många gånger är krokig så kommer man fram, det gäller bara att vara uthållig. Och det måste ändå sägas, är det något som vi samer är bra på så är det att vara uthålliga, hade vi inte varit det då hade stora delar av vår kultur försvunnit för länge sedan. Jag hoppas att alla ni därute som trampar upp stigen, ser och känner att ni gör skillnad och gör det lättare för andra att följa stigen. Själv är jag så oerhört tacksam att få vara en del av detta och ibland också vara en av de som tar små steg framåt.

Sist men inte minst vill jag rikta en känga åt media som nästan helt undvikit att rapportera om att utredningen om grovt jaktbrott i Norrbotten lagts ned mot en av de misstänkta, ni ska skämmes!! Det vore intressant om media nu kunde rapportera om hur den tidigare misstänkte behandlades av både media och polis/åklagare men det kanske är att begära för mycket.
Jenny

Dom viktiga

marias_kalvI mitt arbete har jag förmånen att träffa många fantastiska människor som dagligen oförtrutet står upp för sig själv, sina rättigheter och för kommande generationer. Deras många gånger osynliga arbete är så otroligt viktigt inte bara för dom utan för alla oss som på olika sätt arbetar för renen, renskötseln och de samiska rättigheterna.

Det handlar inte bara om att ta strid i processer av alla de slag utan lika mycket om det dagliga arbetet med renen.

Vi möts ofta av ifrågasatta rättigheter, fördomar och okunskap. Att möta detta dagligen sätter spår men är nödvändigt på många sätt. Det finns många ute i Sápmi som varje dag står upp för de samiska rättigheterna. Som tar strid för de kvarvarande betesmarkerna för att de ska finnas kvar. De allra flesta av dessa får långt ifrån den uppmärksamhet och cred de borde få, de syns sällan i media, politiken eller för all del även hos oss. Jag vill ge alla dessa fantastiska kämpar min fulla respekt, ert arbete är avgörande för hur framtidens utformas. Sist men inte minst kanske vi alla ska påminna oss om nu och då att ge den där extra uppmärksamheten till de som verkligen förtjänar det. Jag tänker absolut försöka komma ihåg det i alla sammanhang.

Jenny

synas på ”fel” sätt

Den senaste tidens medierapportering kring påstådda jaktbrott, polisiära resurser såväl bristande som tillgängliga, bevakning av älgjägare mm döljer ett problem så är så oändlig mycket större än rubrikerna. Det strukturella osynliggörandet. Jag ser det dagligdags i mitt arbete, hos staten, myndigheter, politiker, media, exploatörer mm. Det vore förment av mig att påstå att alla är medvetna om att de upprätthåller denna struktur, men säkerligen finns det några som aktivt och medvetet bidrar till att ”rätt ordning” upprätthålls.

Att vara osynliggjord påverkar oss som människor i stor grad, syns vi inte finns vi inte. Osynliggörande av samiska frågor påverkar hela det samiska samhället utöver de enskilda som drabbas. Strukturellt diskriminering av oss har pågått under lång tid och har haft och har en stor påverkan på vårt dagliga liv, en känsla av maktlöshet och att ständigt arbeta ”mot” någon/något är vanligt. En konsekvens av att detta tillåts fortgå är naturligtvis att våra frågor aldrig kommer högt på agendan trots ständig kritik från internationella övervakningsorgan och att vårt omgivande samhälle allt för ofta betraktar oss som gnälliga istället för att se de bakomliggande orsakerna.

Tänk om media kunde rapportera kring detta istället för att rapportera om borttappade älgplomber.
Jenny

Ilska, frustration och maktlöshet

Under förra veckan blev vi alla vara sig vi ville eller inte exponerade för medias rapportering kring anhållande av ett antal personer misstänkta för jaktbrott. Polisens resurser vid insatsen fick många att reagera, framförallt mot bakgrund av att det många gånger är stort sätt omöjligt att få poliser att komma till platser där misstänkta brott begåtts i Norrlands inland. Hopplösheten hos många av våra medlemmar är påtaglig, under förra året anmäldes flera fall av ”tjuvskjutna” renar och djurplågeri, dessa anmälningar har inte lett någonstans. Många frågar sig, var fanns polisen då? En rättmätig fråga, och en kan fundera om det är så att statens vilt är mer värt än privatägda renar när det kommer till resurser och intresse.

Medias bevakning av händelsen bör också ifrågasättas, framförallt de som tydligt valde att beskriva de misstänkta i text. Det framgick med all tydlighet vilka personerna var, framförallt av en. I det här fallet finns inget som helst allmänintresse av att röja personernas identitet, vilket media ibland brukar framhålla. Snarare borde media valt att inte göra en personbeskrivning för att skydda anhöriga, familj och nära vänner och naturligtvis även de misstänkta. Media har här ett stort ansvar för de människor som drabbas av deras rapportering.

Det verkar vara väldigt lätt att glömma att de personer som nu gripits inte är dömda , och jag hoppas att alla som på något sätt redan ”dömt” dessa personer på förhand är lika snabba att backa om det visar sig att de frias.

Nu ska jag kanalisera ilskan till konstruktivt arbete, hur det nu ska gå till

Jenny

Rivstart

skrattande-benny
Tillbaka på kansliet efter sommarens ledighet, hösten har börjat med en rivstart minst sagt. Under mina två första arbetsveckor har både styrelsemöte och samebykonferens hunnit genomföras.
Första styrelsemötet på hösten är alltid spännande, då samlas styrelsen i sin helhet med både ordinarie och suppleanter. Vid mötet diskuterades målen för verksamheten och strategier för det kommande året lades. Det är en utmaning att ta sig an alla viktiga frågor som ska drivas och göra det på bästa möjlig sätt, men jag har förmånen att arbeta med fantastiska kollegor som verkligen brinner för våra frågor och bidrar till att vi når dit vi vill.

Årets samebykonferens har  genomförts i Stockholm under tre intensiva dagar, dessa dagar är oerhört värdefulla och ger både mig och mina kollegor viktig kunskap och input som vi har med oss i vårt arbete. Dessa möten ger oerhört mycket energi och det finns en sådan oerhörd kraft bland våra medlemmar vilket ger mig en stark tilltro till att vi under året kommer att stärka vår position och naturligtvis de samiska rättigheterna. Lite smolk i bägaren är de i mina ögon märkliga kommentarer som cirkulerat i media, om konferensens innehåll och vilka frågor som diskuterats, många av kommentarerna har innehållit direkta sakfel och andra brister. Jag hoppas att de som kommentera
r tar sig tid och ringa mig så kan de information direkt från mig istället för att u
tgå från en medial artikel.

 

Hösten står för dörren och vi vet att utmaningarna är många, men vi alla på kansliet är fulladdade med energi att ta oss an dem, vilka frågor det månne vara.

Jenny

Reflektioner från Almedalen

Har nyss kommit hem från intensiva dagar i Almedalen. Dagarna har varit fulla med möten av olika slag. Jag har deltagit i paneldiskussioner, försökt vara på plats där frågor som berör oss diskuteras och minglat. Under Almedalsveckan diskuteras allt mellan himmel och jord det pågår närmare 3000 möten av olika slag så för att synas och höras gäller det att sticka ut, vilket vår lilla delegation gjorde. Det måste ändå sägas att de som är på plats i Almedalen inte är ett tvärsnitt av Sveriges befolkning, vilket det borde vara. Det slår mig också hur tama olika debatter är, det hade varit lite mer spännande med livfulla och provokativa debatter.

Att synas är att finnas därför valde vi att fara med en delegation och med facit i hand tycker jag att det varit väl investerade dagar. Nya kontakter har knutits men framförallt så har vi synts i olika sammanhang, vilket kanske inte alltid uppskattats. Tänker mest på de olika aktörerna som verkar inom våra traditionella områden som ofta kan lyfta upp det goda samarbetet med samerna i sina diskussioner. Är vi på plats är det inte lika enkelt, eftersom dessa goda samarbeten inte alltid finns, för en projektör att säga det.

Annars är intrycket att ”våra” frågor inte diskuteras i någon större uträckning, vilket i och för sig inte är något nytt. Vi måste själva se till att dom lyfts och diskuteras för ingen annan skall eller kommer att göra det åt oss.

Nu är det dags för mig att koppla ner och koppla av, några veckors semester ligger framför mig, till hösten kommer jag vara laddad med ny energi och redo för nya utmaningar. Önskar er alla en trevlig sommar.

Jenny

Förmågan att fatta ”icke” beslut

Regeringen skall strax gå på semester och precis som alla vi andra så skall skrivborden städas, och alla de där sakerna som bara legat i en hög måste tas tag i. Sagt och gjort, regeringen fattade igår beslut om fyra olika ärenden om bearbetningskoncession varav tre av dessa ligger i renskötselområdet. Eller jag vet inte om jag skall kalla det beslut, regeringen gjorde det enda logiska, skickade tillbaka ärendena för ny handläggning. För oss som arbetat med ärendena är det ett kvitto på det vi hela tiden framfört, att en gruva påverkar så mycket mer än själva gruvhålet, det intressanta är egentligen hur regeringen kommer att tackla ärendena när de kommer tillbaka till regeringen. För då behöver dom fatta ett beslut och kommer behöva bekänna färg var de egentligen står i frågor om urfolksrätt och mänskliga rättigheter på hemmaplan.
Det är full uppladdning inför Almedalen nästa vecka, läser och granskar programmet och försöker hitta intressanta forum för att synliggöra våra frågor. Har laddat för fullt och känner mig på hugget, skall bli intressant.
Veckan som varit avslutas på ett bra sätt, idag kom en dom från miljödomstolen gällande vindkraft i en sameby där jag varit ombud. Även om vi inte fick gehör för att parken inte ska byggas så är domen en seger på flera sätt. Domstolen har självständigt undantagit ett område där inga snurror får byggas på grund av risken för rennäringen, dom minskade antalet verk med ca 20 st och fastställde ett villkor om att ingen byggnation är tillåten under vinterbetesperioden. Det går framåt, även om stegen är små.

Jenny

Tid för reflektioner

Så här inför sommaren och ledigheter här på kansliet så är det mycket som skall hinnas med. Det är också en tid för reflektioner och planering inför hösten arbete. En stor del av vårt arbete utgår från att reagera på vår omvärld, något som ofta leder till stor frustration både hos oss och våra medlemmar och en känsla av att hela tiden agera utifrån någon annans agenda är ständigt närvarande. Vår utgångspunkt är att ingen annan ska sätta agendan för våra frågor och det är något som vi arbetar hårt för.

När jag summerar verksamhetsåret som gått och det nyss avslutande Landsmötet känner jag att vi är på rätt väg. Samiska rättigheter har tillmätts större betydelse och synliggjorts och vi har själva blivit bättre på att lyfta oss. Det finns så många fantastiska människor och ett stort engagemang ute i Sápmi och jag är full av tilltro att vi kommer ta ytterligare steg framåt det kommande året i vårt gemensamma arbete för våra frågor.

Innan semestern skall jag hinna med några möten och mingel i Almedalen, där jag kommer göra mitt bästa för att synliggöra, berätta och diskutera våra frågor med alla som är intresserade. Jag kommer naturligtvis även att lyfta våra frågor med de som inte är intresserade men som kanske borde vara det.

Ni kommer att få ta del av mina intryck från Almedalen här framöver.

Jenny

Bloggarkiv
Inloggning