Aktuellt

1 2 3 6

SSR begär ändring av terrängkörningsförordningen

Pressmeddelande 2017-06-26

SSR har idag tillsänt regeringen en begäran om ändring av terrängkörningsförordningen. Vid SSR:s Landsmöte beslutades att tillskriva regeringen om ändring av nuvarande ordning på så sätt att Länsstyrelsen tilldelas hela ansvaret för beslut om tillfälliga skoterförbud. Bakgrunden för beslutet är den allt mer ökade skotertrafiken under våren då renen är oerhört känslig för stress och störningar. Frågan är av stor vikt ur djurskyddssynpunkt.

– Vi har under flera år sett en konstant ökning av skotertrafik under våren ibland ända in i kalvningstid, säger Jörgen Jonsson, Förbundsordförande i SSR.
SSR har sett ett allt hårdare och polariserat debattklimat till följd av de beslut som fattats av regeringen gällande skoterförbud. Debatten är allt som oftast politiserad och saknar saklig information om grunderna för besluten. Den pågående debatten riskerar att öka konfliktytorna och intolerans.

– Den ökade polariseringen och det hårda debattklimatet som samebyarna och dess medlemmar ofta drabbas på grund av sina ansökningar om skoterförbud, är något som inte är acceptabelt, fortsätter Jonsson

– En ändring som innebär att Länsstyrelsen handhar frågan skulle innebära tydligare beslut utan politisk påverkan, vilket medför ett system som är rättssäkert och förutsägbart, säger Jenny Wik Karlsson förbundsjurist vid SSR.

– Vi ser också ett stort behov av att berörda myndigheter och kommuner tar sitt ansvar när det gäller att informera om varför förbud meddelas, det är något som inte våra medlemmar ska behöva ta ansvar för, avslutar Jonsson och Wik Karlsson.

SSR:s ambition är inte att ”stänga” fjällvärlden för skotertrafik, utan skapa ett system som skyddar renen i vissa områden under känsliga perioder. SSR ser inte heller att det är nödvändigt att begränsa möjligheterna att nyttja de befintliga skoterleder som finns vid dags dato.

För ytterligare information kontakta:
Jörgen Jonsson, 070-570 55 56
Jenny Wik Karlsson, 072-202 12 00

Bergsstaten bryter mot sitt uppdrag i Kallakfrågan!

Sirges sameby anser att Bergmästare Åsa Perssons uttalande den 16 juni 2017 i NSD* strider mot Bergsstatens uppdrag gällande Koncessionsfrågan i Kallak.

Enigt samebyn kan inte Bergsstaten avgöra frågan ”snabbt” utan att fullständigt underlag inlämnats. Bergsstaten har att förhålla sig till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande av den 22 februari 2016 samt regeringens motivering att ärendet skall prövas med utgångspunkt i nu gällande rätt.

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet är tydliga med att frågan hur renskötseln påverkas inom Laponia vid en gruvetablering inte är tillräckligt belyst*.

– Gruvplanerna i Kallak kommer få stora konsekvenser för möjligheterna att bedriva renskötsel i Jokkmokk. En gruva kan inte etableras i området utan att påverkan på världsarvet Laponia blir påtaglig, säger Jenny Wik Karlsson, SSR som företräder samebyn i frågan.

– Som representant för renskötseln och dess kultur är Laponiaområdet ett av de sista, största och bäst bevarade exemplen av en ursprunglig nomadism. Området är utomordentligt rikt på både det påtagliga och det ogripbara arvet som visar på vårt långsiktiga och hållbara bruk av området, avslutar Wik Karlsson

Samebyn anser att Bergsstaten inte kan fatta beslut i frågan innan påverkan på Laponias Outstanding Universal Values (OUV) är grundligt utredd och berörda myndigheter har yttrat sig i frågan.

För ytterligare information kontakta:
Jenny Wik-Karlsson – 0722021200

*NSD
*Kallak, yttrande, Naturvårdsverket

Onyanserad debatt om skyddsjakt och licensjakt på björn.

Under den senaste veckan har vi kunnat följa en ganska ensidig medial diskussion om licensjaktens vara eller icke vara. De mediala utspelen kommer främst från jägarförbundets lokala avdelning i Norrbotten, men även i debattinlägg i jägarförbundets tidning Svensk Jakt. Bakgrunden till den pågående debatten är antalet beviljade skyddsjakter på björn i Norrbottens län som till dags dato uppgår till 47 stycken. Jägarförbundets representanter menar att detta ”hotar” licensjakten och att björnpopulationens tillväxt är i farozonen.

Andemeningen i de uttalande som gjorts verkar vara att licensjakten skall ges företräde framför skyddsjakten för att säkerställa att jägarkårens ges möjlighet att jaga björn till hösten. Det jägarförbundet gör genom sitt agerande är att ställa samernas renskötsel mot jägarkåren intresse att jaga. Genom att göra på detta sätt bidrar jägarförbundet till att öka polariseringen och konflikter och kan inte annat än ses som oansvarsfullt av en så stor aktör.

Omsorgen om renen har alltid varit och är fortfarande grundläggande i den samiska traditionen. Denna omsorg grundar sig på respekt och vördnad för det djur som har gett och ger oss så mycket.
Vår kunskap om renen och renskötseln måste utgöra en del av grunden för vad vi betraktar som ansvarig respektive oansvarig förvaltning. Med lyhördhet och respekt för vår traditionella kunskap så kan vi skapa en förvaltning baserad på etiskt försvarbara principer. Utifrån dessa utgångspunkter är skyddsjakt det alternativ som idag finns att tillgå.

Skyddsjakt på björn under våren har blivit vardag för våra medlemmar. Det är inte något som vi efterfrågat utan en konsekvens av dagens rovdjursförvaltning och ett nödvändigt ont. Under kalvningsperioden dödar och skadar björn ett stort antal renar och kalvar, vilket medför lidande för renen och oerhörda förluster för renskötaren.

De senaste forskningsrönen visar att minst var tredje kalv blir dödad av björn under våren i vissa områden, lägg sedan till predation av övriga rovdjur och du får en situation som blir ohållbar om åtgärder inte görs. Det alternativ som våra medlemmar har för att skydda renen och renskötseln under denna period är att ta bort de skadegörande björnindivider som finns i kalvningsområdena. För vår del är det en självklarhet att skyddsjakt har företräde framför licensjakten, eftersom det handlar om att freda sin egendom.

Samtliga av de ”fem stora” rovdjuren har under lång tid ökat i antal inom renskötselområdet samtidigt som målet att nå den av riksdagen antagna toleransnivån om max 10 % förlust av ren till rovdjur är långt bort. Samebyarna förväntas också aktivt bidra med inventering av rovdjuren, stå för kostnaderna vid skyddsjakt och andra eventuella förebyggande åtgärder. Det skall också nämnas att dagens inventeringsmetoder och medföljande kriterier i princip omöjliggör en inventering som speglar verkligheten. Ersättningen för inventering och för skador och förluster orsakade av rovdjur ligger kvar på samma nivå sedan 1996.

Dagens förvaltning innebär att över hälften av de renar som varje år ska gå till renköttsproduktion, dödas av rovdjur. Den yttersta konsekvensen om detta får fortgå är en pågående utarmning av den samiska kulturen – en kultur som är helt beroende av en välmående renskötsel. Detta är vad debatten borde handla om.

Sámiid Riikkasearvi/Svenska Samernas Riksförbund

Jörgen Jonsson
Förbundsordförande
Jenny Wik Karlsson
Förbundsjurist

SSR begär omförhandling av Nordisk Samekonvention

Sámiid Riikkasearvis (SSR) landsmöte har idag den 1 juni 2017 enhälligt beslutat att inte acceptera föreliggande förslag till Nordisk Samekonvention (Samekonventionen). Istället kräver SSR omförhandling av nuvarande utkast till Samekonvention.

– Centrala delar av förslaget till Samekonvention är fullständigt oacceptabelt för SSR:s medlemmar, säger Jörgen Jonsson, ordförande för organisationen.

De bestämmelser i Samekonventionsförslaget som särskilt bidrar till att SSR förkastar detta är:

Artiklarna 4.2 och 18 som förvandlar det samiska folkets och samebyarnas rätt till självbestämmande till bara en rätt till konsultation. – Vi har redan en ”rätt” till konsultation, och den ger inte samebyarna någon reell bestämmanderätt över de marker som tillhör dem. Snarare bara fortsätter intrången och rovdjurstrycket i våra områden, fortsätter Jonsson.

Artikel 30 som ger staten rätt att besluta om ingrepp i samebyarnas traditionella landområden, utan att ens beakta hur ingreppet slår mot den enskilda samebyn eller renskötaren. – Enligt internationell och nationell rätt har en sameby rätt att säga nej till industrietableringar inom sitt område. Förslaget till Samekonvention innebär en kraftig och för samebyarna väldigt allvarlig försvagning av nuvarande ordning, utvecklar Jonsson.

Artikel 28.1 som ger samtliga samer rätt att nyttja naturresurser, såsom renskötsel, jakt och fiske, i samtliga samiska områden. – Bestämmelsen bryter fullständigt mot den helt grundläggande samiska sedvanerätten, understryker Jonsson. – Enligt denna rätt, som skyddas av folkrätten, har varje sameby och dess medlemmar ensamrätt till sina specifika områden. Förslaget till Samekonvention undergräver i denna del samebyarnas bas, avslutar han.

För ytterligare information

kontakta Jörgen Jonsson, ordförande för SSR, tel 070-570 55 56, jorgen@sapmi.se.

Svenska Samernas Riksförbunds hederspris 2017

Renägaren Apmut Ivar Kuoljok tilldelas SSR:s hederspris 2017 för hans livslånga och förtjänstfulla gärningar inom renskötsel, språk, författande och kulturutövande.

Apmut Ivar Kuoljok föddes 1928 och har under hela sitt liv varit renskötare inom Sirges sameby. Mellan 1972 till 1978 var han även ordförande för Sirges sameby.

Apmut Ivar Kuoljok är inte bara renskötare utan även författare, jojkare och även en duktig berättare.

Apmut Ivar Kuoljok har gett ut fyra böcker och är medförfattare till en femte bok. Apmut Ivar har även gett ut en CD-skiva med traditionella lulesamiska jojkar.

Den första boken som utkom 2004 ”Renar- en kärleksförklaring” har han skrivit tillammans med Kerstin Eidlitz Kuoljok och hans systerdotter Lena Kuoljok-Lind har tagit bilderna till boken.

Den andra boken ”Mitt liv som renskötare” utkom 2008. Boken bygger på dagboksanteckningar som Apmut Ivar skrivit sedan tonåren, i boken skriver han även om sina jaktminnen och händelser han upplevt inom renskötseln.

Den tredje boken som utkom 2013 är en uppföljare till ”Mitt liv som renskötare” har titeln ”Renskötarliv, storvilt och tjäderjakter”.

2014 gav Apmut Ivar ut sin fjärde bok ”Apmut Jåhttesábme”. De var första gången som någon gav ut sin barndomsskildring med originalmanus på lulesamiska.

2016 kom uppföljaren, även den boken är skriven på lulesamiska ”Apmut Ällosuj-tar”.

2015 tilldelades Apmut Ivar Kuoljok Jokkmokks kommuns kulturstipendium.

Apmut Ivar har även medverkat i den kanadensiska filmen ”Davvin – midnattssolens rike” som visades på Cosmonova, Naturhistoriska riksmuseet, samt han har även medverkat i dokumentärfilmen ”Jojk”.

Apmut Ivar Kuoljok har även varit styrelseledamot i SSR:s styrelse och han har även varit SSR:s i projektgruppen som arbetade för tillkomsten av Ájtte Svenskt fjäll – och samemuseum i Jokkmokk. En sak som ligger honom varmt om hjärtat var när sejten från hans förfäders marker återbördades till museet, där man nu kan se den och läsa om dess historia.

Apmut Ivar Kuoljok har hela sitt försvarat renskötselns rättigheter inom alla olika områden. Han startade bland annat debatten om fjällnära skogar och om vilka effekter kalavverkningar har på renbetesmarkerna. Dessutom kämpat emot Vattenfalls utbyggnad av bland annat Sijddoädno.

Apmut Ivar Kuoljok var troligtvis den äldsta demonstranten vid Gállok 2013.

Apmut Ivar Kuoljok har inte missat ett enda årsmöte inom Sirges sameby, det gör att han är en del av samebyns kollektiva minne. Trots sin höga ålder deltar han fortfa-rande på samebyns årsmöten.

Apmut Ivar Kuoljok har dessutom alltid välvilligt delat med sig av sin kunskap inom renskötseln och den samiska kulturen.

Apmut Ivar Kuoljok är en välförtjänt hedersprismottagare av Svenska Samernas Riksförbunds hederspris 2017.

Árviesjávrrie 31 maj 2017

Jörgen Jonsson
Ordförande

Inledningstal Landsmötet 2017

Landsmötestal Arvidsjaur 2017

Ärade Ombud, Sameföreningar, Samebyar och Gäster.
Jag har den stora äran att få hälsa er alla välkomna till SSR:s landsmöte här i Arvidsjaur. Vi befinner oss nu på skogssamiskt området och till östra och västra Kikkejaur samt Mausjaur samebyars betesmarker.

En av SSR:s huvudfrågor under åren har varit att arbeta för att det skall finnas förutsätt-ningar för en livskraftig och hållbar utveckling för renskötseln och därigenom det samiska samhället. Finns det förutsättningar för renen så finns också möjligheterna för rensköt-seln. Mycket av SSRs arbete handlar också om att stärka de samiska rättigheterna och att dessa respekteras fullt ut. Vårt arbete med dessa frågor är viktiga för oss som verkar idag men också viktiga för framtidens generation. Årets landsmöte kommer på flera sätt lyfta dessa frågor.

I vårt arbete tar vi sikte på framtiden och det är för mig otroligt glädjande att vi skapat plats för våra ungdomar inom SSR genom inrättande av ett ungdomsråd, något som kommer att berika SSR på flera sätt Renskötseln inom Sverige är en näring som utvecklat sig utifrån de specifika förutsättning-ar som råder inom varje sameby. Tillgång till kärnområden, flyttleder och funktionella samband mellan de olika betestrakterna, är grundläggande behov för funktionaliteten inom alla samebyar. Även om vissa förutsättningar är helt likartade mellan de olika same-byarna, är skillnaderna många gånger stora. Skillnaderna mellan skogs och fjällrenskötseln är kanske ett av de främsta exemplen som synliggör detta. Skogsrenskötseln har historiskt sätt missgynnats av såväl staten som dess myndigheter, en renskötsel som skulle på sikt dö ut. Renskötselns utövande är också rättighetsbevarande för många av de samiska rättigheterna, främst de som är knutna till mark och vatten. Skogssamebyarnas rättsliga ställning måste stärkas och ges samma förutsättningar som fjällsamebyarna. För SSR är detta självklart, detta syns bland annat i vår samepolitiska vision som antagits av landsmötet.

Under det kommande året kommer SSR att arbeta med att ta fram en policy som utgår från renens behov och förutsättningar. En policy som inte är reaktiv på andras ageranden utan utgår från oss och våra visioner för vår framtid. Det är inte bara viktigt att lyfta vad vi ser som nödvändigt för att skapa förutsättningar för renskötselns bestående och utveckling, utan också en rättighet som vi har.

En av utgångspunkterna i detta arbete är att ta tillvara våra medlemmars kunskaper och utgå från dessa. Under hösten 2016 och våren 2017 har SSR genom en enkät och intervjuer samlat in renskötarnas upplevelser av det förändrade klimatet och dess effekter. Detta arbete kommer att utgöra en av grundstenarna i vårt fortsatta arbete. Att kunna möta det förändrade klimatet är en av vår tids största utmaningar. För att vi skall kunna genom-föra detta arbete krävs resurser, vi har lyft frågan till beslutsfattarna om behovet av ekonomiskt stöd, både till SSR och våra medlemmar.

De utmaningar som vi har framför oss upplever även våra systrar och bröder i Norge, Fin-land och Ryssland. Därför är det viktigt att vi arbetar tillsammans över landgränserna. Från SSR:s sida kommer vi arbeta för att fördjupa samarbetet med våra systerorganisation-er i Sápmi, tillsammans blir vi starkare. Vi kommer också att delta på WRH konferens i Jokkmokk under augusti, ett tillfälle för världens renskötare att träffas och diskutera gemensamma frågor.

Vi samer har under lång tid anpassat oss till omvärldens allt större anspråk på våra marker, att samsas med övrig markanvändning har varit en naturlig del av vår vardag och nå-got väldigt unikt i ett globalt sammanhang. I takt med att den konkurrerande markanvändning ökat har flexibiliteteten för oss minskat, därför är det inte längre möjligt för oss att alltid vara den part som anpassar sig. Därför är det viktigt att det finns ett skydd för renen och dess marker. Lika viktigt är det att de skydd som finns respekteras både av myndigheter och allmänheten.

Jag är också djupt oroad över det hårda debattklimat som varit under våren gällande skoterförbudsområden. Den ökade fria skoteråkningen under våren är en stor risk för renen och övrigt djurlivs välfärd, vi har ett ansvar att se till att våra djur inte utsätts för stress och lidanden. För mig är det självklart att renen under den känsliga kalvningsperioden får lugn och ro, då krävs att kommuner och myndigheter vågar fatta beslut som säkerställer det, även om opinionen är emot.

SSR:s är en organisation med lång historia, betydelsen av att vi finns är minst lika viktig idag som när vi bildades. Vår styrka är våra medlemmar, samtliga samebyar och flertalet sameföreningar.

Den samepolitiska organiseringen startade med sameföreningarna. Den äldsta sameföreningen i Sverige är Faepmie Samien Siebrie som bildades redan 1904, 113 år gammal. Den 27 maj firade en av våra medlemsföreningar, Noerhtenastie i Västernorrland 40- års jubileum. Vi säger grattis till 40-åringen. Från styrelsens sida vill vi rikta ett stort tack till alla sameföreningar inom SSR som lägger ner många timmar, dagar och nätter av ideellt arbete. Ni är en mycket viktig pusselbit i Sápmi!

SSR har ett stort ansvar att förvalta medlemmarnas förtroende, det är avgörande för vår existens. SSR har under de senaste åren adresserat regeringen om ökat anslag för att möta det ökade behovet, både från medlemmar men också från omvärlden. Vi har ännu inte fått något gehör från staten vilket är minst sagt beklagligt.

Vi har nyligen lagt ett sametingsval bakom oss och 2018 är det val i Sverige. När jag summerar de senaste årens politik både i sametinget och regeringen kan jag konstatera att inte mycket har hänt. 2012 presenterade SSR sitt samepolitiska visonsdokument för den då sittande regeringen, budskapet som framfördes till oss var att regeringen inväntade same-tingets förslag. Ett förslag som presenterades först i vår, Thorps utredning.

SSR har länge efterfrågat ett samlat grepp kring samepolitiken, sametingets utredning upp-fyller inte de förväntningar och krav som SSR har. Jag tycker att det är särskilt anmärk-ningsvärt att detta arbete genomförts utan samebyarna eller SSR:s medverkan. Sametinget har inte mandat att företräda samebyarna i dessa frågor, framförallt då frågorna påverkar de som är rättighetsinnehavare. Här måste regeringen säkerställa att de som är rättighets-innehavare får ett reellt inflytande i frågor som berör dem.

Jag är också besviken att ingen minister närvarar vid landsmötet, vi ser inte heller många riksdagspolitiker på plats. Jag utgår från att riksdag och regeringen i framtiden förstår vik-ten av att närvara på plats för att möta oss och våra medlemmar. Landsmötet har uttryckli-gen sagt att SSR företräder medlemmarna i frågor som berör renskötseln, detta kan inte fortsätta negligeras av regeringen.
Under hösten inleds Hovrättsförhandlingarna i Jakt och fiske processen, Girjasmålet. Må-let är av stor betydelse för synliggörande av de samiska rättigheterna samt att de respekte-ras av vårt omgivande samhälle. Huvudförhandlingen i tingsrätten 2015 präglades till stor del av hur staten ser på oss samer, statens ombud förde fram en retorik som tydligt visar att kolonialismen lever i allra högsta grad. Landsmötet riktade flera frågor till regeringen om statens syn på oss samer som urfolk, dessa frågor har ej besvarats. Vi vill återigen inför den stundande hovrättsförhandlingen skicka frågan till regeringen, ett uteblivet svar kan inte tolkas på annat sätt än att riksdag och regering står bakom vad som framfördes i Tingsrätten.

Avslutningsvis vill jag återigen hälsa er alla varmt välkomna till årets landsmöte som jag hoppas kommer att ni kommer finna givande. Och jag hoppas att ni tar tillfället i akt att delta i diskussioner både under dagen och kvällen.

Kiruna kommun får bakläxa igen

Kiruna kommun får bakläxa igen. Det är glädjande att regeringen har lyssnat på samebyn till stora delar och bifallit överklagan säger Jenny Wik Karlsson som företrätt samebyn i ärendet. Det är dock synd att beslutet dragit ut på tiden, vi hoppas nu att dessa beslut är vägledande för framtiden avslutar Wik Karlsson.

Läs hela beslutet här

SSR uttalande, kritik till Region Norrbotten

SSR är kritiska till att Region Norrbotten väljer att inte fortsätta sitt arbete inom ramen för AXG


Den 4 maj 2017 avslutades den tvååriga försöksperioden för Akutsjukvård i extrem glesbygd (AXG). Västerbottens läns landsting samt Region Jämtland Härjedalen har för avsikt att fortsätta verksamheten i ordinarie drift medan Region Norrbotten har beslutat att avsluta sitt deltagande.

Norrbottens sjukvårdsinsatser med ambulanshelikopter har ett mångårigt samarbetsavtal mellan regionen och polismyndigheten där sjuka och skadade i Norrbottens fjällområde omhändertas av fjällräddare och/eller ambulanspersonal eller läkare. Detta är dock inte samma sak som det koncept som nu utarbetats i AXG.

AXG är inte ersättare till ordinarie sjukvårdsinsatser utan utgör ett komplement till ordinarie sjukvård där den inte når fram i tid.

För Norrbotten innebär detta nu att:

Den beredskap med distriktsläkare inom ramen för AXG för Norrbottens del avslutas. Den instruktionssköterska för AXG som funnits i Jokkmokk kommer att avsluta sin verksamhet. De avropsupphandlade privata helikoptertjänsterna i Norrbottens fjällvärld avslutas.

De medicinska ryggsäckarna och säkerhetsskåpen vid baserna i Arjeplog, Adolfström, Vuoggatjålme, Ritsem, Porjus, Kurravara och Nikkaluokta kommer att tas bort.
De utbildningar av instruktörer och lekmän som getts inom ramen för AXG inte kommer att fortsätta.

Den trygghet och säkerhet som börjat byggas upp i Norrbotten för verksamma i väglöst land kommer att ta slut. Renskötarna som största målgrupp har hoppfullt sett AXG utvecklas till ett verktyg som passar i väglöst land och i den extrema arbetsmiljö rennäringen utgör.

AXG:s samverkan med SOS Alarm, Polis, Polisflyget i Boden och Östersund samt Fjäll-räddningen kommer att utvecklas ytterligare utan Norrbottens medverkan. Regionalpolitik har återigen splittrat ett system som enat de yrkesverksamma i Sápmi.

Jenny Wik Karlsson

1 2 3 6